”Jag sprang ikapp och drog omkull henne”

NYHETER

Hagamannens erkännande – ord för ord

Han vet vad han gjort.

Men inte varför.

Här är Hagamannens erkännande - ord för ord.

Niklas Lindgren blev rädd för sig själv.

Det sa han i förhören där han till slut erkände.

Varför han nästan dödade två kvinnor och våldtog minst fem kan han inte förklara.

NL: Nej, det är ju det jag inte kan. Alltså efter den här sista gången så vart man ju som rädd för sig själv nästan, funderar ju hur kan jag göra något så fruktansvärt, säger Niklas Lindgren i förhören.

Den 22 april kom erkännandet

Förhörsledare vid det första erkännandet var kriminalinspektör Anders Eiserman. På plats fanns också Lindgrens försvarare Leif Silbersky och chefsåklagare Annika Öster.

Förhörsledaren (FL): Ja, Niklas. Det här förhöret har ju då din försvarare önskat att det skulle hållas, så jag överlämnar ordet till dig.

Niklas Lindgren (NL): Ja, jag hade tänkt erkänna sex händelser som jag har gjort mig skyldig till, och det är ju dom här som är utmärkt på kartan plus två till.

FL: Jag tänkte att vi skulle ta det här i tidsföljd då. Vill du berätta om det första överfallet då.

NL: Det är ju det dära som är här.

FL: Nu pekar du på en karta.

NL: Ja, här någonstans, ja här.

FL: Du pekar på Regementsgatan.

NL: Ja.

FL: Okej. Vänta ska du se.

(Niklas Lindgren får en bättre karta)

NL: Det första var ju här någonstans.

(Niklas Lindgren ritar ett kryss på en karta).

FL: Kan du också märka den med siffran 1, så att vi vet.

NL: Ja.

FL: Berätta på.

NL: Ja, där har jag ju inte så mycket stora minnesbilder. Men att jag sprang i kapp en tjej och drog i kull hon. Sen sprang hon därifrån.

FL: Har du något ytterligare minne kring den händelsen. Tillgrep du något från kvinnan?

NL: Nej, hon sprang iväg och kastade grejerna efter sig. Men jag tog inga grejer av hon.

FL: Ingen mobiltelefon?

NL: Nej.

FL: Du tog inte hennes mobiltelefon och sedan så försökte du ringa upp henne igen? Har du någon sådan minnesbild?

NL: Nej.

FL: Okej. Kan du berätta lite mer detaljerat kring överfallet här. Har du följt efter henne länge eller dök hon bara upp? Eller var kom du ifrån?

NL: Jag kom nere från stan och gick uppåt. Sen var jag riktigt träffade på hon vet jag inte.

FL: Var du på väg någonstans?

NL: Nej, jag hade väl inget mål egentligen.

FL: Varför var du i stan den där kvällen?

NL: Det är så pass länge sedan så det kan jag inte minnas.

FL: Minns du om du varit ute på någon lokal eller på någon pub eller någonting liknande?

”Jag var onykter”

NL: Ja, onykter var jag. Det var jag. Jag tror att jag hade varit ute någonstans.

FL: Okej. Och det du minns av överfallet det var att...?

NL: Ja, att jag sprang i kapp henne och drog i kull henne.

FL: Och några saker som tillgreps kvinnan. Det minns du inte utan det minne du har är att hon kastade väskan?

NL: Mm.

FL: Var du med någon den där kvällen, före eller efter överfallet? Träffade du några bekanta eller?

NL: Kommer inte ihåg riktigt vad anledningen var att jag var i stan då.

FL: Var sov du den där natten efter det här överfallet? För du bodde fortfarande .... då va?

NL: Ja.

FL: Var kan du ha sovit?

NL: Om jag åkte hem eller om jag sov i stan det vet jag inte.

FL: Om du sov i stan, var sov du då?

NL: Ja, mest troligt hos min bror.

----

FL: Okej. Har du några frågor mer kring det här, Annika?

Annika Öster: Inte i nuläget.

FL:Ingenting annat som du spontant vill säga, utan som Annika säger, du kommer få omtag och prata om varje separat händelse.

NL: Ja.

FL: Du har hört vad vi har pratat in?

NL: Ja.

FL: Det känns korrekt?

NL: Ja.

FL: Okej. Då avslutar vi förhöret då. Klockan är 09.54.