Psykologiprofessor: "Därför plågar man djur"

Foto: Hasse Holmberg
Den senaste månaden har flera får skadats och dödats i Helsingborg. Arkivbild.
Foto: Göteborgs universitet
"De vill känna makt", säger psykologiprofessor Pär Anders Granhag om djurplågare. Arkivbild.

avTT

NYHETER

En hundvalp skjuts med luftgevär, hästar lämnas utan mat och ett lamm stenas till döds.

De senaste månaderna har flera fall av djurplågeri uppmärksammats. Men vad är motivet – varför gör människor så här?

I lördags slog två män ihjäl ett litet tvåmånaders lamm vid Barnens skog i Helsingborg.

Några veckor tidigare hittades ett lamm som fått stenar kastade på sig, och ett annat som skurits med ett vasst föremål i benet.

– Djurplågeri är tyvärr vanligare än vad vi vill tro, säger psykologiprofessor Pär Anders Granhag.

Men vilka är personerna som skadar djur? Enligt Granhag handlar det om två olika typer: De som gör det ofrivilligt, och de som är fullt medvetna.

Medveten eller inte

Den första kategorin, de ofrivilliga, är personer som ofta tycker väldigt mycket om djur men som av olika anledningar inte kan sköta om dem. Det kan handla om missbruk, psykisk sjukdom eller demens.

– Det är personer som gillar sina djur, men där det går snett. Till exempel de gånger man har hört om personer som älskar katter och har 15 stycken hemma men som inte klarar av att ta hand om dem, säger han

Den andra gruppen personer är medvetna, kalkylerande och strategiska – och skadar djuren med flit. Oftast handlar det då om djur som inte är deras egna.

– Det här är den farliga gruppen – och hit tillhör troligtvis de männen som slog ihjäl lammet tidigare i veckan, säger Pär Anders Granhag.

Makt och tillfredställelse

Men vad är motivet – varför gör man så här? Enligt psykologiprofessorn finns det olika drivkrafter. Ofta rör det sig om antisociala personlighetsstörningar eller psykopati hos personerna. Det handlar om viljan att känna makt, både över djuren men också över de personer som bryr sig om djuren. En sorts njutning av att se någon annan plågas, säger han.

– Ofta börjar det med små djur som är lätta att komma åt, som maskar eller grodor. Sedan går man på större djur som ekorrar. En viss procent börjar till slut att rikta sina aggressiva handlingar mot människor. Men det är inte så många, säger han.

Utöver detta, kan det även finnas sexualsadistiska anledningar till plågeriet.

– Det är som ett malande begär. De känner en sexuell tillfredställelse, och det behöver det inte bara vara av att ha sex med djur utan vissa känner sexuell njutning av själva skadandet.

Men trots att flera fall av djurplågeri uppmärksammats på senare tid, säger Pär Anders Granhag att de allra flesta djurplågeribrott aldrig uppdagas.

– Det är ett väldigt stort mörkertal. Det är tyvärr långt mycket vanligare än vad vi tror.