Fullmåneparty - en sandlåda för festande vuxna

Foto: FEST UNDER FULLMÅNEN Varje månad samlas tusentals människor på en strand i Thailand, som här på Haad Rin Nok, för att festa hela natten under fullmånens sken.
NYHETER

Så här i efterhand blir jag kanske rädd. Men just då tvekade jag inte en sekund att sätta mig utan flytväst i en ganska liten, väldigt snabb båt, i kolmörker.

Och jag var inte ens full.

Det var drygt ett år sedan jag var på fullmåneparty på Koh Phangan för Aftonbladets räkning. Jag uppskattade antalet strandfestare till någonstans kring 6000. Engelsmän, norrmän, italienare, tyskar, australiensare, israeler - och svenskar så klart. Majoriteten var rent ut sagt skitfulla, en hel del gick i gång på tyngre grejer - droger.

Hela Haad Rin Nok, på öns sydöstra spets, var full av festande folk som förvandlade stranden till en jättesandlåda för vuxna. Där var dans och eldkastare och hångel och leenden, där var sprithinkar och horor och pissande i vattenbrynet. Allt under fullmånen som spred sitt klara sken över den varma, thailändska natten.

Ingen verkar veta säkert när det första fullmånepartyt hölls. Någon säger 1992, andra hävdar att de hållit på i närmare 20 år. Vad som är säkert är att tusentals människor en gång i månaden samlas på en strand i Thailand för att festa loss. Och att det inte bara är ett rykte att det på den stranden är rätt lätt att få tag i droger.

Den där natten för ett år sedan kände vi ofta den sötaktiga lukten av hasch, vi såg ett par killar som hukande pillade i små pillerpåsar och en man frågade om vi ville köpa ecstasy, men drog sig snabbt tillbaka vid vårt nekande svar.

Vi hade åkt till Koh Phangan med reguljär färja på morgonen, några hade ordnat bungalowboende på ön, men de flesta av de flera tusen som skulle festa under fullmånen den här kvällen kom med snabbåt från Koh Samui.

Båtarna gick i skytteltrafik mellan öarna och fraktade allt större lass med partysugna turister och ett fåtal thailändare. För att underlätta så mycket som möjligt - både för de alkoholsugna och de pengatörstiga - stannade båtarna precis utanför fullmånestranden Haad Rin Nok. Där fanns inga bryggor eller kajer och passagerarna fick vada i land.

Den första båten tillbaka till Koh Samui gick vid halvtre på natten. Vi tog oss ombord med hala flipflop-tofflor och trängde ihop oss på bänkarna. Jag minns inte om någon fick stå - vi var inte så många - men jag minns att jag inte såg röken av någon flytväst och att jag undrade hur han som körde skulle hitta tillbaka till Koh Samui i beckmörkret.

Läs mer:

Nina Jakobson