Häxtron skapade våg av avrättningar

avTT

Foto: TT/Arkiv
Kopparstick av en häxprocess i Amsterdam på 1500-talet. I Sverige var det dock mycket ovanligt att kvinnor brändes levande på bål. Halshuggning var i stället den vanliga avrättningsmetoden.

Dags att greppa kvasten och ställa in siktet mot Blåkulla. Sedan väntar häxsabbat natten lång – i sällskap med självaste djävulen. Skärtorsdagsnatten är häxornas natt – men den folkliga vidskepelsen ledde till en brutal historia om massmord på kvinnor under 1600-talets processer.

Påskkärringen – i dag ett folkligt inslag. Barn med rödmålade kinder, kjol och sjalett som går runt i husen och ringer på dörrarna. I kväll är många redo, kanske med fyllt godisförråd, utifall att några utklädda grannbarn dyker upp.

Seden med utklädda påskkäringar finns belagd sedan början av 1800-talet. Då handlade det om att skrämmas, i vilda ungdomsupptåg, ofta i betydligt stökigare former än i dag. Ungdomarna, ofta otäckt utklädda, tiggde sprit och godsaker, smorde in fönster med tjära, välte kärror och levde om för att efterlikna riktiga häxor.

Hundratals avrättades

Bakom traditionen döljer sig en hård historia om rädslan för det onda som tog sig bestialiska uttryck. Under häxprocesserna på 1660- och 1670-talet avrättades runt 300 personer, främst kvinnor, som anklagades för häxeri. Och vilken kvinna som helst kunde drabbas, även om de utpekade ofta var de som ansågs udda eller stack ut från mängden.

– Även många män anklagades, men de klarade sig bättre i domstolen. Personer med förnämare bakgrund hade också större chans att klara sig, säger folklivsforskaren Ebbe Schön.

En av de mest kända processerna ägde rum i Torsåker 1675, då så många som 71 personer avrättades. Bland förklaringarna till att hysterin bröt ut just vid denna tid finns kyrkans allt starkare ställning.

– Protestantismen hade trängt igenom, och den förespråkade renlärighet. Samtidigt hade häxprocesserna börjat på kontinenten vilket satte ett mönster, och de svenska lutheranerna ville inte vara sämre.

Barn pekade ut kvinnor

Startskottet var en händelse i Älvdalen, där två barn blev osams och pojken anklagade sin kamrat, en flicka, för att vara häxa. Barn spelade ofta en viktig roll i processerna, och de kunde vittna om hur misstänkta kvinnor fört dem till Blåkulla och djävulen. Den mest kända av dessa barnvittnen är den så kallade Gävlepojken, som pekade ut flera kvinnor som häxor innan hans lögner avslöjades – och han själv dömdes till döden. Efter detta började hysterin mattas av.

– Det fanns personer som genomskådade det hela, både bland prästerna men även adelsmän med mer modern utbildning.

Ett dåtida sätt att "avslöja" en häxa var det så kallad vattenprovet. Misstänkta kvinnor kastades i vattnet. Den som sjönk var oskyldig, den som flöt var en häxa. Ett annat sätt var att undersöka vikten, eftersom lättare kvinnor ansågs kunna flyga till Blåkulla lättare än dem som vägde mer. Dödsdömda halshöggs och brändes på bål.

Den sista häxdomen i landet föll 1704, men först 75 år senare försvann bestämmelserna om dödsstraff för trolldom i den svenska lagen. Upplysningen hade fört in ett nytt tankesätt.

– Det var inte längre en officiell tro att detta förekom. Det var en ny inställning, där naturvetenskapen spelade en väldigt stor roll.