Mejla

Kitty Jutbring

Alla ville snacka om hängbröst

Publicerad:
Uppdaterad:

Hej, allihop! Nu har jag skrivit i punkt SE varje vecka i över ett år! Jävlar vad länge, va?

Den första tiden publicerades min krönika bara i Malmö/Lund och jag märkte inte så jättemycket av det, men sen, när ni kunde läsa den i hela Sverige, blev det plötsligt en annan femma.

Tjejer på stan kunde ropa: ”Hur går det med mensen, Kitty?” efter att min kolumn handlat om hur jag på ett rafflande sätt råkat avslöja att jag just fått mens för en stel Ekot-nyhetsuppläsare med stålbågade glasögon på radiohuset. Då jag skrev att jag till viss del är en vidrig besserwisser, fick jag minsann äta upp det med hull och hår då en

riktig äkta sådan via mejl sågade min text bit för bit vid mina små fotknölar. Mejlet var hårt, kan jag verkligen ingen grammatik alls? Hade jag verkligen tre syftningsfel på bara 2 578 tecken? Samtidigt var det skönt, i skuggan av denne arge mejlskrivare kunde jag med gott samvete sluta oroa mig över mina egna besserwissertendenser.

Värst blev det dock när jag hade skrivit om hängbröst. I krönikan förklarade jag att jag tyckte att hängbröst underskattades, inte bara är de personliga och riktigt söta, de är användbara också.

Kortfattat beskrev jag en tjej som skulle ge sin älskade frukost på sängen, och just när hon var klar; kaffet var kokat, stearinljuset var tänt, tidningen perfekt vikt, brickan var sprängfylld och allt verkade felfritt så insåg hon plötsligt att hon missat det viktigaste: Bragokexen! Hennes kille älskar ju dom! Vad gör hon då?

Jo, hon placerar helt sonika ett kex under varje hängbröst och serverar dem kroppsvarma! Jag vet inte om ni läsare kände igen er eller om ni bara var glada att kunna använda era bröst till något nyttigt, men gensvaret var fantastiskt! Alla ville snacka hängisar – i Hemköpskön, på krogen och på bussen. Om jag inte minns fel så sålde Bragokexen slut i nästan alla mataffärer just den veckan! (Jag kan alltså minnas fel.)

”Vart vill hon komma?”,undrar ni nu, ”Är hon bara ute med håven?” Jag inser att det är så det kan uppfattas, men sanningen är den att jag vill passa på att tacka er, tacka för mejl, trevliga påhopp på gatan och konstruktiva kommentarer.

Jag vill även komma med en uppmaning. Vad vill ni läsare att jag ska skriva om? Vad uppskattar ni mest? Är det fylleminnen, pinsamheter, kärlekstrubbel eller fina betraktelser? Vill ni bara skratta lite på bussen eller vill ni verkligen få något att tänka på?

Som ni vet skriver jag ju endast i egenskap av mig själv och inte som någon expert, så någon politisk debatt lär det knappast bli, men ändå, hur tänker ni? Kanske vill någon fråga om något, tipsa om ämnen eller kanske skicka mig på uppdrag som jag sedan redovisar här? Lite läsarkontakt är vad jag längtar efter. Snälla, mejla mig! (Inget taskigt, då alltså, ok?)

Av: Kitty Jutbring

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN