”Invandrartjejer är fångna mellan religiösa fanatiker och högerextrema”

NYHETER

Förtrycket av kvinnor har blivit värre i förorten, ser polisen.

Det är samma bild som Bekka Shirin Tarabay och sociologen Guluzar Tarhan Selvi har.

– Unga tjejer i förorten i dag är mycket mer kontrollerade än vi var, säger Guluzar.

Jurist- och socionomstudenten Bekka Shirin Tarabay och  sociologen Guluzar Tarhan Selvi har länge varit engagerade mot hedersförtryck, och jobbat med unga och kvinnor i förorten, bland annat med föreningen Varken hora eller kuvad, VHEK.

Som tonåringar tvingades de tänka på familjens rykte. Nu har de gjort sig fria – till stor del.

Bekka studerar och bor ensam, ogift, vilket är mycket ovanligt bland landsmän.

– Jag har fått så mycket frihet nu för att jag har kämpat så pass mycket.

Trots sitt engagemang känner Bekka fortfarande att hon har begränsningar – av hänsyn till sin familj. Hon får inte ha sex eller bo sambo med någon innan hon gifter sig.

– Jag vill inte göra min mamma besviken genom att hoppa in i ett samboskap för jag vet att det skulle göra henne så ledsen.

Hon oroar sig dock över framtiden, just på grund av begränsningarna:

– Det faktum att jag inte får bo sambo gör det omöjligt för mig att veta vem det är jag gifter mig med. Det kanske kommer fram att han är en skitstövel, och då kan jag inte skilja mig, för äktenskapsskillnad är inget man beviljar hejvilt i vår kultur.

Hon beskriver att tjejer med utländsk bakgrund är fast mellan flera starka krafter som vänder sig emot just dem.

– Vi är fångna mellan tre väggar. Vi har den högerextrema vågen som vill ha ut oss ur landet. Och så de religiösa fanatikerna som tycker att vi har försvenskats. Och så våra familjer, som vi älskar, som sätter press på oss att följa traditionerna. Som invandrartjej är det svårt att hitta balansen.

Foto: Anna Tärnhuvud
Guluzar Tarhan Selvi och Bekka Shirin Tarabay.

Enligt Guluzar är hedersförtryck vanligare än vad många tror.

– Det är stora antal, men eftersom de flesta finns i förorten, syns de inte.

Hon beskriver hur många elever nickar igenkännande när de föreläst om heder i skolan, och att många kontaktar dem efteråt.

– Nästan alla vet exakt vad vi pratar om. De lever i den här vardagen.

Enligt Bekka och Guluzar har hedersförtrycket ökat bland unga tjejer i förorten.

När de var yngre var det okej för tjejer att umgås med killar och spela fotboll.

– Det har blivit värre. När man tittar på hur mina syskonbarn och folk i nästa generation har det, är det mycket strängare, mer kontroll än vad vår generation hade. Många barn i dag känner inte till sina rättigheter, de vet inte vad de kan kräva, säger Guluzar.

Polisregionchef Carin Götblad har samma bild av ett ökande förtryck i segregerade områden:

– Vi får oroväckande rapporter under de senaste åren från många förorter att synen på flickor och kvinnor har gått bakåt: att man trakasseras om man inte bär slöja och liknande. Det är väldigt allvarligt och jag skulle vilja säga att vi har haft en naiv syn på det länge. Vi diskuterar det mer nu, och det är bra. Men det finns extremt mycket att göra och okunskapen är enorm.

Okunskapen om mänskliga rättigheter är låg även bland nyanlända vuxna, enligt Guluzar och Bekka. De har mött många vuxna på SFI och Komvux, där de hållit workshops med Varken hora eller kuvad.

Nyligen mötte de en kvinna på SFI som bott i Sverige i åtta år, men inte börjat läsa svenska förrän nu, eftersom hennes man sagt åt henne att svenska samhället först och främst kräver att hon föder många barn, berättar de.

– Vuxna saknar ofta helt kunskap om svenska lagar, sina egna eller barnens rättigheter. Redan dag ett när de kommit hit till Sverige måste de få samhällsinformation.

Anledningen tror Guluzar är segregationen och isoleringen.

– Skolor har inte resurser för att jobba med de här problemen. Man kan nämna tiotals olika faktorer. Det viktigaste är att utanförskapet måste brytas.

Bekka Shirin Tarabay är upprörd över att hedersfrågor inte ingår i utbildning av den personal som kommer i kontakt med förtryckta.

– Jag är själv både jurist- och socionomstuderande och jag tycker att det är ofattbart provocerande att vi inte lär oss något om hedersbrott eller våld i nära relationer. Det borde vara ett obligatorium för alla kuratorer, jurister, socionomer, lärare, läkare och barnmorskor i hur man ska bemöta flickor och pojkar som är utsatta för hedersproblematik.