"Det värsta var maktlösheten"

Av: Jessica Balksjö

Publicerad:
Uppdaterad:
De norska läkarna Mads Gilbert och Erik Fosse har skrivit en bok om tiden i Gaza.
Foto: Gustav Mårtensson
De norska läkarna Mads Gilbert och Erik Fosse har skrivit en bok om tiden i Gaza.

De norska läkarna Mads Gilbert och Erik Fosse gav sig in mitt i kaoset på krigssjukhuset.

Som självutnämnda informatörer och vittnen skapade de en folkstorm mot Israels militäroffensiv i Gaza 2009.

Nu kommer deras bok med egna bilder och berättelser från det blodiga sjukhusgolvet.

"De bombade den centrala grönsaksmarknaden i Gaza stad för två timmar sedan. 80 skadade, 20 döda, alla kom hit till Shifa. Hades! Vi vadar i död, blod och avslitna lemmar. En massa barn. Gravida kvinnor. Jag har aldrig upplevt något så fruktansvärt. Nu hör vi tanks. Berätta för andra, skicka vidare, ropa det vidare. Eller GÖR NÅGOT! GÖR MER! Nu lever vi i historieboken, allihop! Mads G. 3.1.09 13.50 Gaza stad."

Den 4 januari 2009 skickade den norske läkaren Mads Gilbert det här sms:et till flera reportar i Norge. Snart hade det nått utanför landets gränser. Det hamnade på nyhetsredaktioner och började spridas som mass-sms i Sverige.

Ville berätta

Budskapet var hårt och direkt och kom helt spontant ur hjärtat, berättar Mads Gilbert.

– Det var ju så vi hade det. Vi vadade bokstavligen i blod. Det fanns inte ens tid att städa undan kompresserna som täckte golven i operationssalarna. Det var fruktansvärt, säger Erik Fosse.

Läkarna var två av det fåtal västerlänningar som släpptes in över den stängda gränsen. De tog sig till al-Shifa-sjukhuset i Gaza där skadade barn och ungdomar väntade på deras hjälp.

– Jag har varit i Gaza förut. Den här gången var situationen värre än någonsin och jag kände att omvärlden måste få reda på hur förfärligt det var. Döda kroppar, gravida och barn. Det blev en vändpunkt, säger Mads Gilbert.

Fotade alla patienter

I boken "Ögonen i Gaza", som är tillägnad Gazas barn, beskriver de mötet med fyraåriga Samar som viskade "mamma, mamma, mamma" där hon låg ensam i sin sjukhussäng med slangar i näsan. Samar hade ett stort runt hål i ryggen när hon kom in till sjukhuset. Hennes ryggrad och ryggmärg syntes i den blodröda öppningen. Hon kunde inte röra på sina ben.

Mads Gilbert och Erik Fosse var på plats som läkare men insåg snabbt att de var tvungna att inta en annan roll – som vittnen.

Mads Gilbert dokumenterade allt han upplevde och tog över 1400 bilder med sin digitalkamera. Han och Erik ställde upp på intervjuer och skickade ständigt hem korta rapporter om det kaotiska läget. Responsen kom snabbt. Två läkare – européer – som rapporterade direkt från det drabbade området. I Norge blev det tidningsrubriker och demonstrationer.

Kritik mot rapporteringen

Samtidigt kom kritiken mot de två läkarnas ihärdiga rapporterande. De skulle väl i första hand rädda liv och inte använda situationen för att sprida sina egna åsikter om kriget?

– Du kan inte vara läkare utan att bry det om det samhälle du lever i. Frågan är om det finns en neutralitet i det här fallet. Det fanns ett enda sätt att stoppa strömmen av sönderskjutna barn till sjukhuset och det var att stoppa Israels attack, säger Mads Gilbert.

Även om de båda är erfarna fältläkare och har arbetat med krigsoffer i många år blev de chockade av det de såg.

– Detta hoppas jag inte att någon ska få uppleva. Det var så många barn. De är för små för att förstå vad som har hänt, säger Erik Fosse.

"Värst var maktlösheten"

Efter de värsta skjutningarna och flyganfallen kunde det komma in 20 skadade personer samtidigt. Det var barn med bortsprängda ben, skador i huvudet eller trasiga ansikten som fördes in i sjukhusets överbelastade lokaler. I de sex operationssalarna opererades ofta två patienter parallellt för att rädda fler liv. Läkarna tvingades fatta snabba beslut som kunde visa sig vara felaktiga. Skadorna från bomberna och missilerna var svårbedömda.

– Det värsta var maktlösheten. Det är den känslan jag kommer att bära med mig. Att känna sig otillräcklig när de här barnen dog framför oss, säger Erik Fosse.

Han och Mads Gilbert hoppas att boken ska väcka en ny diskussion och sätta fokus på Gazas situation.

– Intresset för Gaza har dött ut igen. Men den humanitära krisen är fortfarande allvarlig.

Publicerad: