”George H W Bush tjänade sitt land snarare än sig själv”

NYHETER

George Bush den äldre var den förste amerikanske presidenten i modern tid som startade ett krig på rätt sätt.
Men han blev också ett exempel på att det inte räcker att vara framgångsrik krigarpresident för att bli omvald.

Berlinmuren föll mindre än ett år efter att George H W Bush tillträtt som president 1989. Han stod inför ett svårt val. Hur skulle den forna fienden Sovjetunionen hanteras? Skulle han använda hela USA:s militära styrka för att störta den kollapsande kommunistregimen eller i stället försöka bli vän med sin forna fiende?

Beslutet var av avgörande betydelse för hur vår värld skulle se ut de närmaste decennierna.

1 av 23 | Foto: Charles Krupa / TT NYHETSBYRÅN
In this June 12, 2012 file photo, former President George H.W. Bush, and his wife, former first lady Barbara Bush, arrive for the premiere of HBO's new documentary on his life near the family compound in Kennebunkport, Maine.

Bjöd in ryssarna

Bush valde att inte förnedra Sovjetunionen utan i stället bjudna in ryssarna i den fria världens internationella gemenskap.
När Iraks diktator Saddam Hussein året efter invaderade det oljerika Kuwait ställdes Bush inför nästa svåra beslut. Ingen hade kunnat hindra USA från att på egen hand kasta ut Irak. Den amerikanske presidenten valde i stället att bilda en internationell koalition för att inte omvärlden skulle uppfatta det som att USA startade ett imperialistiskt krig nu när man var den ohotade supermakten. Han vill inte upprepa det oerhört kostsamma amerikanska misstaget i Vietnam.

Under nästan ett halvårs tid samlade han ihop stöd från Sovjetunionen och hela arabvärlden plus diverse länder i väst för det så kallade Gulfkriget 1991 (som också går under namnet Kuwaitkriget). Många länder bidrog med trupper, stridsflyg och annan hjälp. Till och med Syrien och Saudiarabien. Det var USA som ledde kriget men man gjorde det i världssamfundets namn.

Kritiserades för viktiga beslutet

När den irakiska armén tog till flykten efter sex veckors strider tvingades Bush ännu en gång till ett val. Skulle han falla för frestelsen att låta USA marschera in i Irak och störta Saddam Hussein eller skulle han hålla sig till det internationella mandat han fått och stanna vid gränsen?

Bush valde det senare. Något han fick oerhört mycket kritik för då och senare. Men det var ett väldigt viktigt beslut för att visa att USA trots sin supermaktsstatus höll sig till internationella regler och överenskommelser. Trots att Bush tillbringade stora delar av sitt liv i Texas så var han ingen cowboy.
Med det satte han ett exempel för sin efterträdare Bill Clinton. Tyvärr tog sonen George W Bush inte till sig pappans goda exempel. Bush den yngre var besatt av att slutföra det hans pappa inlett och invaderade Irak 2003 under falska premisser. Resultatet blev det värsta amerikanska krigsäventyret sedan Vietnam men också att Saddam störtades och avrättades.

Blev inte omvald - trots kriget

Men trots att George H W Bush i motsats till sonen slutförde ett framgångsrikt krig blev han inte omvald. Det var egentligen Ronald Reagans fel, vars vicepresident Bush var under åtta år. Reagan hade sänkt skatterna kraftigt för att få fart på den amerikanska ekonomin. Bush insåg att det inte var hållbart. I valrörelsen lovade han dyrt och heligt att inte höja skatterna. Han myntade bland annat det berömda begreppet "read my lips" och formade munnen till ett Nej till skatter.
Ändå höjde han skatterna för att rädda ekonomin. Då räckte det inte att han lämnade efter sig en ny och fredlig världsordning.
I dagens politiska läge går det inte att minnas Bushs tid vid makten utan att jämföra honom med Donald Trump, en annan republikansk president. De två är ändå så långt ifrån varandra som två presidenter kan komma.

Största skandalen

Den största skandalen under Bushs år i Vita huset var när han blev magsjuk och spydde i knäet på sin japanska värd på en middag i den japanske premiärministerns hem. I övrigt uppfyllde Bush den äldre nästan allt av det vi normalt lägger i begreppet statsman.
Han talade aldrig om sig själv. Han tjänade sitt land, bland annat som stridspilot under andra världskriget, snarare än sig själv. Han förolämpade inte sina politiska motståndare. Han och efterträdaren Bill Clinton blev med tiden goda vänner.
Men så var det också en annan tid med ett annat politiskt klimat.

ARTIKELN HANDLAR OM