”Jag trodde inte mina ögon”

NYHETER

De lärde känna varandra på MSN, sen flyttade Marie 100 mil för sin kärleks skull. Nägra veckor senare var de förlovade.

Den 11 maj 2007 tog jag (Marie) steget att flytta ner från Umeå till Göteborg. Detta pga att min pojkvän, då sedan 8 månader tillbaka, bodde här nere. Vi hade träffats genom gemensamma vänner (ihop- parning med andra ord!) sommaren 2006 och föll genast för varandra. Den första tiden hade vi enbart talats i telefon med varandra och lite på msn. Vi hade aldrig träffats, och jag var skeptisk till det hela, det var 100 mil mellan oss och chansen att ett förhållande skulle klara sig var inte den största.

Men, jag packade min väska i slutet av augusti och tillsammans med min tjejkompis reste vi till Göteborg. Det var det mest nervösa jag någonsin har varit med om, om man bortser från själva flytten hit. Men det var kärlek vid första ögonkastet. Och på något sätt lyckades vi hålla liv i vårt förhållande trots alla milen. Det blev många timmars prat i telefonen varje dag vi var åtskillda. Jag reste till Göteborg så ofta jag kunde, och han likaså upp till Umeå.

Allt eftersom månaderna gick blev det svårare och svårare att säga hej då vid varje hemresa och vi började tala om att jag skulle flytta ned. Vi letade lägenhet och så äntligen fick vi en i slutet av mars 2007. Jag kunde dock inte flytta ned innan maj, pga jobb och det smärtsamma när det gällde att lämna familjen, aldrig hade jag trott att jag skulle flytta från dem till en annan stad.

Men, den 11 maj sa jag adjö till familj, vänner och Umeå, och satte jag mig på nattåget som skulle ta mig ned till min älskade. Jag anlände kl 12.52 dagen därpå och fick äntligen hålla om min Niclas igen. Det var overkligt att jag nu bodde i den staden. Trött och utmattad efter tågresan åkte vi till vårt gemensamma hem. Jag hade fyllt 20 år 12 dagar innan, och visste att Niclas hade köpt något åt mig. I julklapp hade jag fått ett smyckesset och han hade hela tiden pratat om att jag skulle få tillhörande ring när jag fyllde år.

Men när vi väl kommit hem, tog han fram en ask och lät mig öppna den. Jag trodde inte mina ögon! I den låg det två förlovningsringar och han friade till mig. Jag var så chockad och glad att det föll några tårar den stunden. Inte nog med att jag just hade flyttat 100 mil för hans skull, att vi just blivit sambos, så hade vi även förlovat oss! Gissa om min familj blev överraskad när jag ringde och talade om det! Och det visade sig att min tjejkompis, som var med och parade ihop oss, hade vetat om det hela i flera veckors tid. Hon, som aldrig annars lyckas hålla mun om sådana nyheter, hade lyckats. Och jag hade inte misstänkt någonting alls...

Nu har vi bott ihop och varit förlovade i 10 veckor, hunnit skaffa katt, och trivs alldeles utmärkt. Aldrig hade jag trott att det skulle sluta så lyckligt med tanke på mitt skeptiska synsätt på det hela, sommaren innan.