Dorotea, 39: Jag försöker skydda mitt hus

Av: Sara Milstead

Publicerad:
Uppdaterad:

TOLLSJÖ.Som sjok av tjocka vassrör täcker växten parkslide baksidan av Doroteas tomt.

Där plantan slår rot dör allting annat.

Och den stoppar varken för husväggar eller rör.

– Min största oro är att den ska ta sig in i avloppssystemet, säger Dorotea Reuterswärd, 39.

Höns och kaniner njuter av växtligheten på Dorotea Reuterswärds tomt utanför Bollebygd. Dessvärre är de inte särskilt sugna på att mumsa på ogräset som växer bakom husknuten.

– Här är mitt bestånd, säger hon bistert och visar en rejäl dunge av bambuliknande rör och rostbruna löv.

De tre meter höga, risiga plantorna sträcker sig ända ner till ån som dundrar längre bort. På marken närmast huset ligger gamla mattor och presenningar. Det är Doroteas strategi för att hålla parkslideskotten borta från bostaden och husväggarna. Hon har röjt en gata mellan snåret och övriga tomten.

– Jag får se om det fungerar. Om det ligger mattor här kanske inte växten trivs och håller sig borta, resonerar hon.

1 av 3 | Foto: ANDERS DEROS/AFTONBLADET

Märkta med klädnypor

Några pinnar sticker upp ur marken, prydda med klädnypor.

– Jag har satt ut markeringar var skotten finns som är närmast huset, så jag kan se om de sprider sig närmare, förklarar hon.

Största rädslan är att parksliderötterna ska inta och förstöra avloppssystemet. Dorotea planerar att gräva upp och lägga nya rör på baksidan av huset.

– Det är ju en stor investering, konstaterar hon.

Att ta bort hela beståndet har hon slagit ur hågen.

– Det klarar jag inte ensam. Kanske om jag får hjälp av myndigheterna, länsstyrelsen. Mitt mål nu är att skydda mitt hus.

Aggressiva rötter

Dorotea flyttade in på gården 2013. Men det var först två år senare som hon fick höra talas om parkslide, den vackra växten från helvetet. Den asiatiska plantan har egenskaper som kan få varje husägare att ligga vaken om nätterna.

Den bambuliknande växten har ett aggressivt, komplext rotsystem som forcerar det mesta.

Och försöker du gräva upp den svarar växten med att skicka ut rötter och skott flera meter i sidled. Bara några gram av roten räcker för att orsaka spridning till ett annat område. Och resterna kan inte komposteras, utan måste brännas, helst på plats.

LÄS VIDARE

Ökad spridning

Parkslide har spridit sig kraftigt de senaste åren. Främst i Sydsverige, men även på västsidan.

– Att den slog rot vid mitt hus beror förmodligen på att någon har planterat den en gång i tiden, kanske på 60-talet då huset byggdes, säger Dorotea Reuterswärd.

I andra europeiska länder finns i dag saneringsfirmor som enbart jobbar med att ta bort parkslide. I England kan fynd av växten på tomten sänka marknadsvärdet.

Men här i Sverige är kunskapen låg.

Många kommuner saknar en strategi för att bekämpa den invasiva växten och lagstiftningen har inte heller hunnit med. Parkslide är i nuläget inte upptagen över listan över invasiva arter som bör begränsas och som kräver särskild hantering. Det innebär att spridningen kan fortsätta, inte sällan i samband med schaktarbeten.

Andra kända ”smittvägar” är fibergrävning med icke rengjorda redskap liksom kompostering av växtdelar. För att minska risken bör nedklippta och röjda snår brännas på plats, inte slängas på tippen eller i skogen.

Sprids via vattendrag

Dorotea för sin del oroar sig över närheten till ån.

– Om delar följer med strömmen kan vi snart ha den längs hela åkanten, säger hon.

Men allt har en uppsida. Parkslide är trots allt en näringsrik växt och Dorotea ämnar dra fördel av ogräset som har invaderat hennes tomt.

– Jag tänkte faktiskt göra saft av den nästa år. Det ska tydligen smaka som rabarber, lite syrligt, säger hon.

– Så har jag i alla fall haft någon nytta av eländet!

Publicerad: