Här är läsarnas egna berättelser

avEric Tagesson

271 fall av vanvård anmäldes förra året.

Aftonbladets granskning väcker reaktioner.

Det här är några av läsarnas berättelser.

"Min morfar bodde på ett äldreboende. En dag när vi skulle hälsa på honom var han blåslagen. Han hade blivit misshandlad av en vikarie i personalen. Denna människa passade även på att råna morfar på guldklocka och vigselring. 
När sköterskan på morgonen kom in till honom låg han så gott som naken på golvet i sin egen avföring. Sköterskan från natten hade struntat i att titta till honom, hade hon gjort det hade hon ju hittat honom liggandes där! Han gick bort några dagar senare."

"Min mormor bodde på ett äldreboende i Älvsjö och gick bort 2011.
Vi fick ett samtal mitt i natten om att min mormor avlidit, ungefär 40 minuter till en timme senare så ringde dom upp oss igen och talade om att dom misstagit sig, det var inte min mormor som hade gått bort. Ca en månad senare gick hon bort på riktigt, med hennes barn runtomkring sig, några timmar efter att jag sagt farväl."

"Min pappa bodde på ett äldreboende i Haninge och flera gånger när jag kom dit hade personalen stängt av hans larm i hallen så han inte kunde larma med sitt armband. Det slutade med att han föll vid ett toalettbesök och bröt höften på flera ställen. Han avled sedan på sjukhuset."

"Har själv jobbat på ett boende i Kiruna Kommun. Vi hade en vårdbiträde som kallade de boende för "hora", "hulken", "skrumpling". Vid ett tillfälle höll hon en äldre mans penis med en toaborste när han skulle kissa. Och det vårdbiträdet fick vara kvar ända fram till hennes sjukpension."

"Det var i höstas som en dement vårdtagare på grund av sina mediciner började krypa på golven. Detta var tydligen "jobbigt" för min kollega som skrek att vårdtagare var ett odjur. I nästa ögonblick är vårdtagaren på väg in i en annans brukares rum, varpå min kollega väljer att sparka ut honom därifrån."

"Min rullstolsburna mormor önskade sig en griptång i julklapp för att kunna nå ringklockan som personalen hänger så långt ifrån henne att den inte går att larma på. De satte kateter på henne förra julen utan annan indikation än att hon var för besvärlig att ta med lyft till toaletten.

Okunskapen bland personalen är stor. Mormor ser inte till vänster på grund av hennes stroke men personalen ställer ändå maten där vilket resulterade i undernäring.

Nu tvingas hon äta passerad kost för att ingen har tid att assistera henne vid maten."

"Min mamma avled efter utebliven medicinering."

"När jag jobbade på ett demensboende i Täby år 2009 så upplevde jag att "effektiviteten" gick före att visa de boende respekt och medmänsklighet. De äldre som var sängliggande och inte kunde prata ägnades inte mycket uppmärksamhet av personalen i allmänhet. När jag ville småprata och vara trevlig mot dem, även om de inte kunde svara mig, så ansågs jag vara för långsam. De andra i personalen gillade inte heller att jag bad någon annan dela ut medicinerna till de äldre eftersom att jag inte var, eller är, utbildad undersköterska. Var enbart anställd som vårdbiträde. Jag fick lämna tjänsten efter två, tre veckor. Tycker mest synd om de äldre."

"Min mor åkte in till lasarettet den 22 december efter det att hon blivit yr och ramlat i sin bostad. Hon placerades på en tvåsal och lovades att få komma till ett övergångsboende innan hemgång.

Vårdplanering skulle ske då jag kom tillbaka från semestern, den 11 januari.

9:e januari skrivs hon ut och skickas hem till sin bostad med uppmaningen att uppsöka vårdcentral vid kvarstående besvär.

Under hennes vistelse hade hon problem att äta och behålla maten, satte i halsen vi flertalet tillfällen men ingen röntgen eller något företogs för att utreda besvären.

Hon erbjuds hjälp från kommunens hemtjänst och efter några timmar i hemmet väljer hemtjänsten att skicka tillbaka henne till lasarettet med ambulans. På morgonen den 10:e januari dog hon."