”Först nu förstår jag hennes svartvita livssyn”

NYHETER

Aftonbladets Johanna Melén om sina möten med Anna Politkovskaja

ST. PETERSBURG

Med Anna Politkovskaja försvann en röst för de allra svagaste i Ryssland.

– Jag vet att mitt jobb är farligt, men jag måste fortsätta, sade hon när vi träffades.

På flyget till gisslandramat i Beslan la någon gift i Anna Politkovskajas te. Hon insjuknade och tvingades tillbaka till Moskva. En del tvivlade på att något sådant kunde hända, ens i Ryssland. Nu vet vi att det med största säkerhet faktiskt var sant.

Den gången överlevde hon och först i dag, drygt två år senare, lyckades någon mörda Anna Politkovskaja.

Gravallvar

Jag har träffat henne två gånger och talat med henne flera gånger. Varje gång har jag slagits av hennes gravallvar, hennes svartvita syn på det demokratiska läget i Ryssland. Jag har ställt frågan: Så illa kan det väl ändå inte vara? Allt i Ryssland är väl inte dåligt?

– Nej, har hon svarat. Det är förstås bra att det öppnas nya och fina affärer i Moskva och St. Petersburg och att vissa människor får det bättre. Men samtidigt försvinner fortfarande människor i Tjetjenien. Det är om dem vi måste skriva.

Visste att hon var i fara

Anna Politkovskaja visste att hennes liv var i fara. Men för henne fanns inget val. Hon reste till Sverige och till andra länder för att berätta om hur det är att arbeta som regimkritisk journalist i Ryssland, om vad det vill säga att kritisera den regim som kallar kriget i Tjetjenien för en terroroperation och som just i dessa dagar stänger av georgiska barn från sina skolor i Ryssland. Och som inte lyckats få bukt med den utbredda korruptionen.

Anna Politkovskaja hade ett brett kontaktnät i Tjetjenien och samlade ständigt på uppgifter om försvinnande och dödsfall i regionen. Hennes journalistiska gärning var unik och de människor som visste att i alla fall hennes röst fanns där, har nu blivit ännu lite mer utsatta.

På aftonbladet.se har vi velat berätta om det som också är bra i Ryssland, om sådant som man i Novaja Gazeta inte skriver om, men just i dag är det väldigt svårt.

Först nu när Anna Politkovskaja har mördats, förstår vi på allvar var hennes svartvita livssyn kom ifrån.

Tidigare artiklar