Lisas morföräldrar: "Ska hon avvänjas från sin familj?"

NYHETER

Aftonbladets läsare har engagerat sig i fallet Lisa, som ett år gammal såg mamma mördas av pappa.

Lisa bodde med mormor och morfar, men flyttades förra sommaren till ett familjehem.

Nu säger Botkyrka kommun att de inte ska träffas alls under semestern.

Morföräldrar och barnbarn ska hållas isär, för att Lisa ”behöver veta var hon bor”.

Samma dag som Afton­bladets senaste artikel om fallet Lisa ringde socialtjänsten till mormor Gab­rielle och morfar Fredrik. De bjöd in till ett möte.

Beskedet: De får inte träffa sitt barnbarn Lisa under semestern, inte på fem till sju veckor.

- Är det så att hon ska avvänjas från oss? undrar Fredrik.

Hundar och katter tumlar i det höga gräset och hästar skymtar i hagarna bakom gården där de bor. Det är tredje besöket för mig. Första gången var hösten 2009, några månader efter mord­et på Clara. Då tultade en ettårig flicka runt i vardagsrummet.

Fredrik och Gabrielle säg­er att saknaden är svår, särskilt för deras nioåriga dotter. Hon och femåriga Lisa - som vi valt att kalla henne - upplever sig som systrar.

Det är i morgon ett år sedan Lisa oförberett flyttades ifrån dem. Först fick de inte tala med henne på sex veckor. Därefter har de träffats två timmar i taget, mest i lekparker och på hamburgerrestauranger.

Vid besöken finns alltid en kontaktperson.

- Vi tycker att det känns förnedrande, säger Gabri­elle.

De är besvikna över mötet på Botkyrka kommun förra veckan. Inte på någon punkt går tjänstemännen dem till mötes. De har redan fått nej på sin vädjan om att på nytt utredas som familjehem.

De bad att få slippa bevakning under umgänget, och undrade vad de är miss­tänkta för. Socialtjänstemännen menade att det är ett normalt förfarande.

Ur samtalet:

Socialtjänsten: ”Det är många gånger så att bio­logiska föräldrar säger till sina barn att ”du ska snart flytta hem till mig”.

Gabrielle: ”Men det har vi aldrig sagt!”

Socialtjänsten: ”Nej. Men ...”

Gabrielle: ”Och vi ... varför ska vi ha någon som står och vaktar?”

Socialtjänsten: ”Det är ju så att barnet som är placerat i familjehem, de ska veta att nu bor jag här. Jag ska vara med dem, resa på semester, skaffa kompisar. För att barnet inte ska slitas emellan.”

Fredrik: ”Det har vi fått restriktioner om, och vi har alltid följt dem. Från början sa vi: Vi vill att du flyttar hem. För det hade barnpsykologerna sagt att vi skulle säga. Sedan fick vi brev att vi inte får. Så nu säger vi att vi älskar henne. Men inte ett ord om att flytta hem.

Fredrik och Gabrielle drar slutsatsen att anknytningen mellan dem och Lisa är så stark att det blir en långvarig ”avvänjning”. Socialtjänstens förslag är ett umgänge var tredje vecka, tre timmar.

Själva vill de ta hem Lisa, en helg, eller bara några timmar. Så att hon får rida sin ponny och klappa sin hund. De vet inte när det kan ske.

Ur samtalet:

Fredrik: ”Är det en tio­årsplan, femårsplan eller tvåårsplan vi pratar om?”

Socialtjänsten: ”Det är lite svårt att säga ... hand­- lar ju om barnets mognad och att allt funkar och ... flyter.

Fredrik: ”Du säger ingenting alltså. Det kan vara tio år.”

ARTIKELN HANDLAR OM

Brott