Karin Schmidt

Aftonbladets Marianne Schvarcz är död

När jag ser Marianne framför mig ser jag nyfikenhet och glädje. I allt från hennes vilda, burriga hår till hennes kläder, till hennes gång. Men framför allt i hennes ögon. Jag skulle beskriva dem som busiga, som hon hela tiden funderade på ett hyss.

Vad vi vet är att nyfikenheten vid cirka 45 års ålder ledde henne till "webben”, som det då kallades. Hon var nyfiken på HTML och bad sin chef om att få gå en kurs. Sedan – historia. Hon blev pionjär, tog Aftonbladet in i en ny era. Där fanns coola unga personer som ville jobba med det här nya, häftiga. "Tanten" Marianne var den som kunde mest av oss alla, hon brann för både journalistiken och den nya tekniken.

Hon var den häftigaste av oss alla, utan att veta om det.

På Aftonbladet Nya Medier kallade vi henne ibland ”The mother of Internet”, med glimten i ögat. När det gäller den svenska mediebranschen ligger det mycket sanning i påståendet.

När diskoteksbranden bröt ut i Göteborg 1998 skickade Marianne ut ... en webbreporter. Fullständigt unikt på den tiden.  Aftonbladet skulle bara rapportera direkt.

Det var den andan hon sjösatte, i den andan hon sen verkade.  Det fanns bara möjligheter. Och vi skulle testa, testa, testa. 

Hon brann för att tidningar skulle skapa och utveckla nya forum, där vanliga läsare kunde göra sina röster hörda och debattera allt mellan himmel och jord. Ett journalistiskt ansvar vi måste ta för att bredda och stärka det demokratiska samtalet, ansåg hon.

Jubel på redaktionen. Marianne Schvarcz till höger i svart tröja.
Jubel på redaktionen. Marianne Schvarcz till höger i svart tröja.

Hon ledde och organiserade Aftonbladets olika chattforum och debattsajter som fick enormt genomslag. Tiotusentals ungdomar fick sin första relation med Aftonbladet just genom dessa forum under några år i slutet av 90-talet och början av 00-talet. 

Marianne kunde långt senare få mejl och bilder med ungefär samma innehåll: ”Tack Aftonbladet. Vi träffades i chatten och nu har vi just gift oss och fått barn.”

Detta var innan högerextremister, rashetsare och alla möjliga krigare och provokatörer lyckats ta över plattformarna. Men till slut räckte varken den tekniska utvecklingen eller Aftonbladets förmågor till för att hantera det allt starkare monstret.

Det var en tung dag för Marianne när hela satsningen lades ner. Men också lättnadens, nu kunde hon ta några dagars ledighet utan all oro.

Marianne Schvarcz vid datorn 2003.
Marianne Schvarcz vid datorn 2003.

Det ska sägas att kvällstidningsmiljön på den här tiden var en hård värld. Mansdominerad, dagliga utskällningar på redaktionen, hårda ord som träffade som giftprojektiler. I den världen var Marianne som en varm famn. Hon var rak, absolut, men hon var tydlig med vänlighet. Ingen fråga var för liten, ingen vikarie för ny.  Marianne hjälpte alltid till. I Facebook-gruppen, som finns för gamla Aftonbladare, beskrivs hon som “ett tryggt ankare som guidade och hjälpte så många av oss”. Alltid med ett skratt. ”Hör hennes garv i öronen”, skriver någon. Marianne var en kvinna som inspirerade. Trots sitt stillsamma sätt var det ofta hon som fick både reportrar, chefer och affärsfolk att tänka nytt. En ständig inspirationskälla för de som ville ta nästa steg.

2015 var det dags för Marianne att ta klivet utanför Aftonbladet, som varit hennes hem sedan 1979. Det saknades inte sysselsättningar, Marianne var med i både kör och teatergrupp. Livet fortsatte i full fart fram tills nyligen, då det tvärnitade på grund av sjukdom. Marianne Schvarcz dog under torsdagen, 71 år gammal. Hon kommer fattas oss alla. 

Publisert: