Nyheter

’Jag vill inte prata om det här, fråga inte’

avLisa Röstlund

Samtalen med ex-polisen, ord för ord

Samtal 1:

X (ex-polisen): X speaking, can I help you?

LR (Lisa Röstlund): Yes, my name is Lisa, I’m looking for X.

X: Yes, that’s me. Hejsan, hejsan Lisa.

LR: Jag är reporter på Aftonbladet. Jag har information om att du varit i kontakt med Palme­utredarna nyligen.

X: Reporter på Aftonbladet? Så du ringer alltså från Sverige? Jag trodde det var någon som man kände här i X. Vem har du fått mitt namn ifrån?

LR: Jag har fått information om att du varit i kontakt med Palmeutredarna.

X: Ja, men vem var det som gav den informationen till dig? Det låter ju konstigt.

LR: Det kan jag tyvärr inte säga. Men hur gick förhöret till?

X: Kan man få dina kontaktuppgifter först så att man vet vem man pratar med.

LR: Jag heter Lisa Röstlund (ger X telefonnummer, mejl och nummer till närmaste chef).

X: Det här vill jag dubbelkolla först innan jag gör någonting över huvudtaget. Jag är före detta polis i Sverige. Sådant här är ju olustigt när folk bara ringer om sådana här grejer. Så det här får jag dubbelkolla och komma tillbaka i så fall.

X: Ge mig några dagar i alla fall. Det här är mycket olustigt får jag säga, men ok, sådant är livet, är det inte det?

Samtal 2:

X:  Nu har jag verifierat att du kommer från Aftonbladet. Jag och min fru har pratat om det här, om vi skulle prata med dig eller inte, så att säga. Jag tycker inte det är så roligt när tidningar ringer direkt. Vi har beslutat oss för att inte kommentera något över huvudtaget, någonting.

LR: Besökte du Sverige i samband med förhöret?

X: Besökte Sverige? Jag har inte varit i Sverige på flera år, tänkte jag säga, men inte i år i alla fall.  Så jag hoppas i alla fall att Aftonbladet vill respektera att jag inte vill prata om det här, och inte kontakta oss igen.

LR: Varför vill du inte prata om det?

X: För jag vill inte prata om det här. Så jag vill bara säga tack så mycket och hej då.

LR: Men kan jag ställa ett par frågor?

X:  Som jag sa vill jag inte prata om det här över huvudtaget, så gå inte vidare så är du snäll, och fråga mig inte mer. Jag är ganska privat som person. Så nej tack.

LR: Varför emigrerade ni till (landets namn) ?

X: Det har ju absolut inte du med att göra. Varför vi emigrerade? Det är 25 år sedan. Så, nej, nu vill jag inte prata mer. Nu vill jag lägga på, ta en drink och ha en trevlig helg. Och du med hoppas jag.

Samtal 3:

LR: Jag tänkte säga till dig så att det är tydligt, att du är ju anonym och vi kommer inte citera dig med namn om du berättar.

X: Nej, tack, jag vill inte medverka som jag sa. Jag bad dig inte ringa till­baka.

LR: Men jag måste ställa frågan om det stämmer att du ska ha ställt en fråga om att skjuta Palme?

X: Jag vill inte prata om det här, jag har sagt det till dig. Jag har bett dig att inte ringa.

LR: Det här är ju så viktig information för oss, att det här kommer vi försöka gå vidare med oavsett.

X: Yes, jag visste att du skulle säga det. Yes. Det är upp till dig, klart. Du får leva med dina beslut, jag får leva med mina beslut.

LR: Men om det inte ligger någonting i det här, varför vill du inte prata?

X: Jag vill inte prata om det här har jag sagt.

LR: För om du väljer att berätta så är du ju som sagt anonym.

X: Jag tror inte på det, så nej tack.

LR: Varför tror du inte på det?

X: Nej, tack, som sagt.

LR: Men kan du i alla fall säga, stämmer det med middagen?

X: Kan jag få lägga på nu, i och med att jag bett dig, och att du inte lyssnar på vad jag säger? Det bevisar ju precis vad jag säger.

LR: Vad bevisar det?

X: Nu lägger jag på, och så önskar jag dig en fantastisk kväll. Så ha det så jättebra. Så nu lägger jag på. Tack så mycket. Om du är så snäll att inte ringa tillbaka igen skulle jag uppskatta det fantastiskt mycket.

LR: Alltså, jag kan inte…

X: Hej då, Lisa. Nu lägger jag på. Tack och hej. Hej då.