Ärade hundägare, kopplen edra hundar!

Publicerad:
Uppdaterad:
Jag heter Katarina Sundström, är 26 år, pluggar till lärare, jobbar på coffeeshop och har fokus på årets Göteborgsvarv just nu.
Jag heter Katarina Sundström, är 26 år, pluggar till lärare, jobbar på coffeeshop och har fokus på årets Göteborgsvarv just nu.

Jag älskar inte hundar. Jag önskar att jag gjorde det, för de är svåra att undvika, men tyvärr!

Ofta på spårvagnen har jag haft våta hundnosar i mina matkassar, varma hundstjärtar på mina skor eller ett par grusiga tassar i knäet. Ska man behöva lägga in extra ifall-jag-möter-en-hund- kemtvätts-kostnader i budgeten? Jag tycker inte det.

En liten hundstjärt på vagnen kan jag dock leva med. Värre är det i motionsspåret.

Jag vet, det är ju inte hundarnas fel att de hoppar fram i spåret och vill springa efter en när man flåsar förbi.

Men det är en hundägares förbannade plikt att se till att de inte gör det. Ska det vara så svårt? "Men jag har ju koll på min hund" får man höra. Ja, kanske är det så. Men hur ska jag kunna veta det innan jag har riskerat livet genom att springa förbi och testa om man har ”koll” eller inte? Det har trots allt hänt "olyckor" med hundöverfall på joggare de senaste åren. De hundägarna hade säkert också koll på sina hundar. Och hur är det med mig? Mig kan de ju inte ha koll på.

Även om hunden i vanliga fall inte reagerar, kan man väl inte vara säker på att den låter allting passera? Hundrädda människor som grips av panik kan jaga upp vilken liten spaniel som helst.

Dessutom handlar det inte bara om att slippa bli anfallen. När hunden hinner ända fram till mig, hinner förstöra löpflowet, syretoppen, pulsträningen eller vad det nu må vara innan den fångas in, då är det liksom för sent.

Och hur kan man veta att jag inte är vansinnigt rädd för sådana varelser? Då spelar det ingen roll hur många gånger ägaren försöker överrösta skällandet med glada tillrop om att lilla Fido bara vill leka; är man rädd så är man.

Hundar är fina och trogna och allt det där, men det måste väl få vara ett aktivt val att umgås med dem och fritt fram att låta bli om man vill det! Klart de får vara i skogen, eller gå på stan och till och med åka spårvagn, men snälla, se till att ingen annan behöver vara stel av skräck efter resan, bara för att du som stolt hundägare inte insett att det finns människor som inte ser på din lilla pärla som du själv gör.

Kära hundägare, kopplen edra hundar!

Ha gärna era juveler om ni vill det, men låt också de som är hundlösa leva precis så hundlöst som de vill och också har rätt till att göra.

Katarina Sundström

Publicerad: