Firad i fyra år till

avPeter Kadhammar

NYHETER

Obamas seger skapar glädjeyra ­världen över – men presidenten har ett hårt jobb framför sig

1 av 7 | Foto: Urban Andersson
Barack Obama med sin familj.

Chichago. Fyra år till.

För Helen Kirkendoll, 67, betyder det verkligen hopp, för Bruce Young, 24, är det inte mer än ett faktum: Obama stannar i Vita huset, det blir kanske bra, kanske inte.

Fyra år till.

Helen Kirkendoll och Brendan Young befinner sig på samma gata, Michigan Avenue, som pulserar genom Chicago i nordsydlig riktning. Men de är två mil och samtidigt ljusår ifrån varandra.

Brendan skyndar över ­gatan vid det avsnitt som kallas Magnificent Mile, sträckan där de fina affärerna och dyra hotellen ligger. Rolex. Zegna. Burberry. Boss. Brendan går på ett övergångsställe vid kläd­affären Brooks Brothers. Han är utbildad kemist, jobbade nere i södern, träffade en flicka och flyttade till Chicago.

– Just nu är jag fastighetsmäklare. Bara tillfälligt. Tills jag hittar något som har med min utbildning att göra.

Brendan är lite oroad över Obamas ekonomiska politik. Han tror att ­Romney hade varit bättre för ­näringslivet. Å andra sidan sympatiserar Bruce med Obamas socialpolitik och har större förtroende för honom i största allmänhet. Därför gav han Obama sin röst.

– Presidenten bör få ­chansen att slutföra det han påbörjat.

Ruffiga hus

Fyra år till.

Orden får en annan valör om man kör söderut på ­Michigan Avenue. Man passerar Grant Park där Obama höll segertalet 2008. Sedan kan man nere till vänster se McCormick Place, där ­Obama höll segertalet i går morse. Man fortsätter ­söderut och husen blir lägre och ruffigare. Strax kommer nedlagda industrier, övergivna tvåvåningshus med spånskivor för fönstren, ödetomter.

I en korsning vid en stor, stängd fabrik står tre män utanför en tidningskiosk byggd av omålade spån­skivor. På andra sidan gatan ligger en bensinmack där föreståndaren medelst en lapp i fönstret hotar att ringa efter polisen, oklart varför, kanske för allt han finner misstänkt och störande.

Spånskivekiosken erbjuder även ett par handväskor som hänger på spikar på ­ytterväggen.

”Vi är alla lika”

Innehavaren heter Jentle Pendleton. Han är 58 år och har bott i trakten hela sitt liv. Männen utanför kiosken är Reggie, Dennis och George, två bröder och en halvbror.

På frågan om de gick till vallokalen i förrgår halar de fram kvitton utställda av Chicagos valkommission. ”Tack för att du röstade!” Stoltheten lyser om dem.

Vem röstade ni på?

De skrattar.

– Amerika är det bästa landet i världen. Det är ­möjligheternas land. Vi har ingen diktator här. Vi väljer våra ledare. Vi är jämlikar, säger Jentle.

Han kliver ut ur kiosken. Han tuggar på en tandpetare. Det är mycket han vill ha sagt.

– Nej, förr kände jag inte att vi amerikaner är jäm­likar, nej, nej. Men nu … vi rör oss framåt. Vi är alla ­lika, svarta, vita, bruna … Vi kan lyfta varandra, hålla hoppet levande tillsammans.

Jentle och hans bröder satt uppe till sent in på ­natten och tittade på val­vakan på tv.

– Tro inte att jag tycker att Demokraterna gör allt bra. De kan ställa till det de ­också! Och jag tror att Mitt Romney är en god människa innerst inne. Han höll ett fint tal när han erkände sig besegrad, Gud välsigne ­honom.

”Klart jag röstade”

Michigan Avenue fort­sätter spikrakt söderut. Fler övergivna bostadshus och fabriker. Här och var ligger större, välskötta flerfamiljshus skyddade bakom staket, med övervakningskameror på väggarna och skyltar som säger att nästan allt är förbjudet och bestraffas strängt.

En rangerbangård bryter av gatan som fortsätter på andra sidan spåren. Där blir kvarteren tystare, Michigan Avenue kantas av höga ekar.

På en veranda sitter ­Helen Kirkendoll, 67, före detta montör på Ford och kranförare på Jörgensen Steel.

– Klart jag röstade. Mor var med i medborgarrättsrörelsen i Alabama. Hon marscherade i Selma och Montgomery för våra rättigheter. Jag föraktar dem som inte röstar, säger hon.

Och valresultatet?

– Vår president vann. Det betyder att alla har en ärlig chans.

Fyra år till. Helen sitter alldeles stilla på verandan. Det luktar våt jord och höstlöv.

– Han har en lång uppförsbacke. När vi flyttade hit 1980 var det ett bra område. Alla hade jobb. Nu är det busliv och skottlossning för jämnan. Vi måste få fler arbetstillfällen.

elektorsröster: 303 antal röster: 60 312 839

De röstade på obama:

Stadsbor (62 procent)

1980-talister (60 procent)

Afroamerikaner (93 procent)

De som tjänar under 50 000 dollar, 330 000 kronor om året (60 procent)

Katoliker (50 procent)

Ateister eller de som aldrig går i kyrkan (62 procent)

Fotnot: Siffrorna bygger på CNN:s vallokalsundersökning.

ARTIKELN HANDLAR OM