"Det är fel på lagen"

NYHETER

Bo Holmberg är förvånad och besviken över domen

Foto: Bo Holmberg, make till mördade utrikesministern Anna Lindh, tror inte på Mijailo Mijailovics tal om röster och demoner. "Hur kunde mördaren bedömas vara så förvirrad när han efter mordet gjorde allt för att dölja sin spår?" säger Holmberg.

Bo Holmberg var ensam när han fick höra domen mot sin hustrus mördare.

Han blev besviken, förvånad och arg över utslaget - psykiatrisk vård i stället för livstids fängelse.

- Det känns inte som om rättvisa skipats, säger han.

Foto: kan inte förklara "Jag kan inte förklara för Annas och mina två pojkar varför den där mannen inte döms till fängelsestraff", säger Bo Holmberg.

- Nu förblir allting ett öppet och smärtsamt sår för mig och pojkarna. Domen känns förödmjukande och jag tror att majoriteten av svenska folket känner som jag, säger Bo Holmberg till Aftonbladet.

Bo Holmberg anser att hovrätten borde fastställt tingsrättens dom mot Mijailo Mijailovic - livstids fängelse.

"Borde kunna motivera"

- Hovrätten borde kunna ha en rättslig och saklig motivering till varför man frångick tingsrättens beslut. Den har man hoppat över och på ett slarvigt sätt. Jag har ju läst de sekretessbelagda handlingarna och det är märkligt, ja direkt stötande, att man på en professors avvikande mening grundar sitt beslut när en majoritet i rättsliga rådet tycker tvärtemot om mördarens psykiska tillstånd. Beslutet är intellektuellt svagt, grundar sig inte på någon avancerad vetenskap. Jag ledde den psykiatriska utredningen på 90-talet och begriper en del om det här ämnet.

Hur reagerade du när hovrättens dom meddelades?

- Med ilska och bestörtning. Det är mesigt att inte döma till fängelse. Hovrättens dom är en utmaning mot folkopinionen och rättssamhället. För mig och barnen är den grovt stötande, den känns som en ren provokation.

Tror inte på "rösterna"

- Jag kan inte förklara för Annas och mina två pojkar varför den där mannen, jag orkar inte ta hans namn i min mun, inte döms till fängelsestraff. Jag tror, personligen, inte ett dugg på hans tal om inre röster och demoner. Mordet på Anna var politiskt. Hur kunde mördaren bedömas vara så förvirrad när han efter mordet gjorde allt för att dölja sin spår - kasta kniv och mössa, försöka klippa sig, fly med taxi utan pengar, hålla sig undan " Man tänker på jämförelserna med galningen i Gamla stan som körde rakt in bland gående människor, han hörde också röster men satt kvar i bilen efteråt. Mannen som slog ihjäl en person med ett järnrör i Alvik stannade också kvar på platsen. Jag kan inte låta bli att göra dessa jämförelser en dag som denna när Anna Lindhs mördare befunnits vara så psykiskt störd att han inte visste vad han gjorde.

OS ska skingra tankarna

- Jag undrar vad man tänker i utlandet när man på så svaga grunder kan döma en ministermördare till psykiatrisk vård i stället för fängelse - med teoretisk möjlighet att bli fri inom bara några år. Det är fel på lagen. Är mördaren sjuk och får psykisk vård ska han efter detta avtjäna resten av straffet i fängelse.

Borde utredningarna kring Mijailovics psykiska tillstånd ha varit offentliga i hovrättsförhandlingarna?

- De vänder ju ut och in på hans liv, den som blir föremål för något sådant blir oerhört utlämnad. Jag vet inte om det är rimligt.

Vill du att domen överklagas till Högsta domstolen?

- Det får juristerna avgöra, det har jag ingen synpunkt på.

Hur tillbringar du resten av sommaren?

- Livet måste ju gå vidare, pojkarna och jag måste uthärda. Vi måste försöka se framåt. På måndag börjar semestern, vi åker norrut. Sedan blir det OS i Grekland några dagar, vi ska vara med på invigningen. Pojkarna gillar idrott. En tid efter mordet åkte vi till London och såg på fotboll tillsammans. Några dagar i Aten får samma betydelse. Vi tvingas tänka på något annat. Sorgen, den tunga, jävliga sorgen, gör sig påmind ändå. Varje morgon, varje kväll, varje dag.

Ken Olofsson