Drömmen om EU tar stopp i den lilla bosniska gränsstaden

avNiklas Meltio

Publicerad:

BOSNIEN OCH HERCEGOVINA. Den lilla bosniska staden Bihac går på knäna under tyngden av en till synes aldrig sinande ström av migranter.

Hit har 50 000 människor kommit det senaste året, på flykt från krig och fattigdom. Drömmen är att ta sig vidare, in i ett EU-land, till ett nytt och bättre liv.

Frilansfotografen Niklas Meltio har träffat några av dem.

Snön faller tungt över de två familjerna, från Syrien och Indien, som i mörkret kämpar sig uppför bergssluttningen. Det blir allt kallare ju högre upp de kommer. De vuxna turas om att bära lilla Omar, 1,5 år. Hans vagn tvingades de lämna i det övergivna stallet de övernattat i, den leriga marken och nu snön gjorde det omöjligt att fortsätta att skjuta den uppför berget.

Någonstans i mörkret hägrar målet: gränsen till Kroatien.

Foto: Niklas Meltio
När mörkret lagt sig lämnar Saif, Fatim, Omar, Aissa, Sunil och Nishademi ladan och börjar den tuffa biten av vandringen mot Kroatien.
Foto: Niklas Meltio
Saif Al Ahma, 33, hans fru Fatim 24 och deras son Omar 1,5 från Aleppo, Syrien tar sig tillsammans med Indiska paret Sunil, 23 och Nishademi, 22 över bergen mot Kroatien i snöstorm.
Foto: Niklas Meltio
Nishademi lägger sig och gråter “Jag klarar inte mer”. Hennes man Sunil övertalar henne att resa sig och gruppen fortsätter in i natten.

Omars mamma Fatim är utmattad, och sätter sig till slut i snön med sonen i famnen. Nishademi, kvinnan i den andra familjen, lägger sig ner, och säger att hon inte orkar längre. Männen, Omars pappa Saif och Sunil, pushar dem upp och vidare: Här kan vi inte stanna, vi blir begravda i snön, vi måste fortsätta. Någonstans i mörkret hägrar målet: gränsen till Kroatien.

Till fots återvänder de men stoppas, igen och igen

Foto: Niklas Meltio
Gruppen är bara några hundra meter från gränsen. Kylan och snön piskar. Fatim sjunker utmattad ner i en snödriva med Omar i sin famn.

Flykten över gränsen, till ett första EU-land, är tänkt att bli deras räddning. Bort från de överbefolkade lägren i Bihac, bort för att alls överleva?

Bihac i Bosnien och Hercegovina. En tidigare relativt okänd stad med drygt 40 000 invånare. Sedan i fjol beräknas 50 000 migranter ha korsat gränsen till Bosnien, med sikte på EU. I och runt Bihac, nära gränsen till Kroatien, lever nu tusentals, kanske är de 3 000?, i olika läger, byggda av volontärorganisationer och med stöd från EU. Nästan lika många bor i improviserade tält eller övergivna byggnader. Många bredvid ett minfält, en ytterst konkret påminnelse från Balkankriget.

Tyngden av tusentals migranter som söker mat och ett boende har tvingat regionen på knä. EU, som pumpat in miljoner euro för flyktingmottagandet, kräver att levnadsvillkoren för migranterna måste bli bättre, men den konstanta strömmen av nya människor gör det svårt.

Tre brändes ihjäl när elden de tänt spred sig under natten

Tiotals dödsfall har rapporterats. Någon drunknade i floden, några dog när de föll ner från en halvfärdig byggnad de sökt skydd i. Tre brändes ihjäl när elden de tänt som skydd mot kylan under natten spred sig i den övergivna fabriken de övernattade i. Polisen har även fått flera mord att utreda.

Strömmen av migranter är konstant, och kampen om överlevnad i det allt kallare vädret hårdnar dag för dag. Det är nu, innan snön gör vägen genom bergen helt oframkomlig, som färden in i Kroatien måste göras.

Foto: Niklas Meltio
Vucjaklägret är jämnat till marken. Afghaner som återvänder utan vetskap om vad som hänt letar efter sina ägodelar i resterna.
Foto: Niklas Meltio
24-åriga Fatim byter blöjor på sin son Omar 1,5 innan de fortsätter sin vandring mot gränsen till Kroatien.
Foto: Niklas Meltio
Vucjaklägret i Bihac har stängts. En grupp Afganer samlar ihop vad de kan bära och ger sig iväg för att hitta en ny plats att övernatta på.

Först byggdes fyra läger, sedan ett till. Det sista, i närliggande Vucjak, skulle bara vara tillfälligt, över sommaren. Med höstens ihållande regn förvandlades marken i lägret till lersörja och EU krävde att det skulle stängas. Lägrets 750 invånare flyttades till Sarajevo.

Men drömmen om något bättre har fått de flesta att återvända. Och Spelet, som det kallas – ”The game” – mellan migranter och polis, den bosniska och den kroatiska, fortsätter.

Foto: Niklas Meltio
En grupp flyktingar försöker med tåg ta sig till Bihac. Men i Bosanska Krupa stoppas de av polisen.
Foto: Niklas Meltio
19-årige Muhammed från syriska Idlib har kommit till Bihac. Han tvättar sig i floden Una. Han har lämnat efter sig två barn och sin fru. Andra barnet, bara 2 månader gammalt, har han inte träffat.

I Bosanska Krupa, 40 kilometer från Bihac, stoppas tågen som de återvändande kommer med. I hundratals förs de till ett improviserat läger, längre norrut i landet. Till fots återvänder de mot Bihac, och den hägrande gränsövergången. Och stoppas, igen och igen. Ett andra försök, ett tredje, fjärde, femte... Att någon försökt femton gånger är inte ovanligt. Och Spelet börjar om igen.

Även för de grupper av migranter som lyckas ta sig in i Kroatien, betyder det sällan trygghet. Hittas de innan de hunnit vidare – via Slovenien till Italien, Frankrike, Österrike – förs de tillbaka till Bosnien och Bihacs övergivna fabriksbyggnader, i de överbefolkade lägren får inga fler plats.

Foto: Niklas Meltio
Från taket av en övergiven byggnad ser en grupp egyptier ut över Bihac. På morgonen brukar polisen komma och köra ut dem därifrån.

Många har i vinterkylan beslutat att stanna kvar och göra nya försök först framåt våren.

Plastpåsarna i gympaskorna ska skydda mot snön och kylan

Men 27 unga egyptier, den yngsta i 15-årsåldern, har beslutat att ge sig av. Tunt klädda, med plastpåsar innanför gympaskorna i hopp om att det ska hålla dem torra, ger de sig av. Ingen av dem förstår vilket väder som väntar, att det blir 10–15 minusgrader om natten i den hårda vinden.

Foto: Niklas Meltio
En grupp egyptier försöker vandra över bergen. Men halva gruppen bestämmer sig för att återvända ner. De har varken kläder eller krafter att genomföra försöket.
Foto: Niklas Meltio
Slagsmål uppstår mellan två egyptiska killar som sökt skydd i ett övergivet hus.

Efter bara ett par kilometer vänder en tredjedel av dem om, tillbaka nerför berget. De andra kämpar framåt, med osäker utgång.

I serbiska Tabanci, 30 mil österut, patrullerar poliserna Cvijetko Stojic och Hidaet Vladavic gränsen. Hit, säger de, kommer sedan ett par månader kanske 80 människor om dagen. Och trenden tilltar, människor kommer från Serbien till Bosnien men tar också vägen i motsatt riktning. Kanske med hopp om att hitta en annan flyktrutt, nu när vintern kommit.

Foto: Niklas Meltio
Gränspoliser vid bosnisk-serbiska gränsen spanar efter flyktingar som försöker ta sig över floden.
Foto: Niklas Meltio
Gränspolisen har hittat en grupp på 14 män som gömt sig i en koltransport. De försökte komma med tåget till Serbien från Bosnien.

– Vi hittar 10–15 varje dag som försöker ta sig över gränsen, säger Stojic. Vi har ingen möjlighet att undersöka vilka de är, de ger oss alltid falska uppgifter. Så vi skickar tillbaka dem i riktningen de kom från, eller vidare för att registreras.

Den senaste tiden har nästa problem dykt upp: människosmugglarna. De professionella, men också lokalinvånare som passar på att tjäna extra – för 100–500 euro erbjuder de transport till eller över en gräns.

På den leriga bergsvägen i snön kämpar två unga familjer vidare. Uppåt, framåt. Mot gränsen, över gränsen, in i EU.

 

Foto och text: NIKLAS MELTIO

Översättning och bearbetning: Susanne Wixe

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM