Nationellt centrum för kvinnofrid

Markus levde i mardröm: Jag höll i vårt barn när hon slog mig

Starka reaktioner efter reportaget om kvinnor som slår män

Av: 

Linda Hjertén

NYHETER

Markus är krigsveteran och kroppsbyggare.

Han hade aldrig trott att han skulle bli ett offer för relationsvåld.

– Hade det pratats mer om det då, hade det funnits mer information, så kanske jag hade tagit mig ur tidigare, säger han.

När Mats, Daniel och Alexander berättade om hur de utsatts för våld av kvinnorna de levde med rasade reaktionerna in.

Mejl från andra män som upplevt liknande situationer men som förut aldrig vågat berätta. Berättelser från föräldrar som sett sina söner isoleras och brytas ned. Från vänner som inte vetat hur de ska närma sig en blåslagen vän för att ställa en så laddad fråga som: slår din fru dig?

”Han är helt enkelt inte människa längre. Når inte fram och kan inte heller hjälpa, förnekelsen är total”, skriver en kvinna vars vän lever i en destruktiv relation.

”Den psykiska misshandeln kom tidigt smygande och fanns hela tiden där, den fysiska kom vid raseriutbrotten”, skriver en man som under många år var gift med en våldsam kvinna.

”Jag har själv varit i en sådan relation där jag var riven och slagen dagligen och gick till jobbet med blåtiror och smink för att täcka. Hon kontrollerade mig totalt med videoövervakning och allt. Jag blev helt isolerad från all familj och vänner.”

Efter att Daniel, Mats och Alexander berättade om sina våldsamma relationer strömmade tips och reaktioner in.

”Nedbruten”

En av de som kände igen sig i Mats, Daniel och Alexanders berättelser är Markus som under sex års tid levde med en kvinna som misshandlade honom både fysiskt och psykiskt.

– Jag är krigsveteran och fick diagnosen posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, efter striderna. Men det är inget mot hur nedbruten jag blev av henne, säger han.

Han säger, som så många i liknande situationer vare sig man är man, kvinna eller ickebinär, att han nu i efterhand tidigt borde sett tecknen på vem hon var. Men det gjorde han inte då, när han var nykär och lycklig.

– Redan tidigt i relationen kunde hon hota med att göra slut varje gång som jag gjorde något som hon tyckte var fel. Men jag tänkte inte så mycket på det då, säger Markus.

Allting gick väldigt snabbt. På bara några månader hade de gift sig, flyttat ihop och väntade barn tillsammans.

– 2016 slog hon mig första gången. Jag höll i vårt barn då hon gav mig en örfil. Jag ringde 112 men när polis och socialtjänst kom hem till oss föreslog de att det var bättre att vårt barn stannade med mamman och att jag åkte därifrån. Efter det ringde jag aldrig mer polisen, säger Markus.

Men det fysiska var inte det värsta, säger han, det var det psykiska. Hon isolerade honom från familj och vänner. Hans största fritidsintresse, den plats där han kände sig mest som sig själv, fick hon honom att sluta med.

– Jag tror inte man kan förklara för någon som inte levt med en så manipulativ person hur man så helt kan hamna i dennes våld, säger Markus.

Blir en normal del av vardagen

Varför stannar man med en våldsam partner?

Det är en fråga Markus som ställt sig, och som alla som själva levt i våld eller sett andra göra det frågar sig .

Det är den så kallade normaliseringsprocessen som gör att det psykiska och fysiska våldet kan eskalera och bli grövre, och pågå länge.

I ett förhållande utan våld ser man det som självklart att man inte slåss eller hotas. Men i ett fysiskt eller psykiskt våldsamt hem blir våldet till slut en normal del av vardagen. Anpassning till situationen blir en slags överlevnadsstrategi.

– Det är växlingen mellan våld och värme som gör att man ibland tycker att man har en bra relation. I perioden där man har det bra så hinner man ofta börja känna att ”det var nog sista gången”. Att man klarar den här växlingen beror ju på normaliseringsprocessen som gör att man sakta, sakta förskjuter gränserna. I början kanske man tycker det är charmigt att bli hämtad och lämnad och bli ompysslad, men så sakta börjar kontrollen som partnern utöva att bli kvävande, säger Åsa Witkowski, enhetschef vid Nationellt centrum för kvinnofrid.

Markus känner igen sig i den beskrivningen. Hur han i dag känner skam dels över att han stannade så länge, dels för att han så ofta gick tillbaka till henne när han väl lyckats gå.

– Räddningen för mig var att hon till slut begärde skilsmässa. Då trodde jag att jag var fri. Men det tog längre tid än så. Det som driver henne verkar vara att jag inte får vara lycklig. Varje gång jag träffar någon ny försöker hon förstöra, säger Markus.

”Jag har försökt berätta”

Även hjärnan kan förändras av att leva i en våldsam relation. Stressen det medför kan även öka riskerna för många psykiska och fysiska sjukdomar, som minnesproblem, hjärtinfarkt och diabetes typ 2.

– Jag tror aldrig att jag kommer bli helt den person jag var innan. Jag har märkt i nya relationer att jag bär med mig skador från den förra. Jag blev så van vid att få skit för allt jag gjorde att jag går in i den rollen så fort min nya sambo ger den minsta kritik.

Markus är stor och stark. Krigsveteran och kroppsbyggare. Han klickar i de flesta boxar på vad normen säger att en man är.

Att bli slagen av sin partner passar inte in i bilden av en ”riktig man”.

– Jag har försökt berätta. För vänner, för sociala myndigheter och poliser, men jag har alltid mötts av: jaha vad hade du gjort som fick henne att slå? Hade det pratats mer om det då, hade det funnits mer information, så kanske jag hade tagit mig ur tidigare, säger han.
 

Fotnot: Markus heter egentligen något annat.

ANNONS EXTERN LÄNK

Den nya muminmuggen 2021 finns hos Cervera – köp nu!

Cervera

Publisert:

LÄS VIDARE

Mats blev slagen av sin fru: ”Jag kände mig så otroligt ensam”

ÄMNEN I ARTIKELN

Nationellt centrum för kvinnofrid

Relationer

Relationsvåld