”Min son tog sitt liv efter samtalet”

1 av 3 | Foto: ROBIN NORDLUND
För Jörgens föräldrar har det senaste året varit en mardröm.

avAnnika Sohlander Cassel

NYHETER

HÄGGENÅS. Tvåbarnspappan Jörgen Persson, 40, kände sig allt mer maktlös och förnedrad.

Försäkringskassan ville att han skulle prövas på arbetsmarknaden fast hans arbetsförmåga bedömdes vara helt nedsatt.

Till slut orkade han inte mer.

Dagen efter ett upprivande samtal med sin handläggare hittades han död i källaren.

För Jörgens föräldrar, Gunborg och Bo, har det senaste året varit en mardröm.

– Jag måste hela tiden hålla mig sysselsatt för att mota bort tankarna på det som hänt. Han hade så mycket att leva för och borde ha fått hjälp, säger mamman.

Hon såg hur sonen blev allt sjukare.

– Ibland låg han raklång över köksbordet och grät av smärta men istället för att gå till botten med orsaken krävde myndigheterna att han skulle börja jobba.

Jörgen Persson led sedan många år av svår värk i sviterna av två olyckor, samt psoriasis, med medföljande artrit och struma.

Han sov dåligt och hade ständig värk som gjorde det svårt för honom att sitta någon längre stund. Ofta klarade han inte att klä på sig eller leka med sina barn.

En principfast person

Det som knäckte Jörgen allra mest var den ständiga kampen med Försäkringskassan. De sista tio månaderna i hans liv stred han för att få sjukersättning.

Men trots att flera läkare intygat att han helt saknade arbetsförmåga skulle han ut i arbetslivet.

– En handläggare på Försäkringskassan i Dalarna som aldrig träffat honom beslutade att han kunde jobba. Han kände själv att han inte orkade och det gjorde att han kände sig misstrodd och trampad på, berättar hans mamma Gunborg.

Jörgen var en principfast och bestämd person som inte ville söka försörjningsstöd när han ansåg sig ha rätt till sjukersättning. Resultatet blev inga pengar alls.

– Han sa att är man sjuk går man till Försäkringskassan, är man frisk går man till Arbetsförmedlingen. Han hade ju arbetsprövat och visste att han inte orkade jobba.

”Mamma, det där var nog sista sparken”

Julen 2013 var han väldigt nedstämd för att han inte kunde köpa julklappar till sina barn och sin fru.

– Vi stöttade honom ekonomiskt så mycket vi kunde men att inte ha pengar till det nödvändigaste försämrade allt, säger Gunborg.

Jörgen blev deprimerad.

Sista gången Gunborg träffade Jörgen var den 23 januari förra året då han tittade in hos föräldrarna.

Då ringde hans handläggare på Försäkringskassan och Jörgen slog på högtalaren på mobiltelefonen så att Gunborg kunde höra. Samtalet handlade bland annat om pengar och att om Jörgen inte ställde sig till arbetsmarknadens förfogande skulle han förlora sin SGI, sjukpenningsgrundande inkomst.

– Jag hör handläggaren säga att: ”SGI:n kan du glömma. Man kan jobba fast man är sjuk men du kanske inte vill”.

Gunborg blev kall invärtes.

Efteråt grät Jörgen.

– Han sa: mamma, det där var nog sista sparken. Han var stark och ville leva för sina älskade barns skull men bröts ner av att inte bli trodd. Jag försökte peppa honom, att han skulle få hjälp men han hade inga pengar till sina räkningar, än mindre till någon advokat.

Dagen därpå, morgonen den 24 januari förra året hittades Jörgen död på golvet i tvättstugan i sitt eget hus. Dödsorsaken var förgiftning med minst en substans från de läkemedel han ordinerats. Läkaren kunde inte fastställa om överdoseringen var avsiktlig eller inte, men Jörgens föräldrar är säkra på sin uppfattning.

– Det är klart att han tog sitt eget liv, han orkade inte mer. Han var så sjuk och ville inte bli en börda, säger mamman.

Jörgen Persson skulle snart fylla 41 år då han dog.

Nu har Försäkringskassans dåvarande skärpta regelverk ändrats.

– Det är ju bra men det hjälper inte Jörgen. Han ringde och kämpade varje dag men upplevde att ingen lyssnade.

”Jag tycker det är bedrövligt”

Efteråt har Jörgens mamma velat prata med hans handläggare om det som hände.

– Jag tycker det är bedrövligt att man som handläggare kan säga så till en som är sjuk. Men hon ville inte träffa mig eftersom hon mår så dåligt.

Handläggaren hävdar att hon inte sagt det som Gunborg säger.

– Jag har hört de orden i mitt huvud varenda dag sedan dess. Varför skulle jag ljuga om en sådan sak?

Hon är besviken på Försäkringskassans agerande efter sonens död.

– Vi har inte hört ett ljud från dem. Om de inte har gjort något fel varför är det då så svårt att träffa oss som vi bett om? Det enda rätta vore ju att betala ut ersättningen som Jörgen hade rätt till hans anhöriga eller åtminstone beklaga det som hänt, säger hon.

Gunborg och Bo Persson vill inte att det som hände deras son ska vara någon hemlighet.

– Vi får inte Jörgen tillbaka men vill kämpa för hans skull och hoppas att han ska få någon slags upprättelse. Om det vi berättar kan hjälpa någon annan att inte lida lika mycket så är vi nöjda.

Jörgen Persson lämnade två döttrar, 3 och 5 år.

Hans sambo orkar inte prata med medierna men har gett sitt medgivande till publiceringen.

Citat ur brev som Jörgen skickade till Försäkringskassan:

■ ■ ”Så slutligen eftersom jag i dagsläget knappt orkar med mig själv, vilket jobb på den nationella arbetsmarknaden skulle jag klara? Har läkarna bara sjukskrivit mig för skojs skull?”

■ ■ ”Det är väl ingen som skulle vara gladare än jag om det var möjligt att slippa värken och problemen så jag kunde jobba åtminstone lite, men verkligheten är trist no att jag inte kan, och det är hårt nog att acceptera.”