Kinesisk krishantering följer bekant mönster

Av: TT

Publicerad:
Uppdaterad:
Blommor och kondoleanser för läkaren Li Wenliang utanför ett sjukhus i Wuhan. Arkivbild.
Foto: Chinatopix/AP/TT
Blommor och kondoleanser för läkaren Li Wenliang utanför ett sjukhus i Wuhan. Arkivbild.

En läkare som anklagas för ryktesspridning. Aktivister som grips. Medborgarjournalister som försvinner.

Anklagelserna om myndighetsövergrepp i coronavirusets spår är många och på sociala medier bubblar missnöjet.

Den välkände demokratiaktivisten Xu Zhiyong greps och juridikprofessorn Xu Zhangrun sattes i husarrest efter att de var för sig kritiserat president Xi Jinpings hantering av coronautbrottet.

Använder Kina epidemin för att tysta kritiska röster? Både ja och nej, säger Malin Oud, programchef för Kina på Raoul Wallenberginstitutet.

– Det är olyckligt om coronavirusbekämpningen nu används som en förevändning att slå ner på oppositionella, och det ligger nog i farans riktning att det är så. Samtidigt har utrymmet för kritiska åsikter krympt under en längre tid.

Virusutbrottet ger myndigheterna nya verktyg, anser Patrick Poon, Kinaforskare på människorättsorganisationen Amnesty International. Han nämner möjligheten att placera människor i påtvingad karantän, något som tros ha drabbats medborgarjournalisten Chen Qiushi sedan han rapporterat från sjukhus i epidemins centrum Wuhan.

– Karantänsreglerna missbrukas av myndigheterna. De ger dem nya möjligheter utöver de problematiska lagar som redan finns, säger Patrick Poon.

Digital ilska

På den Twitterliknande plattformen Weibo har vanliga kineser luftat sin vrede mot myndigheterna, och på flera håll har de digitala ropen på yttrandefrihet väckt frågan om huruvida ilskan kommer att omsättas i demokratikrav.

– Människor har blivit mer medvetna om sina rättigheter. Jag skulle inte säga att människor har blivit "upplysta", men fler har fått personliga erfarenheter av myndighetsövergrepp. Jag tror att den här utvecklingen verkligen är något nytt, säger Patrick Poon.

Malin Oud förhåller sig mer avvaktande till lågsiktiga avtryck.

– När den här typen av missnöje bubblar i gång på sociala medier och folk är upprörda en tid så börjar det alltid talas i västerländska medier om Kinas “Tjernobylögonblick” eller en arabisk vår. Man ska aldrig säga aldrig, alla regimer ser stabila ut till den dag de faller, men Kina är inte bräckligt som Sovjetunionen, säger Malin Oud.

Vad visste Xi?

Xi Jinping har sagt att misstag har begåtts i hanteringen av coronaviruset. Frågan är bara vems misstag presidenten syftade på.

– Kinesiskt beslutsfattande är som en svart låda, vi kan bara gissa oss till vad som pågått. Den stora frågan nu är om Xi hade information och inte agerade. Så kan det vara, men det kan också vara så att man inte vågade rapportera till högsta nivå om hur allvarligt läget var, säger Malin Oud.

Sedan sitt tillträde 2012 har Xi Jinping koncentrerat allt mer makt till sig själv. Enligt Malin Oud är en risk med utvecklingen att lokala tjänstemän blir övernitiska och överreagerar av rädsla att göra fel.

Rädslan riskerar att leda till förhastade och illa genomtänkta beslut. Samtidigt är den utifrån tjänstemännens perspektiv välgrundad.

Följer ett mönster

Kinesisk krishantering följer ett mönster, anser Malin Oud. Visselblåsare som uppmärksammar missförhållanden avskedas eller förföljs. Eventuellt missnöje med detta tillåts jäsa en tid – innan centralregeringen låter regionala myndigheter och enskilda tjänstemän ta smällen.

Så skedde då en explosion i en kemikaliefabrik i Tianjin 2015 skördade drygt 170 dödsoffer. Liksom då två höghastighetståg 2011 kolliderade på en bro i Wenzhou och lokala tjänstemän bokstavligen försökte begrava olyckan – de urspårade tågvagnarna grävdes ned.

I bägge fallen klev centralregeringen in och återställde ordningen sedan syndabockar utsetts.

– Precis lika mycket som internet har medgett informationsspridning mellan medborgare så har det möjliggjort social kontroll och övervakning. Till skillnad från andra länder där missnöjet på sociala medier spillt ut på gator och torg, så har internet snarare fungerat som en pysventil i Kina som även myndigheterna låter hållas ett tag, säger Malin Oud.

– Sedan använder även regeringen sociala medier för att etablera sina narrativ och säga att “detta var lokala tjänstemän som misskötte sig och nu reder vi upp saken”. Slutet på storyn är nästan alltid att partiet är de enda som kan ställa saker till rätta igen.

Lis död ska utredas

Detta mönster tycks gå igen även i fallet med coronaviruset.

I Wuhan slog den unge läkaren Li Wenliang redan den 30 december larm om en ny typ av virus men anklagades för "ryktesspridning" och avled den 6 februari av smittan han upptäckt.

Då hade rasande Weiboanvändare redan gjort Li till en symbol för myndigheternas bristfälliga hantering av virusutbrottet. Och Kinas högsta domstol hade offentligt ställt sig på den visselblåsande läkarens sida.

Dagen efter Lis bortgång meddelade den mäktiga antikorruptionsbyrån att utredare skickas till Wuhan för "en grundlig undersökning" av vad läkaren utsattes för av lokala myndigheter, något som enligt den statliga nyhetsbyrån Nya Kina välsignats av Kommunistpartiets centralkommitté.

Beskedet fick sannolikt en och annan byråkrat i Wuhan att skruva nervöst på sig.

– Att straffa lokala tjänstemän för att dämpa folkligt missnöje är ingenting nytt. Frågetecknet nu är om det räcker eller om upprördheten över regeringens hantering av coronautbrottet utvecklar sig till en utmaning för dess legitimitet, säger Patrick Poon.

Publicerad: