Elena vräktes när hon vårdades för tbc

1 av 9 | Foto: Elena på Huddinge sjukhus.
NYHETER

Elena, 50, vårdades på sjukhus för tbc när hennes tältläger vräktes.

Nu är flera misstänkt smittade försvunna.

– Jag vet inte var de befinner sig. Kanske är de rädda, säger hon.

Förra onsdagen fördes Elena, 50, till Huddinge sjukhus, där man konstaterade att hon bar på smittsam tbc.

Elena hade bott i en trång husvagn i ett läger i Högdalen i södra Stockholm och minst tre personer i hennes närhet visade tydliga tecken på tbc.

Trots det avhyste Kronofogden lägret. Något som försvårat smittspårningen – och väckt hård kritik från bland annat organisationen Läkare i världen.

”Rädda för polisen”

När Aftonbladet träffar Elena i ett rum på infektionskliniken på Huddinge sjukhus uppger hon att hon inte vet var de tre personerna som misstänks vara smittade av tbc befinner sig nu.

– Vi känner inte varandra särskilt väl. Kanske håller de sig undan och är rädda för polisen, säger hon.

I går fick hon veta att Kronofogden har tagit hennes och vännen Florichels husvagn.

– Kläderna och sötsakerna, allt som jag har sparat till mina barn är förlorat. Jag grät när jag fick höra det. Jag blir jättestressad och rädd när jag tänker på det nu.

Varför är du rädd?

– Tänk dig själv, de jagar oss och tar våra saker. Jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Visste du om att ni skulle vräkas?

– Det talades om att polisen kanske skulle komma. Jag såg två lappar, men jag kan inte läsa.

Vill hem till barnen

Elena lämnade hemstaden Pitești i Rumänien tillsammans med Florichel för två månader sedan. Drömmen var att tjäna pengar i Sverige som hon skulle kunna skicka hem till sina fyra barn, som är mellan 12 och 22 år.

– Jag har inget jobb och barnen får inte tillräckligt att äta och taket på huset är trasigt, säger hon.

Florichel har testats för tbc, men bär inte på smittan.

Elena tror att hon kommer att kunna skrivas ut inom kort.

– De ger mig fin behandling här, även om jag inte förstår allt de säger, säger hon.

Tanken på att tvingas sova på gatan skrämmer henne. Hon vill återvända till Rumänien, men säger att hon saknar pengar till biljetten.

– Jag orkar inte mer. Det spelar ingen roll om jag kommer hem utan pengar, jag vill bara ha barnen intill mig igen, säger hon.

ARTIKELN HANDLAR OM