Möllan inget Stureplan

Publicerad:
Uppdaterad:
Josefin Nörby bor i Malmö och är mellanösternvetare.
Josefin Nörby bor i Malmö och är mellanösternvetare.

Som inbiten stockholmare men numera nyinflyttad Möllevångenbo finns det en hel del spännande inslag i min nya stadsmiljö som jag reflekterat över. Eftersom Möllevången är en så central del av Malmö kan jag inte låta bli att jämföra stadsdelen med centrala kvarter i Stockholm.

För mig är det nya utbudet på Möllevången smått fantastiskt. Jag kan köpa baklava fram till midnatt, det finns en mängd olika bra falafelhak, thaimaten är utsökt, på söndagarna frossar jag i de olika loppisarna och gör emellanåt makalösa fynd. Vad sägs om röda tofflor med paljetter och blommor på, en papegoja i fejkguld att hänga runt halsen eller plastblommor i vackra färger från 1950-talet?

Jag är även mycket förtjust i alla prydnadsaffärer som säljer otroliga skapelser det mesta tillverkat i plast och polyester. Polyester verkar vara ledmotivet när det kommer till kläder, prydnadsföremål, mattor, skor med mera. Inget av det här kan jag hitta i mitt "trendiga" kvarter i Stockholm.

Det finns dock ett par mindre trevliga iakttagelser. Allt det äckliga hundbajs som hundägaren tydligen anser sig vara för fin för att kunna plocka upp. Otaliga gånger har jag gjort storstilade längdhopp eller blixtsnabba tvärvändningar allt för att undvika dessa motbjudande högar.

Häromkvällen upptäckte jag och min kille ett raffinerat hårfrisörskyltfönster på en av våra kvällspromenader runt Möllan. I skylten låg schampooflaskor huller om buller med gelé och vaxburkar, och över alla produkter låg en matta av gammalt hår. Inte så inbjudande...

En annan observation jag gjort på Möllan är alla hemlighetsfulla och skumma tillhåll. Det finns flera slitna lokaler med slarvigt handskrivna meddelanden på dörren ”endast för medlemmar”, utanför står ofta män i träningsoveraller, med tre dagar gammal skäggstubb och en cigg i mungipan. Eftersom jag är så nyfiken försöker jag ofta kika in men möts då oftast av samma skäggiga ansikte som ger mig en blick som säger: ”här har du inget att göra”.

Jag har hittat en motsvarande kvinnlig variant om än med en annan typ av verksamhet. En hårfrisörsalong på Möllan med neddragna persienner med en skylt på dörren: ”inga män får komma in, endast för kvinnor”.

Båda varianter utestänger det andra könet men förmodligen av olika skäl.

Slutligen: min senaste och upplivade erfarenhet på Möllan fick jag i lördags kväll när jag satt på en uteservering och drack öl med mina vänner. Plötsligt svänger en bil i full fart runt hörnet och tutar frenetiskt, en kvinna i fullfjättrad bröllopsutstyrsel bokstavligen hänger ut genom ena fönstret. Efter bilen följer resten av bröllopssällskapet i en karavan där förarna ligger på tutan och vinkar glatt.

Har lite svårt att föreställa mig samma scenario på Stureplan, tyvärr!

Josefin Nörby

Publicerad: