Byggde upp skuldberget

avPeter Kadhammar

NYHETER

I dag är det val – men Socialdemokraterna är panka och väljarna flyr

Foto: URBAN ANDERSSON
PRESS Pasoks ledare Evangelos Venizelos lämnar det nya partihögkvarteret. Nyligen hade partianställda samlats utanför huset och protesterade – dålig reklam för ett parti som vill vinna val.
Aftonbladets Peter Kadhammar och Urban Andersson.

Socialdemokraterna ­Pasok har skulder på 130 miljoner euro, 1,15 miljarder kronor, och vill omförhandla lånen med bankerna.

Låter det bekant?

Visst, det är som grekiska staten, fast i mindre skala. Pasok var tidigare statsbärande, nu är det ett parti i upplösning som riskerar att vräkas från sina lokaler på Hippokratesgatan i centrala Aten.

Pasok har sex våningar om sammanlagt 4 500 kvadratmeter, garaget och gymmet inräknade, i en modern byggnad av glas och aluminium. Hit flyttade partiet från sina gamla lokaler 2008. Låter det också bekant? Ja, 2008 var året för finanskraschen i USA, den som förebådade kraschen i Europa. Det var året då pengarna rullade som aldrig förr.

– Jag insåg omfattningen av lånen först nyligen. Det var en chock. Efter valet ska vi anställa utländska konsulter som reder ut vart pengarna har ­tagit vägen, säger Evi Christofilopoulou, parlamentsledamot, före detta ­vice utbildningsminister och medlem i Pasoks styrelse.

– Jag har ingen aning, tillägger hon.

Även hyresvärden, som hotar Pasok med vräkning, undrar var pengarna är. Partiets anställda, som inte fått lön på månader, undrar också. När Pasok flyttade till sina nya lokaler behöll partiet de gamla, Evi Christo­filopoulou vet inte varför, kanske för att pengar var så billiga, det var ju bara att gå till banken att låna.

I det gamla huset sitter en orakad och trött portvakt och bevakar en dörr som ingen går igenom. Han heter Kostas. Han har inte fått lön sedan september förra året men säger att han fick ”lite” pengar av partiet för två veckor sedan.

Hur lite?

Kostas rycker på axlarna och skrattar.

– Lite!

Nyligen ställde sig Pasoks anställda utanför det nya, fina huset och protesterade. De krävde lön! (Någon har sprejat ordet ”nåd” över entrén.) Det var ingen bra reklam för ett parti som ber om väljarnas förtroende för att få bilda regering och ordna upp Greklands ekonomi.

Evi Christofilopoulou säger:

– Jag vet inte vad som skedde med mitt parti. Men om vi inte ändrar oss kommer folk aldrig att lita på oss igen. Vi har länge talat om att reformera partiet men inget har skett.

Hon berättar om fraktionsstrider, om konservativa mot ­reformister, om en centraliserad organisation där ordföranden och en liten grupp kring ­honom bestämde, och om den genomkorrumperade politiska kulturen med dess speciella ”klientilism”: en politiker är en liten furste som ordnar jobb och favoriserar dem som stödjer ­honom.

(Medan hon berättar detta ringer telefonen i andra rummet. Sekreteraren svarar. Det är en bagare som har problem med hälsovårdsmyndigheten. Bagaren säger att han är medlem i Pasok. Han vill ha politisk hjälp mot hälsovårdsmyndigheten.)

Det politiska systemet är i upplösning eftersom pengarna är borta.

– Partiet är i ruiner, säger Evi Christofilopoulou, och de som är ansvariga ska få betala för det.

De kanske får betala genom att sådana som Evi bryter sig ut och bildar ett nytt socialdemokratiskt parti. ”Varför ­inte? Allt är möjligt.” De kanske får betala genom att se staten gå från kaos till undergång. Den möjligheten oroar Evi.

– Vi måste värna statens kärna. Skolor. Polis. Säkerhet. Så att det inte utbryter anarki.

Alldeles nyss var Pasok ett av de två partier som abonnerade på makten i Grekland. Som mest fick det en bra bit över 40 procent av rösterna. Pasok var en självklar maktfaktor i Europa, en garant för ordningen. I valet i maj fick det bara 13 procent och det lär knappast gå bättre i nyvalet i dag, söndag.

På måndag börjar det tunga arbetet att få ordning på partiet.

– Vi måste ta reda på vart pengarna tog vägen. Annars går vi under, säger Evi Christofilopoulou.

På tredje våningen borta på partihögkvarteret sitter den nya generaldirektören Nikos Salahiannis, en före detta parlamentsledamot. Han har grått pipskägg och grått hår och ett trött, eller kanske utmattat, skratt som slår över i dystert allvar.

– Vi klarade att betala ränta och amorteringar fram till för åtta, tio ­månader sedan. Nu kräver bankerna nio procent i ränta. Det är tungt.

Räntan på lånen är lika hög som ­hela Pasoks partistöd. Och några pengar från medlemmarna går inte att räkna med. De har inte en cent över.

– Jag vet inte varför vi flyttade hit, säger Salahiannis. Vi betalar 55 000 ­euro i hyra varje månad.

Jag ber honom upprepa talet. Han ser på när jag antecknar.

– Tycker du det är mycket?

När intervjun är slut säger han:

– Försök skriva något positivt.