Jan Guillou skriver själv om den hemliga akten

NYHETER

"Det här är strunt"

Säpo har på fullt allvar registrerat mig som terroristmisstänkt därför att jag den 24 augusti 1987 fick en ovanligt nedgörande bokrecension, till och med för att vara i Expressen. Recensenten menar att jag är en extremt usel och obegåvad författare och en moraliskt låg människa, samt ondskefull och galen.

Det är fullt i sin ordning. Sådan litteraturkritik kan bara uppröra en Björn Ranelid. Däremot är det gåtfullt varför rikets säkerhetstjänst registrerat och arkiverat denna recension, samt ytterligare en rörande samma bok (Den demokratiske terroristen, Hamilton II), som dock var positiv.

I samma "ärende" har Säpo tillfogat en intervju i Aftonbladet (16 aug -87) där det framgår att jag har haft källor när jag skrev romanen. Och följaktligen är jag också misstänkt för att ha haft källor i Västtyskland. Samt för att ha varit programledare i Sveriges Television (vilket är skumt, eftersom jag kan ha haft källor i Västtyskland, nämligen) och för att ingå i filmbolaget Moviolas styrelse. Det senare har inte med Västtyskland att göra, utan förklaras med att "bolaget har affärer med RY". Vilket betyder att filmbolaget Moviola har spelat in en teveserie (Fiendens fiende) i Moskva. Vidare är jag registrerad för att ha sökt till Hemvärnet och fått avslag och för att ha dömts för spioneri (IB-affären).

Detta är vad jag har fått veta efter att ha använt mig av den omskrutna rätten för registrerade att få ut handlingar från Säpo om egen person. Men därutöver har Säpo ytterligare ungefär ett dussin "ärenden" om misstänkt författeri och journalistik som jag enligt utslag i kammarrätten inte kan få ta del av då det skulle försvåra kampen mot terrorismen.

Jag befinner mig därvidlag i samma situation som förre kabinettssekreteraren Sverker Åström som inte heller, med hänvisning till kampen mot terrorismen, kan få reda på varför han egentligen är registrerad av rikets säkerhetstjänst.

I Sverker Åströms fall är det inte så svårt att räkna ut vad registreringen gäller. Han misstänktes för att vara homosexuell, eventuellt lade Säpo till och med ner operativa resurser för att bevisa den saken.

Homosexualitet ansågs förr innebära en säkerhetsrisk, särskilt för UD-anställda. Däremot är det ytterst osannolikt att kampen mot terrorismen skulle försvåras om Sverker Åström fick sina farhågor om anledning till Säporegistrering bekräftade. Hemlighetsmakeriet gäller alls inte rikets säkerhet. Utan det självklara förhållandet att det är genant för Säpo att avslöjas för bögregistrering.

Av liknande skäl hemlighåller man det dussintal "ärenden" som jag inte ska få ta del av. Dock har jag en god uppfattning om vad det handlar om. Jag har nämligen sett ett utdrag en gång, när jag besökte den västtyska säkerhetstjänsten Verfassungsschutz. Man var vänlig nog att låta mig ta del av de svenska uppgifterna därför att de var uppenbart stolliga, men likväl farliga för mig på fel plats och fel tidpunkt. Det var sådant som att jag "träffat" Yassir Arafat och andra palestinska ledare eller "besökt" Libyens ledare Moammar Khadaffi eller bott ett år i Bagdad. I och för sig sanna påståenden. Som dock får en dramatiskt annorlunda innebörd om man censurerar anledningen, att jag intervjuade dessa personer för olika medier och skrivit en bok om Irak 1975. Att dessa "ärenden" nu hemlighålls för mig beror på att det rör sig om lika idiotiska skäl för misstankar som bokrecensioner och homosexualitet.

Säpo skulle framstå som löjeväckande inkompetenta om de tvingades medge vad de sysslat med. Samma läge som för Sverker Åström alltså.

Någon som helst hjälp från vår justitieminister eller statsminister är icke att vänta. De kommenterar hellre och gärna fotboll.

Mer förvånande är att kammarrätten godtagit Säpos påståenden om att en större öppenhet i mitt och Sverker Åströms fall skulle försvåra kampen mot terrorismen.

Jag vet mycket väl att en eller annan läsare och framför allt journalistkollega tycker att jag åmar mig i onödan och gott kan skylla mig själv efter all Säpo-kritik och att idiotiska registreringar inte kan vara värt mödan att bråka om. Men riktigt så enkelt är det inte.

Säpo distribuerar alla sådana här "ärenden" till allierade säkerhetstjänster runt om i världen. Jag har nyligen sett amerikanska passtjänstemän göra stora ögon när de finner sida på sida på sida om mig i deras datorer. Och de vet ju inte att detta är strunt, hatiska bokrecensioner och betalt för gammal ost. Så som världen blivit efter 11 september är den här typen av aldrig så stolliga uppgifter farliga för den som utsätts för dem. Och eftersom det mesta eller kanske allt som registrerats om mig är orimligt eller galet så gäller samma sak sannolikt en mängd andra registrerade.

För att minska risken för att fler svenskar ska terroriststämplas, beläggas med försörjningsförbud eller hamna i amerikanska koncentrationsläger eller än värre gripas av fransk polis på semestern eller skjutas i italienska vägspärrar så borde regeringen se med större allvar på sitt gamla löfte att rensa upp i registren. Och den som tänker "detta gäller inte mig" bör erinras om att det kan det visst göra. Eftersom Säpo begår så många misstag eftersom de aldrig kontrolleras. Eftersom vi har en justitieminister som gärna kommenterar fotboll i tevesoffan under en veckas tid men lär bli svårare att nå för en kommentar i detta ämne.

Jan Guillou