Svenske Edvard, 28, dödades i Ukrainakriget

Sjukvårdaren Tobias: Han hade ett stort hjärta

Granaterna regnade över den lilla byn i Donetskregionen.

Edvard och Tobias pluton hade i uppdrag att stå emot en rysk offensiv.

När artillerielden upphörde insåg Tobias att Edvard inte hade klarat sig.

– Jag tänkte att han var en person jag skulle känna resten av livet, men så blev det inte.

Det var i slutet av maj som Tobias Engqvist, 25, träffade officeren Edvard Selander Patrignani, 28, för första gången.

Då gick de med i samma militära förband i Ukraina. Efter det levde de sida vid sida varje dag. När Tobias berättar om Edvard är det de vardagliga stunderna i kriget som han tänker på mest.

När de åt mat tillsammans, tränade inför strid och snackade med varandra om kvällarna.

På frågan om hur nära de två unga männen kom varandra svarar Tobias:

– Jag önskar att vi hade kommit varandra mycket närmare. Han hade ett stort hjärta och var en person som jag tänkte att jag skulle känna resten av livet, men så blev det inte.

Var förberedda på anfall

Aftonbladet har varit i kontakt med Edvards familj som just nu inte orkar prata om det tragiska som drabbat dem. De vill i stället att Tobias ska berätta om det som hände Edvard.

Plutonen som de båda tillhörde hade i uppdrag att trycka tillbaka ryska styrkor vid ett eventuellt överraskningsanfall vid fronten. Under slutet av förra veckan kom soldaterna till en liten by i Donetskregionen som de skulle utgå ifrån.

Byn som ligger ute på landet var alldeles öde. Civilbefolkningen hade lämnat sedan länge.

– Vi kom fram en tidig morgon för drygt en vecka sedan. Jag och Edvard tillhörde olika grupperingar och vi tog skydd i olika matkällare som fungerade som bunkrar. Där satt vi redo – 24 timmar om dygnet.

Edvard, 28, dödades vid fronten i Donetsk.
Edvard, 28, dödades vid fronten i Donetsk.

”Vi ryckte fram i snåret”

Tidigt på morgonen den 18 juli trodde plutonen att de skulle bytas av. I stället fick de höra att det var dags att göra sig redo för ett ryskt anfall.

Tobias berättar att soldaterna fick rapporter om att ryska soldater hade grävt ner sig och planerade en attack mot ukrainska fallskärmsjägare i området.

– Vi lämnade matkällaren och ryckte fram i snåret längs med vägen. Jag var en av dem som gick längst fram medan Edvard var en av dem som befann sig längst bak i ledet.

Sedan gick allting väldigt fort.

Både granatkastare och pansarvagnar hade ställt in siktet på dem. Och artillerielden tog aldrig slut.

– Vi kastade oss ner i ett buskage. Min grupp tog då beslutet att söka skydd i närmsta matkällare. Men Edvard befann sig för långt bort för att hinna ta skydd från artillerielden, berättar Tobias.

Dånet från granaterna tog aldrig slut

Matkällaren skakade och dånet verkade aldrig ta slut. När elden väl upphörde hörde Tobias hur någon ropade efter sjukvårdare.

– Och att ta hand om sårade är min uppgift. Det var jag som var plutonens sjukvårdare. Egentligen ska man vänta minst 20 minuter efter eldupphöret innan man går ut. Men jag kunde inte vänta. Det var ju mina bästa kamrater som låg där ute, berättar Tobias.

När Tobias kom ut visade det sig att alla i Edvards grupp hade klarat sig. Men kort därefter började granaterna regna ner igen.

Tobias, 25, befann sig i den lilla byn tillsammans med Edvard när ryska styrkor gick till attack.
Tobias, 25, befann sig i den lilla byn tillsammans med Edvard när ryska styrkor gick till attack.

Tobias sprang genom det gigantiska dammolnet som bildades efter explosionerna och han lyckades ta sig ner i en matkällaren igen. Han kunde inte göra något annat än förbereda sig på det allra värsta.

Nästa gång Tobias kom ut såg han att fyra soldater hade dödats – en av dem var Edvard. Vid det laget hade byn förvandlats till ett grått landskap av aska.

– Han dödades av en granat från en pansarvagn när han tillsammans med sin grupp försökte ta hand om en sårad kamrat, berättar Tobias och fortsätter.

– Det säger mycket om vem han var som person. Han vägrade överge sin kamrat.

”Lämnade ett stort tomrum”

Det är först när Tobias kom tillbaka till kompaniet några kilometer från byn som tankarna började snurra.

– Edvard lämnade ett stort tomrum efter sig. Vi var många som såg upp till honom. Han var nog den bästa officeren jag någonsin träffat. Både ordentlig och proffsig samtidigt som han var avslappnad och skämtsam.

Efter incidenten har soldaterna på kompaniet hållit en minnesceremoni för de fyra personerna som dödades i byn.

– Vi har avsatt ett rum där vi tänt ljus för att hedra de som avled. Där ligger de stupade soldaternas personliga ägodelar och delar av den utrustning de hade på sig under attacken.

– Edvard var en av mina närmsta vänner på kompaniet. Jag har bett en extra lång bön för honom, säger Tobias Engqvist.

OBS. Bild från en tidigare attack i Donetskregionen.
OBS. Bild från en tidigare attack i Donetskregionen.
Publisert:

LÄS VIDARE