Expert om rysk propaganda: Massiv omfattning

Rysk desinformation sprids från det politiska toppskiktet och rör sig sedan neråt. Mönstret ser likadant ut under kriget, enligt experten Jakub Kalenský.

– Många har nog svårt att greppa magnituden i Kremls desinformationsmaskin, säger han till TT på plats i Helsingfors.

Den gula tegelbyggnaden är belägen i en av den finländska huvudstadens centrala delar och har en relativt modest fasad.

Här, på samma adress som Österrikes och Japans ambassader, har det Europeiska kompetenscentret för motverkande av hybridhot sina lokaler.

Jakub Kalenský är senior analytiker vid centret och har rysk desinformation som expertområde. För att beskriva vad han studerar i sitt arbete tar han en pressträff med den ryske utrikesministern Sergej Lavrov nyligen som exempel.

Förnekade ryskt ansvar

På pressträffen, som ägde rum efter förhandlingarna med Ukraina i Turkiet, fick Lavrov frågor om den uppmärksammade bombningen av en ukrainsk mödravårdscentral.

– Han påstod att mödravårdscentralen hade tömts tre dagar tidigare och att det inte längre fanns några kvinnor där. Enligt honom har medierna i väst helt enkelt fallit för en lögn och inte låtit Ryssland komma till tals.

– Lavrov kunde alltså förmå sig att ljuga trots att det fanns dussintals journalister på plats som presenterade en relativt sammanhängande bild av det som inträffat, säger Jakub Kalenský, som tidigare arbetat vid EU-finansierade arbetsgruppen East Stratcom Task Force och Atlantic Council.

Att han väljer en av de ryska toppolitikerna för att illustrera hur desinformationen fungerar är ingen slump. De senaste åren har de så kallade ryska trollfabrikerna fått stort genomslag, men Kalenský anser inte att det är där det huvudsakliga fokuset bör ligga.

– Det här handlar om den högsta ledningen i Kreml, även Putin och hans ministrar. Därefter rör det sig neråt via tusentals personer på departement och institutioner tills det når regimvänliga kanaler och sociala medier.

Ökad aktivitet

För att förklara hur desinformationen fungerade i upptrappningen till kriget går han tillbaka till den militära mobilisering som Ryssland genomförde vid Ukrainas gräns i mars-april förra året, vilket skapade spänningar.

Den gången valde dock Putin att skicka hem stora delar av sina trupper.

I takt med upprustningen skedde en ökning i antalet omnämnanden av Ukraina i regimvänliga medier, säger Kalenský som nyligen publicerade ett arbetsdokument där han kartlagt rysk propaganda från den här perioden med hjälp av data från bland annat East Stratcom Task Force. När upprustningen avbröts sjönk siffran.

Men det till synes minskade fokuset varade bara tillfälligt. I mitten av juli publicerades Putins essä ”Om den historiska enheten mellan ryssar och ukrainare”, vilket fick aktiviteten att öka på nytt. I texten formulerar Putin flera resonemang som på olika sätt ifrågasätter Ukrainas själva existens som självständig stat.

Liknades vid massförstörelsevapen

Stora delar av essän var sådant som Putin redan uttryckt på ett eller annat sätt sedan tidigare. Men en specifik passage, där Putin liknar ett självstyrande Ukraina vid ett massförstörelsevapen som hotar Ryssland, fick stor spridning i regimtrogna kanaler och på sociala medier.

– Just beskrivningen av Ukraina som ett hot mot ryssar verkar ha uppfattats som ett nytt element. Kort efter publiceringen var det många politiska kommentatorer och programledare i tv som upprepade just de här raderna om Ukraina som ett hot, antingen i form av en självständig stat eller som ett ombud för USA och väst, säger Kalenský.

Kräver maktskifte

Han anser att detta kan ha fungerat som ett försök att rättfärdiga framtida aggressioner, som enligt denna logik handlar om att försvara sig mot ett påstått hot.

Hur kriget kommer att fortsätta är oklart. Vad gäller framtiden för desinformationen är Jakub Kalenský dock övertygad i sitt svar.

– Så länge inte Putin försvinner kommer propagandan att fortsätta. Det krävs ett regimskifte för att det ska kunna ske en förändring även på den punkten, säger han.

Rättad: I en tidigare version förekom en felaktig siffra över hur många medlemsländer som det Internationella centret mot hybridhot har. Rätt är att det handlar om 31 länder.