Våldtog efter firmafesterna

NYHETER

Alkoholen gjorde tvåbarnspappan Niklas till Hagamannen

1 av 4 | Foto: Hagamannens ansikten Tre olika fantombilder föreställande Hagamannen har ritats, med hjälp av tre olika offer. Han har beskrivits som ”inte snygg, men heller inte ful”, normalbyggd och med platt näsa. På den första bilden tyckte offret själv att han såg ”för proper” ut, på den sista bilden är hans ansikte grövre. Ett ansikte för hans städade sida och ett för hans brutala.

Niklas Lindgren var en fullständigt normal kille, lite tystlåten kanske, som skötte sitt arbete och var full och glad på firmafesterna.

Enda onormala var att han gick ut och misshandlade, våldtog och försökte mörda kvinnor frampå nattkröken.

Den bilden ger polisens digra förundersökning.

Djupt störande bild

Det är en djupt störande bild, där Lindgren själv i förhör försöker framställa de råa överfallen som en strävan efter att tillfredsställa en simpel köttslig lusta. "Niklas uppger att syftet varit att ha sex med dessa kvinnor på något sätt", står det på sidan 387 i den andra förundersökningspärmen.

Den handlar om överfallet vid Tegsbron den tionde december förra året.

Lindgren överföll en kvinna, slog henne, bet av henne ett öra, försökte våldta henne och släpade henne ut mot råken i Umeälven innan han skrämdes bort av någon som såg dem från bron och skrek.

Till det yttre ingick Lindgren i en fullständigt normal svensk grabbkultur, där en man sköter sitt jobb, pratar bilar och möjligen om sina barn, köper Teliaaktier, blir dyngrak på firmafesten och, någon enstaka gång, tafatt och utan framgång stöter på brudar på dansgolvet.

Snäll arbetskamrat

Den enda kommentar en arbetskamrat minns att han fällde om kvinnor var:

"Schysta rattar."

Alla som någon gång varit på en mansdominerad arbetsplats inser att Niklas Lindgren i så fall verkligen tillhörde den försynta sorten.

Så vad var det då som jäste inom denne "snälle, trevlige och hjälpsamme person", som en arbetskamrat beskriver honom? Vad hände framåt natten med denne "exemplariske" anställde - "plikttrogen, noggrann, ordningsam", som hans chef beskriver honom?

Om man bortser från överfallen, våldtäkterna och det åklagaren beskriver som mordförsök är berättelsen om Niklas Lindgren en berättelse om Sverige.

Arbetsplatsen där alla är yrkesskickliga och sammanhållningen god.

Verkmästaren som är med på firmafesterna men som nykter åker hem när de vältankade grabbarna ska dra vidare på stan. Trackningarna. Plåtslagarna på jobbet brukar få skärsår på händerna. En av grabbarna är känslig för blod.

Sålunda viftar de andra med händerna framför honom när de skurit sig. Även Niklas. Han var en i gänget, om än tystlåten.

Typisk svensk

Även Niklas Lindgrens förhållande till alkohol tycks ha varit typiskt svenskt.

"Niklas uppger att han inte skulle göra såna här saker nykter, Niklas uppger att då han är nykter söker han sig inte i bråk på något vis", står det på sidan 367, pärm två.

Vilket raseri döljer sig?

Fast den här gången handlar det inte om att säga dumheter eller att gruffa med chefen. Det handlar om en unik serie brutala överfall på kvinnor.

Så vilket raseri döljer sig inom Niklas Lindgren?

Vilka bråddjup maskerar han med påståendet som i det torra polisprotokollet lyder att han ville "få till en sexuell handling"?

Stora delar av förundersökningen är sekretessbelagd av hänsyn till brottsoffren och Niklas Lindgrens familj. Men svaret finns inte heller i de hemliga delarna. Kommissarie Göran Markström, som år efter år ledde jakten, sa i går:

- Jag kan inte påstå att jag förstår hur Niklas Lindgren fungerar.

Det är det som är så störande.

Han var en fullkomligt normal kille.

Bortsett från att han var Hagamannen.

Tidigare artiklar:

Peter Kadhammar