Är Kim Jong-il galen eller bara smart?

NYHETER

Intern maktstrid kan ligga bakom Nordkoreas hot

Foto: En sydkoreansk kvinna framför en målning av Kim Jong-Il i Seoul i Sydkorea.

Är Kim Jong-il galen på riktigt eller försöker han bara få det att verka så?

Att ingen har ett säkert svar på den frågan gör den nya Koreakrisen extra obehaglig.

I ett läge när man tycker att Nordkorea borde komma med någon form av ursäkt eller försoningsgest gör kommunistdiktatorn precis tvärtom.

Höjer de redan höga insatserna ytterligare.

Gränserna mot Sydkorea ska stängas och alla förbindelser brytas.

När nyhetsbyråerna rapporterar att fyra av Nordkoreas ubåtar lämnat sina hamnar och inte synts på flera dagar undrar man om Kim Jong-il tänker sänka fler sydkoreanska krigsfartyg. Eller kan det vara så att han är rädd att Sydkorea ska bomba farkosterna som hämnd?

James Bond

Intrycket i omvärlden är att Kim Jong-il måste vara smått galen, lida av storhetsvansinne alternativt mindervärdeskomplex. En verklighetens skurk ur en James Bond-film.

Hur kan han annars våga utmana det militärt överlägsna Sydkorea som har världens supermakt USA i ryggen?

Regimens stalinistiska retorik som får kalla kriget att verka modernt både skrämmer och drar ett löjets skimmer över Kim Jong-il.

Känslan förstärks av att Nordkorea är världens mest isolerade land och har varit så i årtionden. Få utomstående har en aning om hur regimen tänker. Brist på tillförlitlig information leder till rykten, myter och rädsla.

Hälsoproblem

Vad vi vet är att det pågår en maktstrid i Pyongyang. Kim Jong-il har hälsoproblem, fyller snart 70 och är på väg att skola in yngste sonen Kim Jong-un, 26, som sin efterträdare. Förmodligen finns det andra inom makteliten som tycker de är bättre skickade att ta över jobbet.

Att visa sig tuff på den internationella arenan kan vara ett sätt för Kim Jong-il att stärka sin ställning i maktkampen och försvaga eventuella utmanare.

Strid mot en yttre fiende är ett klassiskt sätt för diktatorer att ena landet.

Provokation

Nordkorea beteende kan verka väldigt irrationellt och oberäkneligt. Men i själva verket upprepas samma mönster om och om igen.

1. Nordkorea genomför en provokation (provspränger kärnvapen, skjuter ner sydkoreanskt krigsfartyg).

2. Omvärlden reagerar med vrede och bestörtning och hotar med motåtgärder.

3. Enligt devisen anfall är bästa försvar hotar Nordkorea med krig.

4. Rädda för att Nordkorea ska flippa ut och anfalla så försöker omvärlden få till förhandlingar och dämpa spänningen.

5. Slutresultatet för Nordkorea brukar bli någon form av ekonomiska fördelar och att regimen stärks.

Bankrutt

Sett ur det perspektivet är det inte konstigt att diktatorn använder en taktik som hittills garanterat han överlevnad trots en bankrutt ekonomi och utbrett missnöje.

Kim Jong-il vill kunna fortsätta trippa runt i sina platåskor, dricka champagne, lyssna på Elvis och titta på Hollywoodfilmer.

Han kan dessutom känna sig rätt säker på att varken Sydkorea eller USA trots alla hans hot och provokationer tänker anfalla Nordkorea militärt. Priset skulle bli för högt.

Kim har sin kompis Kina i ryggen som garant.

Så länge Kim bara hotar har han inget att frukta.

2010 borde det vara omöjligt att isolera ett folk på 24 miljoner människor från omvärlden.

Galen eller inte så har Kim Jong-il lyckats med det omöjliga.