Ahmeds familj dog i en flygattack

avErik Wiman

BARDARASH, IRAK. 13-årige Ahmed Ameen Ayoub hörde explosionen. Han såg rökpelaren.

Men man vet inget – tills den stund då man vet allt.

Klockan fem på eftermiddagen den 9 oktober stod han framför ruinerna av sitt hem.

Hans mor och bror låg begravda där under.

I den stund världen får beskedet om vapenvilan i norra Syrien får Ahmed en tallrik med ris. Hans första riktiga måltid sedan… han vet inte. I åtta dagar har den 13-årige pojken varit på flykt. Han har inte lämnat något hem bakom sig, det finns inte längre.

Han håller maten i sin hand utan att röra den. Det går en minut, sen lossnar fingrarnas grepp.

Nyheten om vapenvilan sprids och får fäste i flyktinglägrets mottagning. Sorlet stiger, men i det rum där alla flytt för sina liv hörs inget jubel. Ingen ler.

– Det krävdes en okonventionell person, ingen annan hade kunnat få igenom det här, hörs rösten från världens mäktigaste man från mobiltelefoner.

– Vi har fått allt vi kunde önska oss, säger Trump om avtalet mellan USA och Turkiet, utan att definiera vilka ”vi” är.

1 av 2 | Foto: MAGNUS WENNMAN
Ahmed, 13 förlorade sin mamma när Turkiet bombade deras hem. Nu sitter han på en buss och väntar på att få en sovplats i flyktinglägret.

”Kunde bara vänta”

Ingen här inne har fått någonting de önskat sig.

Den 6 oktober beordrade USA hem sina trupper från nordöstra Syrien. Tre dagar senare inledde Turkiet sin operation ”Fredens källa” genom att bomba flera gränsstäder i norra Syrien.

Över Sari Kani, Ras al-Ayn på arabiska, hördes först stridsflygens motorer, ett krigets förebud, dovt mullrande.

Sen föll bomberna.

Ahmed var då hemma hos sina släktingar där han sovit under natten.

– Jag vet inte hur många explosioner jag hörde, tio kanske. Vi kunde bara vänta.

1 av 3 | Foto: MAGNUS WENNMAN
Bussen ska föra människor till ett flyktingläger.

Tre vuxna män, släktingar till Ahmed, fyller på i kör där hans ord sviker. Han låter dem prata och står själv tyst i flera minuter. Gråten ger honom till sist en respit och han tar tillbaka sin berättelse. När han gör det är det en ensam pojkes vittnesmål. Han har sett det krig inifrån som hela världen just nu följer från läktaren.

Ahmeds mor, Elham Madina, och hans bror, Bozan Ameen Ayoub dog på krigets första dag.

– När explosionerna slutade gick vi ut. På långt håll såg jag röken, men det tog en timme innan vi kom fram.

Bomben hade slagit ner i hans hus och vikt det på mitten. Under flaken av betong låg Ahmeds familj. Han såg hur grannar förgäves försökte gräva undan grus och betong.

Det sista Ahmed hörde sin mamma säga var när hon frågade om han behövde lite pengar. Det var dagen innan.

– Jag sa att jag klarade mig utan, jag minns inte det sista jag sa till min bror.

I skymningstimmen stod Ahmed och såg på resterna av sitt liv. Han minns att han försökte hjälpa grannarna att gräva.

– Men det bara rasade mer ju mer vi försökte. Efter en timme lämnade vi staden.

Tror du att du kommer tillbaka?

– Jag vill aldrig dit igen.

Mindre än ett halvt dygn efter att vapenvilan trätt i kraft i nordöstra Syrien bröts den på fredagsmorgonen.

Artillerield över Sari Kani, den stad där Ahmed Ameed Ayoubs barndom tog slut onsdagen den 9 oktober 2019.


PODD Invasionen i Syrien - vad händer efter vapenvilan?

I nyhetspodden Aftonbladet Daily djupdyker vi i Turkiets invasion av Syrien - vi pratar dels med Erik Wiman, Aftonbladets reporter på plats vid gränsen mot Syrien, och dels pratar vi med Nivette Dawod, utrikesreporter, som reder ut den senaste veckans händelser. Vad händer när Turkiet och USA beslutat om vapenvila, och hur påverkar det dom hundratusentals människor som flytt från norra Syrien?

 
Lyssna:  iPhone  Acast  Spotify
 
Eller ⬇️ Klicka på PLAY-knappen

ARTIKELN HANDLAR OM