Publicerad:
Uppdaterad:

Pingstvännernas match mot vädergudarna

Publicerad:
Uppdaterad:

Hakelius spelar fotboll med pingstvänner i ösregn

1 av 4 | Foto: JONAS BILBERG
VAD ÄR VÄL ETT ÄVENTYRSBAD... Pingstvännerna i Jönköping låter sig inte stoppas av lite regn. Och gillar man äventyrsbad med drag finns det få saker som slår en match på Rocksjövallen under regnperioden. Naturlig vattenrutsch ingår. Gratis. Aftonbladets sistasideskolumnist Johan hakelius vet. Här går han, liggande, på djupet i den småländska myllan.

Aftonbladets

sistasideskolumnist Johan Hakelius fortsätter sin resa i sommar-Sverige.

I dag gör han nedslag i Jönköping - för att spela fotboll med pingstvännerna. Och självklart har de Gud på sin sida - i båda lagen.

För ni vet hur det är om ni åkt längs Vätterns östra strand. Det är äckligt vackert. Som en blandning av engelsk landsbygd och amerikanska Highway 1. Den som slingrar sig längs hela Stilla havskusten.

Men så kommer man alltså till Huskvarna. Och allt förändras.

Det är inte det att det blir fult. Det är mera som om man plötsligt bytt semestermål. Från USA:s västkust till Nuevo Estockolmo. Från Beach Boys till Eddie Oliva. Har ni sett den första Sällskapsresan vet ni vad jag menar. Eller om ni har varit på vanlig, hederlig charter. Huskvarnas utkanter går i Sunwing-stilen. Moderna, fyrkantiga kontorshus med stora reklamskyltar. Mycket grönska. Bred motorväg. Och Playa de Vättern på högra sidan. Komplett med en marina under Jönköpings segelsällskaps fana.

Allt som saknas är palmer. Och fulla svenskar i semestershorts.

Fotografen och jag har kommit för att spela fotboll med pingstkyrkan i Huskvarnas tvillingstad Jönköping. Inget spännigt. De i församlingen som vill sparka boll samlas helt enkelt på Rocksjövallen på onsdagar vid sjutiden. Tag med en vit och en svart t-shirt, för lagindelningens skull. Enkelt spel med glädje och lust på gräs. För ung som gammal. Den sortens fotboll. Det är bara det att just den här onsdagen börjar det regna i höjd med Norrköping.

Först dugg. Några mil senare ihållande. Vid Gränna känns det som om det är dags att spana efter representativa par av alla arter, lämpade för en långkryss på Arken. En mil senare är det också omöjligt. Då rullar dimman in. Tjock som en tysk nakenbadare. Samtidigt som det spöregnar.

Man spelar inte fotboll i sådant väder. Det är inte möjligt. Fotografen, som kör jättestora motorcyklar och i största allmänhet är tuffare än jag, håller med. En sådan här dag måste det vara enklare att hitta en pingstvän på Reeperbahn än på Rocksjövallen. Så frågan är vad man gör i stället, en lill-lördag i Jönköping.

Svaret får vi på pizzeria San Marino, granne med Frälsningsarméns tempel, snett över Klostergatan från Röda korset. Det man gör är att åka på drive-in-bingo på Jordbrovallen. Följ pilarna från södra infarten. Diamanthjulet. Minibingo. Jackpot 36 000 kronor. Allt enligt Jönköpings-Posten.

Det är då den saknade svensken i semestershorts vinglar in i bilden. Han kommer, i ösregnet, längs Klostergatan. Han drar en sådan där flygvärdinneväska på hjul efter sig. Han har något slags Hawaiiskjorta. Han är blöt. Han är kall. Han är stor. Han är full. Gratis-drinkar-på-flyget-hem-full. Han vill ha en stor stark. Det har inte San Marino. Då vill han ha en kebab. Och en taxi.

- Jalla, jalla, skriker vår hemkomne semesterfirare glatt åt restaurangägarna, för de är invandrare. Så sätter han sig ned och gör av med kebaben. Hälften runt munnen. En fjärdedel på golvet. En fjärdedel på bordet. Grisfest.

Det hänger en bit sallad från hans armbåge. Det står Thai på klisterremsan kring väskans handtag.

Det är fortfarande skyfall. Det blir alltså drive-in-bingo. Men för ordningens skull åker vi ändå förbi Rocksjövallen. Det är en liten, välhållen gräsplan, alldeles bredvid Rocksjön. Motorvägen och järnvägen på andra sidan. En vacker ek i ena ändan. En liten länga med omklädningsrum i den andra. Och regn. Regn. Regn. Regn.

Regn och fyra pingstvänner i fotbollskläder.

Ni vet hur bra filmer brukar vända. Man tror att man vet hur det ligger till. Men plötsligt händer något som förändrar hela storyn. Som när Darth Vader väser "Luke, I am your father". Det här är ett sådant ögonblick.

För det förhåller sig på detta sätt: Pingstvänner är inga mesar. Pingstvänner bangar inte när det tar emot. Fotbollsspelande pingstvänner biter ihop när det gäller. Eller snarare skrattar glatt. För det enda inom synhåll som inte är surt är pingstvännernas humör.

Och plötsligt begriper jag att det är det här som är Jönköping. Inte en full Thaiturist doppad i kebabsås. Jönköping är Singing in the rain, inte Sällskapsresan.

David Adén, en av arrangörerna, har den coolaste bibel jag någonsin sett. Det är ingen fjollbibel i kalvläder med guldkantade blad. Den är klädd i bävernylon, eller något annat outslitligt. Med knäppe, så att man alltid kan bära med sig Guds ord utan att de får hund-öron. Det är en bruksbibel. Mer än så. Det är en överlevnadsbibel. Göran Kropp kunde ha motat isbjörnar med den.

David läser ett stycke ur Psaltaren i sin bibel och leder "bönen för benen", under ett rött paraply. Det ryker ju fler smalben i motionsfotboll än i proffsligorna. David tackar också Gud för regnet. Han är inte ironisk.

Så sätter vi igång. Vi har blivit sju. Fyra mot tre. Och om ni undrar: Det regnar fortfarande. Mycket.

Alla har dobbar på skorna. Inte jag. Det är ett misstag, om man inte gillar att sparka boll liggande. Inom två minuter är jag blötlagd som en lutfisk. Efter fyra börjar jag fundera på när jag senast sprang. Det måste ha varit samma år som bakmaskinen var årets julklapp. Efter sex minuter är sikten på min sida glas-ögonen lika bra som den var i dimman strax söder om Gränna.

Att döma av ljudet görs ändå en del mål. Men ingen håller räkningen. Då och då hörs bogsvall. Det är glidtacklingar. Flygande målvakt, ingen domare, inga frisparkar, inga hörnor och inga avblåsningar. Och inget gnäll. Men mycket skratt. Det är bara när blixtsnabba, envisa Kalle trycker i sig en banan mellan ett par strutar som frågan om doping kommer upp.

En och en halv timme senare sitter sista målet. Det regnar. Alla är genomsura, täckta med gräs och kalla. Alla är på gott humör. Och alla ben är obrutna. De som tvivlar på att Gud hör bön kan suga på den.

Jönköping, berättar fotografen på hemvägen när Nuevo Estockolmo rinner bort i backspegeln, har ett utmärkt äventyrsbad. Vågmaskin, vattenrutschkana. Hela kittet.

Säkert kul. För fegisar. Själv tillverkar jag hellre mitt eget äventyrsbad. Med pingstvänner på Rocksjövallen en onsdag under regnperioden.

Jalla, jalla, Jönköping!

Johan Hakelius

Publicerad:
Publicerad: