”Han kan vara något så jag skyndar långsamt”

Foto: Hon är 25 år, bor i Stockholm och jobbar som inköpare. Fest- och barliv i all ära, men det saknas en dimension. Fast man kan ju ha kul medan man letar?...
NYHETER

Torsdag 6 december

Jag är trött och sliten, både kroppsligt och mentalt. Det händer nya saker på jobbet som inte alls är negativa men ändå resulterar i att jag kommer hem helt slut varje kväll för att hjärnan har jobbat så hårt. Som kompensation får kroppen göra detsamma på gymet som jag äntligen lyckats släpa mig i väg till igen efter alla idiotiska förkylningar. Träningen är en nödvändighet för att jag över huvud taget ska lyckas känna mig snygg denna årstid när man är så blek att man nästan är transparent.

Lördag 8 december

Träffar 21-åringen utanför stället som förärats med besök av mig och vännerna. Vi tar en cigg och pratar lite medan hans kompisar väntar en bit bort. Det är sent och jag överväger att fråga om han vill följa med hem. Men avstår. Han kan vara intressant. Då skyndar man långsamt. Jag fattar ett strategiskt korrekt beslut och säger att vi ska höras snart och skickar sen iväg honom innan jag svarar på Lill-kexets sms och ber honom komma över i stället. Han är mer okomplicerad.

Tisdag 10 december

Större delen av arbetsdagen går åt till att fundera på huruvida jag ska höra av mig till 21-åringen igen eller inte. Min erfarenhet säger mig att det inte alls är någon bra idé. Den kan rentav vara riktigt dålig. Killar verkar i regel vilja sköta den delen själva, för telefonsamtal, sms och frågor som berör ämnet ”ska vi ses” tycks bara fungera om det är helt klargjort att man inte är intresserad av några som helst övriga påföljder efter att det har legats klart, åtminstone i min värld. Så jag avstår. Fram till helgen i alla fall.