Mejla

Jan Guillou

Är det värt fängelse för att sätta dit någon som kommit lindrigt undan?

1 av 2 | Foto: TT
Cissi Wallin utanför rättssalen.

Äntligen ställdes nätaktivisten Cissi Wallin inför rätta. Hon åtalades för grovt förtal av förre medarbetaren i Aftonbladet Fredrik Virtanen.

Att hon gjort sig skyldig till grovt förtal är i sak okontroversiellt, därom är båda parter i rättegången överens. Knäckfrågan är en annan, nämligen om det grova förtalet var försvarligt i lagens mening.

Det anser naturligtvis inte Virtanen. Cissi Wallins obestyrkta anklagelse för våldtäkt för mer än någon decennium sedan kostade honom mycket. Han tvingades bort från sin anställning på Aftonbladet och åtminstone för överskådlig tid framöver sina möjligheter att försörja sig. Det personliga priset trebarnspappan Virtanen och hans familj fick betala för uthängningen som via nätet nådde hundratusentals människor kan vi utomstående bara ha diffusa men onda föreställningar om.

Så saken borde alltså vara klar som korvspad och Cissi Wallin snart i fängelse?

Ingalunda. Cissi Wallin, hennes försvarare och hennes aktivistiska anhängare saknar sannerligen inte argument för att det grova förtalet är försvarligt i lagens mening.

För det första hävdar man att Virtanen var en mycket känd makthavare, fullt jämförbar med den amerikanska filmmogulen Harvey Weinstein, självaste originalskurken i den rörelse som formades till metoo.

Sant är att makthavare och mycket kända människor är lättare att förtala inom lagens råmärken än okända människor.

Likväl är påståendet om Virtanens berömmelse och maktställning inte invändningsfritt, som det skulle hetat på juridiskt språk. Virtanens numera otvivelaktiga kändisskap bygger dessvärre snarare på våldtäktsanklagelsen än hans journalistiska gärning.

Och vad jämförelsen med en verklig makthavare som Harvey Weinstein beträffar så haltar den rejält.

Harvey Weinstein pekades inte ut i nätskvaller, utan genom gedigen undersökande journalistik i två ytterst respektabla amerikanska tidningar. Den journalistiska granskningen ledde till att han numera står åtalad med överhängande risk för fällande dom rörande en lång rad sexuella övergrepp.

Där faller jämförelsen med Virtanen obönhörligen.

Det wallinska försvarets andra ståndpunkt är intressantare och kan inte viftas undan lika lätt.

Man gör gällande att förtalet av Virtanen skall betraktas som en form av civil olydnad. Att Virtanen friades av polis och åklagare är enligt det resonemanget inget bevis för Virtanens oskuld. Våldtäktsstatistiken talar sitt tydliga språk. Bara sju procent av anmälningarna leder till fällande dom. Slutsatsen måste bli att en stor mängd skyldiga våldtäktsmän går fria. Det är rätt att protestera mot detta uppenbara missförhållande i samhället och det faller dessutom inom ramen för Cissi Wallins och andra våldtäktsoffers yttrandefrihet. Civil olydnad kan vara en sympatisk metod. I vissa fall är jag själv såväl anhängare som skyldig, åtminstone i ungdomen (olaga affischering och demonstration utan tillstånd).

Men i följdverkningarna efter metoo fick ett antal mer eller mindre feministiska debattörer för sig att man skulle införa en parallell och privatiserad dömande verksamhet. Nämligen lynchjustis, att genom offentlig uthängning på nät och i traditionella medier ta heder och ära av sådana påstådda våldtäktsmän som friats av rättsapparaten. Eller, som i fallet med Dramatenskådespelaren, enligt lynchjustisens logik dömts för lindrigt.

Då har vi hamnat långt från olaga affischering och att resa sig upp i ett flygplan för att förhindra en deportation av utlänning.

Dessutom talar ingenting för att lynchjustisen vore mer rättssäker än processen i polisens förundersökningar och i domstolarna. Snarare tvärtom.

Men det som gäller alla former av civil olydnad, från det som vi betraktar som sympatiska såväl som osympatiska motiv, är att man måste vara beredd att ta sitt straff.

Grovt förtal kan ge fängelse, olaga affischering bara böter.

Invändningen att Cissi Wallins grova förtal av Virtanen vore ett uttryck för berättigad lynchjustis eller civil olydnad är alltså ett betydelselöst försvar. Det säger bara att hon är beredd att ta sitt straff.

Det betyder att de feministaktivister som nu tror sig kunna ersätta rättssystemet med förtal ställer sig inför ett konkret beslut: är tillfredsställelsen i att sätta dit män som kommit för lindring undan verkligen värt fängelse?

”If you can’t do the time, don’t do the crime.”

Något säger mig att den insikten kan svalka ner åtminstone de hetaste vildhjärnorna inom lynchjustisen. Det vore till gagn för rättssamhället. Och därför vore det bra om Cissi Wallin dömdes till fängelse, även om det nog är att hoppas på för mycket. Hon är ju tidigare ostraffad. Men inte nästa gång.


För övrigt anser jag…

  • … att det faktiskt inte kan vara Stefan Löfvens fel att gangsterungdomar i invandringstäta förorter har börjat skjuta varandra. Även om alla borgerliga ledarsidor hävdar motsatsen.

  • … Säpos, terroristexperternas, Ebba Busch Thors och Säpokollaborerande journalisters jakt på verkliga eller inbillade imamer på sikt är ett större hot mot rättssäkerheten än den förment feministiska lynchjustisen.

avJan Guillou

ARTIKELN HANDLAR OM