”Det kallas för landsförräderi”

Foto: Krister Hansson
Gunnar Ekberg skrev i sin bok "De ska ju ändå dö" att Guillou jobbade för KGB.

avLinda Hjertén

NYHETER

Gunnar Ekberg blev en rikskänd agent i samband med IB-avslöjandet.

Han har länge menat att Jan Guillou samarbetade med KGB.

– Jag har väntat på den här dagen i 40 år, säger han.

Den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg arbetade för försvarets hemliga underrättelseorganisation, Informationsbyrån (IB), när Jan Guillou och Peter Bratt avslöjade organisationen.

Gunnar Ekberg skrev tidigare i år boken "De ska ju ändå dö". Där skriver han att Jan Guillou jobbat för KGB, något Guillou då förnekade.

"Arkiven kommer att öppnas"

Efter att Säpo-dokument blivit offentliga har Guillou bekräftat samarbetet.

– Jag visste att det här skulle komma fram. Arkiven börjar öppnas nu och mer kommer att komma fram, säger Ekberg.

I sin bok berättar Ekberg hur han någon gång runt 1974 blev uppringd av den i dag avlidne reportern Arne Lemberg.

Lemberg berättade att han och Jan Guillou hade träffat en KGB-officer, Jevgenij Ivanovitj Gergel, på restaurang Tennstopet i Stockholm.

Gergel försökte skaffa inflytelserika vänstervänner i Sverige, det var känt, men nu ville han anlita Guillou för olika tjänster.

"Bland annat ville han att Jan skulle skaffa visumhandlingar från amerikanska ambassaden åt honom. Det var ett tilltag som först kunde förefalla oskyldigt. Men, som sett i sitt sammanhang som en tjänst åt en KGB-representant, låg farligt nära spionage. Det luktade agentvärvning lång väg!" skriver Ekberg i sin bok.

Guillou förnekade

– Men jag hade fått indikationer redan innan dess på att Guillou arbetade för KGB. Hans kontakter med Mellanöstern och de metoder han arbetade med fick mig att misstänka det, säger Ekberg

Påståendet förnekades då av Jan Guillou. Författaren och journalisten har bland annat benämnt Ekberg som "en av de minst sanningsenliga människorna som jag har träffat i hela mitt liv, och det vill inte säga lite".

– Han använde försvarslinjen att göra sin motståndare icke trovärdig. Men jag har tålamod så jag lät det rinna av mig, säger Ekberg.

Vad tycker du om att Guillou gav information till KGB?

– Jag tycker att det placerar honom i samma liga som två herrar med förnamnet Stig. Det kallas för landsförräderi.

Guillou själv menar att han såg kontakten med KGB som en ingång till ett "fantastiskt journalistiskt avslöjande" och att han inte gav dem någon information av värde, snarare pratade han politik med dem. Gunnar Ekberg finner det dock inte troligt att KGB under flera år skulle hålla kontakten med, dinera med och betala någon enbart för att föra politiska samtal med dem.

– KGB behövde inte bara folk som kunde räkna stridsvagnar. De sökte människor som kunde bidra med andra samhällstjänster, kanske placera artiklar i tidningar om till exempel en underrättelsetjänst. Jag menar, om man vill veta vilka som skulle dra nytta av att IB-affären avslöjades så är det bara att se österut, säger Ekberg.

Varför kontaktade de just Jan Guillou tror du?

– Han var en lovande ung journalist med rätt ideologi.

Och vad var Guillous motiv, om inte journalistiskt?

– Jag tror inte att motivet var pengar, även om 800 kronor på den tiden var en halv månadslön.

– Jag tror att motivet dels var politiskt, att störa staten så mycket som möjligt. Man får även komma ihåg att KGB var ytterst skickliga på att rekrytera folk. De lockade, lovade och bekräftade och Jan Guillou drevs nog mycket av självbekräftelsen.