Mejla

Wolfgang Hansson

Trumps seger skakar republikanerna

Publicerad:
Uppdaterad:

MANCHESTER, NEW HAMPSHIRE. Donald Trump fick den storseger han så väl behövde efter den snöpliga andraplatsen i Iowa.

En seger som skakar om Republikanska partiet.

Nu har Trump visat att han är på riktigt och måste tas på allvar.

Även om Trumps seger inte kom som någon överraskning var det många i den republikanska partitoppen som hoppats att New Hampshire skulle bli lite som Iowa. Att Trumps segermarginal skulle bli mycket mindre än opinionsmätningarna visade. I Iowa hade Trump fler fans än väljare.

Nu har de fått svart på vitt att republikanska väljare är beredda att rösta på Trump i stora skaror.
Trump leder stort även i nästa delstat i primärvalskalendern, South Carolina. Om han tar hem en stor seger även där kan Trumps segertåg bli svårt att stoppa.

Partitoppens panik handlar inte bara om att de inte gillar och inte kan kontrollera Trump. Främsta skälet till att de inte vill ha honom som partiets presidentkandidat är att de inte tror att han kan slå Hillary Clinton i en duell man mot kvinna.

Trump betraktas som för extrem. Analysen är att folk inom de närmaste månaderna kommer att tröttna på hans verbala utspel och istället fråga sig om en person med hans sätt att uppträda verkligen är rätt man för Vita huset.

Någon gång kommer verkligheten att hinna ikapp honom och han kommer att vara tvungen redovisa hur han ska uppnå allt han lovar. När det händer riskerar Republikanerna återigen att misslyckas med att ta tillbaka Vita huset.

Men tänk om partitoppen har fel?

Värst av allt för partietablissemanget är att det efter New Hampshire inte finns någon självklar utmanare till Trump. Efter Iowa var den allmänna meningen att det handlade om tre man på den republikanska sidan; Trump, Cruz och Rubio. Plötsligt är det nya och tidigare uträknade namn som rycker fram.

Ohioguvernören John Kasich som kom tvåa sa själv efter Iowa att om han inte gjorde ett väldigt bra resultat i New Hampshire så skulle han hoppa av presidentracet. Nu är han plötsligt med i matchen i allra högsta grad.

Jeb Bush, bror till en president och son till en annan, som ledde så stort i somras var närmast utraderad efter Iowa. Han bodde på samma hotell som jag i Des Moines och såg inte glad ut. Men med insatsen i New Hampshire blåser han nytt liv i sin kampanj. Pengar har han så vi lär inte få se Bush hoppas av i närtid.

Iowavinnaren Ted Cruz gör ett helt ok val i New Hampshire men inte mer. Han hade behövt en tredjeplats för att rida vidare på sin framgångsvåg.

Störst var besvikelsen på Marco Rubios valvaka där jag befann mig. Han kom till New Hampshire med en överraskande stark tredjeplats i Iowa men floppade i den sista republikanska debatten. Något som verkar ha kostat honom många röster.

Efter Iowa sågs han som etablissemangets favorit. Nu har han fått konkurrens om den positionen av både Kasich och Bush. Ocxh därmed också konkurrens om donatorerna pengar.

Hos demokraterna gjorde Bernie Sanders vad han måste, tog hem den storseger som opinionsmätningarna utlovat. Han behöver det eftersom Hillary Clinton leder stort i nästa primärvalsstat, South Carolina som har en stor svart befolkning.

På lång sikt framstår Hillary fortfarande som favorit till att ta hem demokraternas nominering. Men hon är helt klart pressad och riskerar fortfarande att mardrömmen från 2008 ska upprepas. Då blev hon utslagen av Obama.

Clinton har en stor fördel framför Sanders; superdelegaterna på partikonventet i sommar. Av de flera hundra delegaterna är nästan alla för Clinton. Därför blir det svårt för Sanders att få nomineringen även om han gör bra ifrån sig i primärvalen.

Men Sanders har också en fördel. Hans kampanjkassa är lika välfylld som Clintons. Han får små bidrag men från rekordmånga vanliga människor. Sanders kan tvinga Hillary till en lång kamp om nomineringen.

Precis som kampen ser ut att bli lång även hos Republikanerna.

avWolfgang Hansson

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM