Vardagsvåldet som glöms bort

avPeter Kadhammar

Publicerad:
Uppdaterad:

Tre svåra misshandelsfall i Uppsala samma kväll som Fadime mördades

1 av 4 | Foto: polisen
ett typiskt svenskt dråp Ett bråk om en gammal skuld på en fest slutar med att den ene mannen hugger den andre i bröstet med en kökskniv. Lungan punkteras och han förblöder. Detta är ett typiskt dråp i Sverige, men uppmärksammas sällan i media.

Samma kväll som Fadime Sahindal sköts fick polisen i Uppsala in tre andra anmälningar.

De har inte uppmärksammats i någon tidning – för anmälningarna gällde det typiska svenska våldet:

Familjebråk. Maken slår hustrun med en bricka och bränner henne med en cigarett på höger knäs insida.

Familjebråk. Maken slår hustrun i huvudet och nacken och tar struptag på henne. Drar henne i håret och hotar att döda henne.

Familjebråk. Maken ger hustrun ett knytnävslag över munnen.

Aftonbladets Peter Kadhammar rapporterar här om våldet i Sverige – som även det är en konsekvens av urgamla seder.

Om man säger att mordet på Fadime är uttryck för en hederskultur som lever kvar runt Medelhavet, kan man också säga att den överväldigande delen av svensk våldsbrottslighet är kopplad till specifika drag i vår kultur. Nämligen alkoholen.

Mönstret för den kulturellt betingade våldsbrottsligheten är närmast monotont i sin entydighet. Ta detta exempel från Uppsala den 3:e augusti förra året:

- SOS 112 vad har inträffat?

- Jag har en snubbe här som har spytt ut blod över hela lägenheten och jag vet inte vad det är för fel. Han ligger här och är helt utslagen, han är medvetslös.

- Är han medvetslös?

- Ja, och det är Torkelsgatan men jag ska försöka få reda på vilken adress det är. NN, vad bor du på för nummer, NN, helvetes jävlar, jag vet inte vad det är för nummer här men det är blod över hela lägenheten.

- Jaha, och den som har kräkts, vem är det då?

- Det är en kompis...

- Har han druckit någon sprit?

- Ja, han har druckit sprit.

Det var upptakten till en snabb och vardaglig polisutredning. Några unga män träffades hemma hos 23-årige NN för att dricka sprit. Till en början var stämningen trevlig och uppåt. Sedan blev NN och en av kompisarna ovänner om en skuld på några hundralappar.

NN tog tag i kompisen för att kasta ut honom. Kompisen greppade en kökskniv. Hugget punkterade höger lunga, NN förblödde.

"Jag har gråtit och supit hela natten"

När polisen grep kompisen sa han:

- Jag har gråtit och supit hela natten. Det är en kompis som är död, det går inte att få ogjort.

Han dömdes till åtta års fängelse.

Detta är det typiska svenska dråpet, så banalt att det knappast uppmärksammades av någon annan än polisen, de anhöriga och lokaltidningen. Sprit. Gräl. Kökskniv. Död. Ånger.

- När det gäller våld bland svenskar talar man aldrig om kulturella orsaker, bara individuella, säger kriminologen Mikael Rying, en av de främsta auktoriteterna på svensk våldsbrottslighet.

Orsaken till bortförklaringarna, eller snarare blindheten inför problemet, är enkel.

Superiet är en månghundraårig och självklar del av den svenska kulturen. Det är kopplat till både hedniska och kristna riter (midsommar, julhelgen). Alkohol är en nödvändighet för svenskarna när de umgås och ska koppla av.

- Under ruset får man säga så kallade sanningar.

- Man anses inte ansvarig för sina handlingar. Om din son hamnar i fängelse för dråp kan du ursäkta honom med att han dödade i fyllan och villan, säger Eckart Kühlhorn, professor i sociologisk alkoholforskning.

Ungefär 95 personer mördas eller dräps i Sverige varje år. I två tredjedelar av fallen är alkohol med i bilden.

Eckart Kühlhorn säger att det alkoholrelaterade våldet är ett kulturellt fenomen i hela västvärlden.

Men det är mer framträdande i Sverige och Norden än i Sydeuropa. "Annars skulle man inte kunna åka genom franska vindistrikt utan att bli ihjälslagen."

Strängare straff - utan effekt

- Vi accepterar ett mått av våld för att få behålla vårt sociala mönster, säger Leif Lenke, professor i kriminologi på Stockholms universitet.

Precis som sambandet mellan alkohol och våld är vetenskapligt belagt, är det också belagt att strängare straff inte hjälper. Den berusade hustrumisshandlaren tänker inte på lagen när han slår, den fulle knivdråparen reflekterar inte över konsekvenserna när han hugger.

- Lustigt nog är de som förespråkar strängare straff ofta också mer alkoholliberala, säger Leif Lenke. Med individuella straff vill de stoppa fenomen som är sociala och kulturella. Det går inte.

Politiker vågar inte utmana

Är det möjligt att "bryta det destruktiva och dödsbringande mönstret" (som två forskare uttryckte sig apropå hedersmorden)? Hur bryter man en urgammal sedvänja som är orsak till så mycket våld, så många förödda liv, så många familjetragedier?

Politiker och ansvariga myndigheter känner till sedvänjan, och de vet vart den leder. Strikt rationellt vore det enkelt att stävja det kulturellt betingade våldet.

- Vi kan stänga Systembolaget och stoppa spritinförseln vid gränserna, säger kriminalinspektör Anna Hedlin på Uppsalapolisens familjevåldsenhet.

Men det är en sak att veta vad som bör eller åtminstone kan göras, och att göra det. Det finns inte en ansvarig svensk politiker som vågar utmana den starka majoritet som vill dricka så som dess fäder och förfäder gjorde. De flesta politiker sympatiserar för övrigt med den folkliga traditionen.

Således tar Anna Hedlin i nästa mening tillbaka sitt radikala förslag:

- Nej, jag vet inte hur man ska stoppa våldsbrottsligheten. Jag skämtade om att stänga Systembolaget. Det är ju en utopi. Det skulle inte vara politiskt gångbart.

För den som kommer utifrån kan mötet med den svenska kulturen bli svårt. Mohammad Fazlhashemi, docent i idéhistoria vid Umeå universitet, berättar att ett av hans första möten med Sverige var ett fyllo på en buss som kallade honom svartskalle. Det var för 25 år sedan. Fazlhashemi kom från Iran.

Skulle han skriva en reseskildring och beskriva första intrycket av Sverige vore det detta:

Gå inte ut en lördagskväll, för då kan du bli misshandlad.

Se upp var du sätter foten, det kan finnas spyor på marken.

"Vårdarna drack mer än missbrukarna"

Problemet, säger han, är att man anses avvikande om man inte dricker i Sverige. Fazlhashemi har lagt märke till hur alkohol är själva förutsättningen för avspänt umgänge. När han är på fest och tackar nej till sprit säger folk: Vad trist!

- De förstår inte att man kan ha trevligt en kväll och bara dricka te och äta nötter.

Ungefär samma erfarenhet har psykiatern Riyadh Al-Baldawi från Irak. Han kom till Sverige 1986 och fick arbete på en klinik. Personalen åkte på konferensresa med en Finlandsbåt.

- Vårdarna drack mer än våra missbrukande patienter. Jag var chockad, säger Al-Baldawi.

Sedan den gången har han många gånger upplevt den svenska spritkulturen.

- En fest med kollegerna börjar lugnt och värdigt. Det fungerar den första timmen. Sedan har de fått i sig så mycket sprit ... jag har sett framstående akademiker ... de blir så barnsliga, och de tillåts vara det för de är så fulla. Många gånger har jag sagt mig: Detta är mina nära kolleger, men de skrämmer mig.

- Jag har slutat gå ut med dem för jag vill inte tappa respekten för dem.

Al-Baldawi vill inte likställa den svenska kulturen med alkohol.

Det vore att eliminera allt det fina som finns i Sverige: Lindgren, Strindberg, konsten, musiken, demokratin.

Al-Baldawi vill inte stämpla en hel kultur.

"Muslimer är mer avslappnade"

Mohammad Fazlhashemi säger att han vill visa respekt för svenskarnas kultur.

Han inser att drickandet är en så djupt rotad tradition att man inte helt kan få bort den. "Men man skulle gärna få dra ner på alkoholen."

Imam Abdal Haqq Kielan, en svensk som konverterat till islam, hoppas att hans religion kan bidra med en klarare syn på alkoholen.

- Alkoholen spelar en enormt stor roll i den våldsbenägna västerländska kulturen, säger han. Det är neuroserna som ger upphov till dryckenskap.

- Den muslimska livsstilen minskar beroendet av alkohol. Den muslimska livsstilen är mer avslappnad.

Peter Kadhammar

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM