Publicerad:
Uppdaterad:

Caroline, 23: ”Alla mina sätt att hantera min ångest försvann”

Av: Frida Söderlund

Publicerad:
Uppdaterad:
  • I fyra månader har Sverige kämpat mot coronaviruset. Världen är på många sätt förändrad och varken forskare eller politiker kan med säkerhet säga hur den kommer att se ut framåt. Samtidigt har dödsfall, isolering och arbetslöshet blivit en stor del av människors vardag.

  • Statistik från stödorganisationer visar hur coronakrisen fått den psykiska ohälsan att öka drastiskt och samtalen till Självmordslinjen har ökat med 60 procent jämfört med samma period förra året. Allt fler som ringer är unga.

  • I ”Hur mår du?” berättar fem personer hur de mått under våren och vilken känsla som satt djupast spår. Fastän de känt sig ensamma vet de att andra delar deras historia – och att det går att må bättre.

Små grejer kan få allting runt Caroline Mithander, 23, att kännas som att det rasar.

Katastroftänk till följd av ologiska tankar leder till ångest och oro.

Så kom coronakrisen och hela världen såg det värsta tänkbara.

Plötsligt var katastrofen en del av verkligheten.

– Alla som har problem med katastroftankar blir triggade av det som händer nu. Alla mina sätt att rationalisera min ångest försvann, säger hon.

Oron gör att klumpen, den som gör det svårt att andas och får kroppen att gå in i försvarsställning, förflyttar sig från halsen och lägger sig överallt.

Hela Caroline blir en klump av oro.

Coronakrisen har tvingat en hel värld att vara på sin vakt, att kämpa för liv och mot död, och Carolines generella ångestsyndrom med katastroftankar har blivit svårare att hantera.

Plötsligt är den här, krissituationen hon annars kan jobba bort som något som bara händer i huvudet.

Tanken om att en katastrof var nära har definierat Carolines vår.
Foto: Privat
Tanken om att en katastrof var nära har definierat Carolines vår.

– Det är en situation nu utom kontroll för alla. Den känslan är starkast för mig, känslan av katastrof. I vanliga fall mår jag bättre av att tänka logiskt, av att rationalisera, och kommer fram till att sannolikheten av det jag tänker är väldigt liten. Nu är det ju inte så, säger hon.

– Alla som har problem med katastroftankar blir triggade av det som händer nu. Alla mina sätt att rationalisera min ångest försvann.

”Är utmattande”

Att ha generellt ångestsyndrom med katastroftankar är som att ”jobba heltid och sedan heltid igen”, förklarar Caroline. Lika mycket tid som går åt till att försöka rationalisera det som händer i huvudet går åt till att ingen ska märka av det som händer.

– Det är verkligen utmattande. Man blir helt slut. Små katastroftankar byggs på och tillslut tror man att världen ska gå under. Allt som är rimligt försvinner och det är en ångest som egentligen kommer från ingenstans, säger hon.

– Det handlar om att du måste tänka om, att bryta tankeschemat och ändra mindset, men när en sån här stor grej händer hjälper det inte mig att meditera första tio minuterna på dagen. Det kan vara jättesvårt att veta hur man får bra hjälp, men jag har haft en superbra psykolog jag gått till under ett år.

Foto: Privat
Caroline har jobbat med sin generella ångest hos psykolog.

Hur har dina katastroftankar varit under våren?

– Nu lever man i en konstant oro att det man tänker ska hända. Den här våren har jag var jätteorolig över så mycket mer än vanligt. Att någon jag känner ska bli sjuk eller att ännu fler människor ska bli sjuka, eller att jag aldrig mer ska få åka till min familj som bor 25 mil bort. I vanliga fall kommer allting i grunden från ganska ologiska tankar som jag har. Det kan vara en liten sak och då rasar min värld och så måste jag bygga upp den, men innan den är helt uppbyggd så kommer en till grej.

”Alltid på tå”

Psykologhjälpen har enligt Caroline varit ”livsförändrande”, plötsligt kunde hon se att det inte var något fel på henne. Det finns många fler som känner såhär och har tankar precis som hennes.

Men många lever med dem tills de brister.

– Inte alla vet att tankarna går att ändra på. Förr kunde jag inte skilja på sannolikhet och inte, vad som drabbade mig och vad som drabbade andra. Eftersom ångesten inte kommer från ett trauma eller liknande finns det inget att klassiskt ”bearbeta”, men det finns sätt att hantera det, säger hon.

För Caroline har det blivit viktigt att skriva ner allt hon tänker på papper. Hon punktar upp allting som känns jobbigt, en sak i taget, och sen läser hon det hon skrivit. Oftast räcker det för att kunna se sig själv utifrån.

Nu kommer jag konstant vara rädd för ännu en pandemi

Även promenader med något intressant i hörlurarna som distraherar tankarna eller med en vän som pratar om annat hjälper.

När det gäller coronakrisen så kan allting komma att sätta spår framåt.

– Det man är rädd för är att det ska bli svårt att ta sig ur tankarna senare. Tankesättet om katastrof och vad som egentligen är rimligt eller inte har ju försvunnit lite. Nu kommer jag konstant vara rädd för ännu en pandemi, innan har jag inte ens reflekterat över att det ska hända, säger hon.

– Jag har tänkt att det ska komma förhinder i mitt liv eller egna katastrofer, så kommer en global katastrof. Det är skitsvårt att hantera. Man är alltid på tå.

Laddar Live Upplevelse
Publicerad:

LÄS VIDARE

Publicerad: