Persson i tårar

NYHETER

Besöket i dödens tempel knäckte statsministern

1 av 5 | Foto: DÅ BRISTER DET Statsminister Göran Persson kunde inte hålla tillbaka tårarna när han besökte Yan Yao-templet utanför Takua Pa i går. Det är här arbetet börjar med att identifiera de hundratals okända dödsoffren efter tsunamikatastrofen. Stig Edqvist som leder den svenska id-kommissionen tog med Persson bakom avspärrningarna till ”the dirty area”, det smutsiga området. Synen som mötte Persson fick honom att tala om ”vidriga omständigheter” när han kom ut.

TAKUA PA-PHUKET

Göran Persson gick i solsteket mot Yan Yao-templets ingång, som är en röd, blå och gul portal. Runt honom surrade poliser, diplomater, politiska medarbetare, fotografer och journalister.

Persson gick som innesluten i en kokong av medarbetare och nyfikna. Det var den vanliga politiska cirkusen, men ändå inte.

Det var ett tungt besök, som Persson inte sett fram emot men som han ville göra. Så sa han. Det var också ett viktigt besök, för det var hans chans att åtminstone något lindra kritiken mot regeringen både hemma i Sverige och bland svenskar i Thailand.

En pust av likstank slog emot Persson när han steg in på tempelområdet. Sällan har en statsminister besökt en så makaber plats, och Göran Persson var sammanbiten. Kanske var det därför hans medarbetare glömde en av politikens viktigaste regler: att se människor.

Den regeln glömde utrikesminister Laila Freivalds när hon fyra dagar efter katastrofen besökte det provisoriska konsulatet på Pearl Village Hotel i Phuket. Hon gick igenom den stora salen utan att säga ett ord till alla de frivilliga som just då stod för Sveriges insats i Thailand.

Missade de frivilliga

I går gick Persson förbi solskyddet där det satt en svensk präst, en tjänsteman från Räddningsverket och en frivillig från Röda korset. De sitter där varje dag, ifall det skulle komma någon svensk som behöver hjälp. De sitter i liklukten och avgaserna från trafiken och de ser transporterna med nya kroppar köra in på tempelområdet, och Göran Persson gick förbi dem.

Han såg dem inte, kunde inte se dem genom den mur av människor som rörde sig runt honom. Och ingen av hans medarbetare tänkte på att berätta för honom.

Det var ju så mycket som skulle hinnas med på en dag: en helikoptertur över den förödda kusten, besöket i templet, möte med guvernören i Phuket, besök på ett sjukhus, presskonferens, invigning av det nya generalkonsulatet i Phuket, enskilda möten med anhöriga till försvunna svenskar, mingel med all den räddningspersonal som nu finns på plats.

Stig Edqvist, som leder den svenska Identifieringskommissionen, förde in Persson till det område bakom avspärrningarna som kallas ”dirty area”, det smutsiga området.

Där fick statsministern veta hur identifieringsarbetet går till, hur kropparna fraktas på kärror mellan olika stationer, och hur man tar tänder ur kranierna och fingeravtryck om det fortfarande är möjligt: ett löpande band av lik.

När Persson kom ut från det smutsiga området var han om möjligt allvarligare än när han gick in. Han pratade om ”vidriga omständigheter”. Men han kunde heller inte avhålla sig från uttalanden som knappast kunde tolkas som annat än försök att avleda kritiken mot regeringen hemma i Sverige.

Persson sa att han av den thailändske premiärministern begärt en utredning om varför det inte gick ut en varning för tsunami efter jordbävningen. Men en sådan utredning har premiärminister Thaksin utlovat för länge sedan, långt innan Göran Persson landade i Thailand.

Hur kraftfull var Göran Perssons resa till Thailand?

Luktar inrikespolitik

Han kom tillsammans med sina norska och finska kollegor Kjell Magne Bondevik och Matti Vanhanen. Från templet flög de ner till Phuket stad. De höll presskonferens i stadshuset, och där upprepade Persson sitt krav på utredning. Dessutom antydde han att de thailändska semesterhusen inte alltid var så välbyggda.

Det var också ett uttalande som luktade svensk inrikespolitik. I Thailand har inte husens kvalitet varit något debattämne, för hur många byggnader motstår kraften av en femtedels atombomb?

På Pearl Village Hotel skulle Persson tillsammans med sin norske kollega Kjell Bondevik inviga det nya svensk-norska generalkonsulatet. Där väntade diplomater, hjälparbetare och svenskar boende i Thailand, det skulle bli fest med buffé och mingel.

Men Persson hade inte tid. Svenskar som mist alla sina ägodelar ville tala med statsministern. Pigge Werkelin, som förlorade sin familj i vågen, var där. Och Anders Ericsson, som saknar sin tvåårige son Ragnar. Ericsson gick med sammanbiten otålighet i lobbyn medan Persson höll tal på terrassen utanför den festsal som ska tjäna som provisoriskt svenskt konsulat.

– Min fru Lise och jag stannar för att förvissa oss om att allt görs för att finna Ragnar, sa Ericsson.

Han fick träffa Persson för ett enskilt samtal och efteråt sa han:

– Jag är inte nöjd förrän jag ser att det jobb som måste göras är genomfört.

”Man kan lyssna”

Han lämnade hotellet. Göran Persson kom ut i lobbyn och sa att thailändska myndigheter lovat att svenska polisen får vara med i sökandet efter kroppar.

– Men vi har inte så mycket polis på plats. Vi kanske kan ha någon närvarande medan thailändarna gör själva sökandet.

Som politiker befann sig Göran Persson i en nästan hopplös situation. Han leder en regering som från dag ett har framstått som passiv och handfallen.

Vilka löften kunde han ge 23 dagar efter katastrofen? Som människa befann han sig i en än svårare situation. Vilken tröst kan man ge den som mist sin familj? Hur lugnar man den vars barn saknas efter vågen?

– Man kan lyssna. Det finns inte mycket att säga, sa Persson.

Han gick upp till generalkonsulatets stora invigningsfest och stannade i exakt tre minuter. Sedan åkte han ut till flygplatsen och hem till Sverige igen.

Läs mer:

Peter Kadhammar