Mejla

Joanna Górecka

En kärleksförklaring till Uppsalas fula skamfläck

Publicerad:
Uppdaterad:

DDR-klossen, Uppsalas skamfläck, ett vidunder av fulhet, en skräckkabinett. Det är inte bara kärt barn som har många namn. Även ett störigt och gräsligt barn som Sivia torg döps bevisligen om, om och om igen, med tilltagande skaparkraft.

 

Det är en sällsam historia. En av 60-talets anonyma lådor som retar en hel stad. En finne på centrala Uppsalas annars så släta svans av arkitektoniska pärlor från både stormaktstid och medeltid. Rosa byggnader och rikshelgedom (och några plåtlådor).

 

Och så den här betongblaffan mitt i centrum i en stil som Arkitektupprorets poeter nog skulle kalla BRUTALISTISK MONSTERKUBISM, ännu en lådparasit.

 

Och en fnurra för kommunen. Suck, det kanske ska rustas upp? Det kanske ska bli en lekpark?

 

Även Uppsalaborna har tagit verksam del i ryslighetens öde. I Facebookgruppen med det oförtäckta namnet "Jämna Sivia torg med marken" har en engagerad medborgare föreslagit att alla som går förbi ska pilla loss en bit fasad av skräcken tills den upphör.

 

Men förra året stod det alltså klart att skräcken ska jämnas med marken på ett mer verkningsfullt sätt och förvandlas till ett hotellkomplex.

 

Jag ska inte ljuga. Jag är svag för en underdog, och kan inte låta bli att lite dras till det, hm, ombonade med Sivia torg. Finns det inte något tilltalande real med den stora grå klossen som inte urskuldar sig, utan dag ut och dag in står där och skärrar sina beskådare? Överröstar UKK:s spaltade metallplåtar med sin skitiga air av volkskammer och Warszawapakt.

 

Men Sivia torg har inte alltid varit en underdog. I en artikel i UNT från 2019 påminner Erik Windolf om att Sivia 1962 vid invigningen beskrevs som "Uppsalas största affärscentrum". Han beskriver 8000 besökare under invigningsdagen och mannekänger i pälsverk. Förtröstan och flärd en gång i tiden, minsann.

 

Men solen har sin gång. "Siv" är byggnadernas Maculay Culkin, från överdängare som tillskrivits framtiden till snabbt nerpissat vrak. Det finns ett pekoral här som jag försöker ha artighet nog att låta bli att skriva fram.

 

Nåja, nu flyttar ett hundratal personer från sina boenden på Sivvan, förmodligen till nyrenoverade ersättningslägenheter med dubbelt så hög hyra och ur vrakets aska kommer snart ett hotellkomplex uppstiga.

 

Säkert modernt och easy on the eye. Men kanske inte lika uppeldande.

 

Jag kommer iallafall att lite sakna Sivs bländande fuck-off-kapital.

Av: Joanna Górecka

Publicerad:

LÄS VIDARE