Här får du betala för att bli skrämd

avZendry Svärdkrona

Borgvattnets prästgård är ett måste för spökfantaster

Foto: Gustav MÅRTENSSON
Här i prästgården påstås det finnas spöken.

BORGVATTNET

Klockan tre på natten vaknar Emma Stattin av tunga, knarrande steg på golvet i den gamla prästgården.

– Jag blev så rädd att jag inte vågade tända ljuset förrän efter en halvtimme. Det här är ett störtskönt ställe, säger Emma.

Foto: Gustav MÅRTENSSON
Kuslig stämning Mats Andersson, Emma Stattin, Marita Olofsson och Fredrik Eriksson övernattar i Borgvattnets gamla prästgård i hopp om att få möta ett livs levande spöke.

Att tillbringa en natt i Borgvattnets gamla prästgård utanför Östersund är ett måste för Sveriges spökfantaster – och för dem som bara vill testa hur starka nerver de egentligen har.

– Jag vill ha det avklarat. Man vill ha svar, få veta vad det är som händer här, säger Fredrik Eriksson från Östersund.

Tillsammans med flickvännen Emma Stattin, morbror Mats Andersson från Lund och kompisen Marita Olofsson har han under kvällen utforskat varenda skrymsle i den gamla prästgården, byggd 1876.

Knarrande trappor

Här finns alla attribut varje spökhus med självaktning bör ha: knarrande trappor, mystiska språng, tunga draperier och spindelväv i taket. På de buktande tapeterna hänger kusliga porträtt och väggbonader med uppmuntrande tillrop som ”Guds hjälp är nära dem som frukta honom”.

Sedan i våras drivs gården av Anna Renvall och hennes mamma Elisabeth. De tio sängarna är bokade så gott som varje natt hela sommarhalvåret, och alla som kommer hit gör det av ett enda skäl – att få träffa ett livs levande spöke.

– Jag har ofta känslan av att jag inte är ensam här, jag känner mig iakttagen, säger Anna.

Svaret på frågan om hon själv övernattat på prästgården är föga betryggande.

– Nej, det räcker med att vara här på dagarna, jag behöver inte mer, säger hon och lämnar gästerna ensamma åt sitt öde på kvällskvisten.

Vem spökar?

Teorierna om vem det egentligen är som spökar är många.

Vad sägs om pigan som blev gravid med prästens oäkta barn och spärrades in i husets skafferi i nio månader? Inte förrän barnet var fött och dödat släpptes hon ut. Eller varför inte prästfrun Märta Hedlund som dog i barnsäng när hon skulle föda sitt elfte barn? Maken Per sörjde henne så mycket att han hämtade henne från bårhuset för att vårda henne hemma.

Barnaskrik

Medan skymningen sänker sig läser Emma Stattin högt ur gästböckerna, där tidigare besökare delar med sig av sina upplevelser. Att döma av vittnesmålen är det Blå rummet, där Aftonbladets reportageteam ska bo, som är mest utsatt med diverse barnaskrik och ovälkomna sänggäster.

Innan sänggåendet gör spökexpeditionen en nattlig utflykt till kyrkogården intill.

– Det finns jättemånga som heter Olofsson här, säger Marita Olofsson upprymt och läser på stenarna i månskenet.

Och så, klockan tre på natten när alla somnat, händer det. I prästens gamla arbetsrum vaknar Emma av att någon går genom rummet, och det är ingen av de andra gästerna – såväl herrarna i sällskapet som Aftonbladets utsända snarkar gott. Också Marita vaknar och ser en skugga dra genom rummet.

– Det här var riktigt häftigt. Nu vet man att det spökar på riktigt, säger Emma nöjt.

Sex kända spökplatser