1. Variera lagom

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-04-30

Variation är bra, lagom är bäst.

Här är det formen som står för variationen. Olika former avlöser varandra: långa grässtrån hos glansmiskantus till vänster, gråblå spiror hos anisisop och spirliknande plymer hos stor plymastilbe "Purpurlanze". Sedan tar solformade rudbeckian "Magnus" över. Längst bak står parasoller av fläckflockel. Det amerikanska älggräset till vänster har blommat över och bildar bruna plymer. Allra längst bort står vita plymer av finnslide. Fägerna däremot går ton i ton, annars hade rabatten blivit rörig.

Man ska ta i när man anlägger en rabatt, ta ut svängarna, annars blir det tråkigt. Men en bra tumregel är att inte variera allt samtidigt. Blommorna kan ha samma form – men olika färg. Eller lika färg, men olika former.

Formen går att variera mycket mer än färg. Kontrasterar du flera färger med varandra blir det lätt bara en krock. Medan samma sak går alldeles utmärkt att göra med formen.

När det gäller färg blir det enklast om man håller sig inom en färgskala, lite som ”ton i ton”. Vill du ändå låta färgerna kontrastera, det kan ju bli mycket effektfullt, är en bra tumregel att begränsa det till två färger. Det brukar bli snyggast så.

2. Tänk på formen

Börja med formen när du väljer växter.

Det viktigaste att tänka på är kontraster: bollformade växter tillsammans med högresta spiror, strikt med fluffigt, stort med smått. Det skapar spänning och variation, utan att det för den sakens skull blir oroligt och rörigt.

Tänk på att formen inte bara är hur bladen eller blommorna ser ut, utan intrycket som hela växten ger. Tänk bara på ett träd: det är högt, vertikalt och bildar kanske ett tak. Buskar kan vara en skyddande, tät vägg, medan marktäckare breder ut sig lågt och horisontellt.

Tips på olika former som ger fin kontrast

Vertikalt – horisontellt

Solbrud och anisisop.

Det kan vara höga växter mot krypande marktäckare som kontrasterar, eller bara blommornas eller bladens former, till exempel spiror mot parasoller eller solar.

Kransveronika – jättekrissla

Fackelblomster – kärleksört

Anisisop – solbrud

Tuvrör – fjäderaster

Höstsilverax – fläckflockel

Smått– stort

Pion och stjärnflocka.

Tänk stora blommor mot små blommor. Eller stora blad mot små. Spröda mot kraftiga.

Här är tio stora och små blommor som passar bra ihop:

Stjärnflocka – luktpion

Kantnepeta – jättevallmo

Gillenia – röd rudbeckia

Grå frossört – daglilja

Rosenslöja – axmalva

Hårt – mjukt

Bolltistel och astilbe.

Vilda former tillsammans med formklippta häckar skapar en kontrast mellan hårt och mjukt. Det gör också strama växter tillsammans med perenner med mjuka, luftiga former.

Blodtopp – risp

Bolltistel – astilbe

Silvermartorn – diamantrör

Stäppsalvia – silvergräs

Purpurkvanne – finnslide

3. Ständig blomning

Rabatten finns hela säsongen, medan själva blommorna kanske bara varar ett par veckor.

Löjtnantshjärt och höstanemon.

Därför gäller det att tänka igenom vad som ska synas under olika delar av säsongen.

Principen är enkel, det ska komma nya blommor hela säsongen och de ska helst komma i lager så att de nya täcker eller döljer de gamla. Resultatet: rabatten blir extremt lättskött och är vacker hela tiden.

Till exempel bildar krokusar lätt ett tjockt lager på våren. Sedan behövs bara perenner som är ett par decimeter höga för att dölja dem.

Par som blommar omlott

Röd sockblomma – sköldbräcka

Brudslöja – krokus

Daglilja – stor vårstjärna

Träjon – kejsartulpan ”Purissima”

Myskmadra – hundtandslilja

Jättedaggkåpa – påsklilja

Astilbe – trädgårdssmörboll

Luktpion – Darwinhybridtulpan ”Pink impression”

Gemsrot – fackelblomster

4. Repetion ger harmoni

Genom att låta samma växter återkomma på flera ställen i trädgården håller man ihop den och skapar enhetlighet och harmoni.

Fält av vita och blå krokusar. Ett fint exempel på hur repetition kan användas på ett vackert och enkelt sätt.

I en normal trädgård kan man låta samma växt dyka upp igen en eller två gånger. Och gärna i olika mängder: en stor grupp och sedan en eller två mindre.

En annan form av repetition är att låta en växt bilda ett ”eko”: en bit från huvudgruppen återkommer några mindre grupper eller enstaka exemplar av växten.

Oavsett hur du upprepar saker i trädgården, är det en nyckel till harmoni och enhetlighet.

ANNONS

Följ ämnen i artikeln