Fifflar – men har inget val

avPeter Kadhammar

Peter Kadhammar träffar grekerna övriga Europa skakar på huvudet åt: Vi vill att systemet ska falla

1 av 2 | Foto: URBAN ANDERSSON
MUTOR OCH SVARTJOBB Dimitris och Nikos berättar om mutor i sjukvården, arbetsgivare som föredrar svart arbetskraft och ett land där skattesmitning är det enda system som fungerar hundraprocentigt. ”Facken är lika korrumperade som partierna”, säger Dimitris.
Aftonbladets Peter Kadhammar och Urban Andersson på plats i Aten.

ATEN.

Två män sitter på rangliga stolar på Konstitutionstorget nedanför parlamentet.

De heter Dimitris och Nikos. Den förstnämnde har tältat här i 22 dagar, Nikos sover hemma hos sina föräldrar.

Övriga Europa skrattar, skakar på huvudet åt, eller är mest troligt förbannade på Dimitris, Nikos och deras landsmän. De fifflar med balanserna, ljuger om ekonomin, kräver hundratals miljarder euro i nödlån och

kastar gatstenar när långivarna vill ha garantier för sina pengar.

Ekonomer har räknat ut att om grekerna betalade skatt som andra skulle de inte behöva tigga om bistånd och stå i klass med Pakistan i kreditvärdighet. Men skattesmitning är det enda system i Grekland som fungerar med hundraprocentig smidighet. Dimitris och Nikos är en del av det.

De sitter på sina stolar i den ännu svala förmiddagen.

Dimitris är 38 år och arbetslös servitör, Nikos är 33 och motorcykelbud. Den vita hjälmen vilar vid hans fötter.

Mutor i sjukvården

De berättar om bekanta som sålt sina och familjens röster till någon politiker i utbyte mot ett fast jobb i staten åt en familjemedlem: ett system man vanligen finner i tredje världen och som i Grekland resulterat i en grotesk, överdimensionerad offentlig sektor. (Jag talar med den nya chefen för motsvarigheten till Statistiska centralbyrån. Han har just startat ett projekt för att försöka utröna hur många som egentligen har lön från stat och kommun.)

Dimitris berättar om mutor i sjukvården. ”Min familj betalade kirurgen när jag behövde operera ländryggen.” Och sedan om skattesmitningen, som han själv är en del av.

Jobbat svart hela livet

– Visst, största ansvaret vilar på folket självt.

Men folket är ett så stort begrepp att det blir abstrakt.

Vilket ansvar har Dimitris och Nikos? Det är ju dem vi är förbannade på.

Dimitris är arbetslös sedan fyra månader. Innan dess har han haft tillfälliga anställningar som servitör.

– Arbetsgivarna föreslår att man arbetar 20 dagar i månaden, men man uppger bara fem eller tio för skattemyndigheten. Så har jag jobbat hela livet.

Sålunda har Dimitris bara betalat cirka 1 000 euro om året i skatt.

Präster på Syntagmatorget i Athen, där tusentals demonstranter samlas och förenas i raseri.

Nikos deklarerar 500 euro i månaden, men han har 200 vid sidan av. ”Företagets princip är att man ska jobba delar av tiden svart.”

Möjligen kan det vara en bekväm lösning när man är ung och har arbete. Men Dimitris får ingen a-kassa eftersom han inte kan visa att han jobbat heltid ett år i sträck. Nu ligger han efter två månader med hyran och hoppas att han inte blir vräkt.

Nikos säger att han inte trivs med svarta pengar. Men vad ska han göra? Protestera? Det är många som väntar på att ta ens plats.

– Fackförbund? De stora facken är lika korrumperade som partierna, säger Dimitris.

Lever på marginalen

Nikos bor fortfarande hemma hos sina föräldrar. Han har inte haft råd att skaffa eget.

Dimitris och Nikos lever på marginalen, även när de har arbete. De äger inte lyxen att vägra befatta sig med svarta affärer.

När grekiska regeringen böjer sig för långivarnas krav och höjer exempelvis momsen från 18 till 23 procent, eller inkomstskatten från 13 till 18 procent, slår det direkt mot dem som lever på marginalen, som Dimitris och Nikos. Alla har ju inrättat sig för att leva i ett land där skatten är minsta bekymret.

Så hur ska Dimitris och Nikos ta ansvar för sitt land?

De anser att de gör det genom att protestera på torget, där vanliga ungdomar, religiösa svärmare, gamla arbetare, herrar ur medelklassen, en hel del knarkare och fyllon förenas i raseri.

– Tältstaden är ett samhälle i miniatyr, säger Dimitris. Vi stödjer varandra, diskuterar och har ofta omröstningar, så som det ska vara i en demokrati. Vi använder inte pengar. Vi vill att dagens politiska system ska falla.

Visst låter det naivt och ofruktbart. Men vilket alternativ har Dimitris och Nikos i ett samhälle där politiken är lika korrupt som ekonomin?

De är väl medvetna om omvärldens syn på grekerna.

– Vi är inte lata! säger Dimitris.

Han påpekar något mycket enkelt men tankeväckande:

Greker har utvandrat till länder över hela jorden. Överallt har de lyckats väl. Enda landet på jorden i vilket greker misslyckas är – Grekland.