Pristagare bringar ordning i klimatkaos

helskärm

Jordens klimat står i fokus för årets Nobelpris i fysik. Två forskare – Syukuro Manabe, USA, och Klaus Hasselmann, Tyskland – delar på ena halvan av priset för att ha hjälpt oss att förstå hur klimatet fungerar.

Den andra halvan går till Giorgio Parisi, Italien, som belönas för upptäckten av dolda mönster i system som på ytan verkar oordnade.

Klimatet är urtypen för ett kaotiskt system – och priset i år handlar om hur man kan förstå sådana fenomen, trots att de verkar helt slumpartade.

– Normalt brukar fysik handla om enkla, förutsägbara system, som himlakroppars rörelser. Men den här gången handlar det om den andra sidan av saken, om komplexa, kaotiska, störda, oordnade system, som klimatet, säger Anders Irbäck, ledamot av Nobelkommittén för fysikpriset och professor i teoretisk fysik, till TT.

När TT når professor Klaus Hasselmann på telefon har han inte riktigt kunnat ta in att han belönas med Nobelpriset.

– Det är verkligen en överraskning. Jag tycker inte att jag har forskat allt för mycket i mitt liv, men jag har haft väldigt roligt när jag gjort det tillsammans med mina kollegor, säger Hasselmann.

Vad forskarna har gjort är att de har lyckats ta fram modeller för hur man, trots den skenbara oordningen, ändå kan beskriva klimatet och förutsäga dess långsiktiga beteende. De har lyckats väl med att slå fast att en ökning av halten av koldioxid i atmosfären leder till höjda temperaturer – vilket vi också sett i verkligheten.

– Kanske de borde ha fått priset tidigare. Deras studier gjordes på 1960- och 1970-talet, men det är först nu som deras modeller verkligen visat sig fungera. Man kan säga att klimatvetenskapen nu står på en god, stabil grund, säger Anders Irbäck.

”Översköljda av komplexitet”

Syukuro Manabe ledde under 1960-talet utvecklingen av fysikaliska modeller för jordens klimat, och var den förste att utforska samspelet mellan strålningsbalansen och den vertikala transporten av luftmassor.

Senare skapade Klaus Hasselmann en modell där väder och klimat kopplades samman. På så vis kunde frågan besvaras om varför klimatmodeller kan vara pålitliga trots att vädret är omväxlande och kaotiskt.

Metoderna har använts för att påvisa att temperaturökningen i atmosfären beror på mänskliga utsläpp av koldioxid.

Omkring 1980 upptäckte Giorgio Parisi dolda mönster i oordnade komplexa material. Upptäckterna beskrivs som de viktigaste bidragen inom teorin för komplexa system, och gör det möjligt att på ett matematiskt precist sätt förstå och beskriva många olika och till synes helt slumpmässiga material och fenomen. Och detta inte bara inom fysiken, utan även inom områden som matematik, biologi, neurovetenskap och maskininlärning. Parisi har till exempel studerat rörelsemönstret hos stora flockar av starar.

– Komplexa objekt kan verka enkla på ytan. Men i själva verket är vi ständigt översköljda av komplexitet oavsett vilken skala vi talar om. Frågan har varit hur man ska studera sådana här fenomen. Måste vi följa rörelsen hos varenda molekyl? Årets pristagare har visat att det går att få en djupare kännedom om dem utan att gå så långt, säger John Wettlaufer, ledamot av Nobelkommittén för fysik.

”Väldigt glad”

Giorgio Parisi säger till TT att han höll sig nära telefonen för att han visste att det fanns en chans att han skulle få priset..

– När jag såg numret från ett nordiskt land anade jag vad det gällde. Det var längesedan som priset gick till någon som arbetar i Italien så det är också ett erkännande för italiensk vetenskap.

På pressträffen fick Parisi frågan om han har ett budskap till världens ledare inför det stundande klimatmötet.

– Vi behöver agera väldigt snabbt. Det är tydligt att vi för framtida generationer behöver agera nu och kraftfullt, säger Parisi.