Uno, 2, tvingades vänta på ambulansen

Foto: Privat / TT
Lovisa med sonen Uno: ”Jag var övertygad om att nu förlorar jag honom”.
NYHETER

När Lovisa var hemma i Kuttainen över jul började hennes tvåårige son Uno krampa. Läpparna blev blå, panik bröt ut och Lovisa ringde ambulans – som dröjde rejält, skriver NSD.

– Det är jättebra att förhållandena häruppe belyses även i övriga Sverige, säger Lovisa till Aftonbladet.

Det var på julaftonen som Uno Wahlberg, 2, började få kramper hemma hos mamma Lovisas familj i Kuttainen, 20 mil norr om Kiruna. Mamman försökte kyla ned honom, men det hjälpte inte.

– När han började bli blå om läpparna bröt paniken ut. Jag ropade att någon måste ringa ambulans, säger Lovisa till NSD.

Hennes syster ringde larmnumret 112. Då kom beskedet – den enda tillgängliga ambulansen var på ett ärende till Mertajärvi några mil från dem. Det gick inte att säga när ambulansen kunde komma till Lovisas hemby.

”Jag förlorar honom”

Samtidigt fortsatte Uno att krampa.

– Han var vit på kroppen, hade blåa läppar, ögonen snurrade och det började komma fradga ur munnen. Jag var övertygad om att jag förlorat honom, säger Lovisa.

En kvart senare ringde SOS Alarm. Då hade patienten i Mertajärvi fått hjälp från Finland och ambulansen kunde i stället köra till Kuttainen. Uno hade slutat krampa och somnat av utmattning.

Lyckligtvis klarade sig pojken utan men och i dag mår familjen bra. De är hemma i Luleå igen, där akutsjukvård finns på nära håll. Men Lovisa vill belysa hur dåligt akutsjukvården fungerar i jättekommunen Kiruna.

– Kuttainen ligger 20 mil från där ambulansen är stationerad. Och det är minst lika långt åt andra hållet, Riksgränsen. Så den skulle ta sig 20 mil till oss och sen 20 mil till sjukhuset, säger hon till Aftonbladet.

”Kan inte lita på tur”

Det är en sträcka som nästan motsvarar avståndet mellan Stockholm och Göteborg. Lovisa menar att akutsjukvårdsutbudet i Kiruna är anpassat efter befolkningsantal, men inte utifrån storleken på kommunen.

Hon fortsätter:

– Jag tycker det är jättebra att förhållandena häruppe belyses även i övriga Sverige. Nästa gång inte har vi kanske inte samma tur, och angående akutsjukvård kan man inte förlita sig på tur.

I Norrländska Socialdemokraten bemöter Helena Fredriksson Ågren, verksamhetschef vid akut omhändertagande i Kiruna, kritiken. Hon förklarar att ambulansen i Vittangi inte var bemannad eftersom det rådde sjuksköterskebrist.

– Generellt har vi två dygnsbilar och en dagbil. Det är en bra bemanning utifrån befolkningsantalet, men det är klart att det tar tid att transportera utifrån de avstånden vi har.

ARTIKELN HANDLAR OM

Kiruna

SOS Alarm