Polisen: Ett okänt spår

NYHETER

Rätten fick de sista vittnesmålen före slutpläderingen på måndag

På tisdagen fortsatte rättegången – den sista rättegångsdagen före slutpläderingarna på måndag.

Aftonbladet.se:s David Nannini Nilsson raporterade från rättegången i Västerås

På tisdagen fortsatte rättegången – den sista rättegångsdagen före slutpläderingarna på måndag.

Första vittnet var Emma Jangestigs systers sambo som fick frågor om restriktionerna under sjukhusvistelsen.

Sedan kallades Emma Jangestigs farmor till tingssalen.

– Jag visste att man inte fick prata om vad som hade hänt, sa farmodern.

Farmodern träffade sin sondotter en gång under vistelsen på det skyddande boendet efter händelserna i Arboga.

– Hon (Emma Jangestig) pratade vid något tillfälle, mest med sina systrar, hon pratade någonting om klädsel, hon nämnde att hon hade en tröja nedhasad över axeln, säger farmodern, men har svårt att säga vem utsagan ska ha syftat på.

Den åtalade 32-åriga kvinnans advokat Per-Ingvar Ekblad ställer frågor.

Styvpappans bror vittnade

Sedan kallas styvpappans bror till rättssalen för att vittna.

– Det jag vill höra dig om är dina eventuella besök hos Emma (Jangestig) efter att det här hade inträffat, säger åklagaren.

– Ingen information fick tas med in i rummet, säger styvpappans bror.

Förhöret avslutas. Den 32-åriga åtalade kvinnan, för dagen klädd i svart-vit tröja och med uppsatt hår, växlar några ord med sin advokat.

Sedan kallas Emma Jangestigs sambos pappa till tingssalen. Åklagaren ställer frågor om besöken vid det skyddande boendet.

– Från första början, även när hon låg nedsövd, fick jag förhållningsorder om att inte nämna något om händelseförloppet, säger vittnet.

Styvpappans mor kallas till rättssalen.

– Vi hade fått information om att inte tala om vad som hade hänt, säger vittnet.

– Hon ville veta vad som hade hänt. Hon försökte prata runt det, men då sa vi ”det är ingen idé”, säger vittnet.

Letade blodspår

Weine Drotz, gruppchef och forensisk generalist vid Statens kriminaltekniska laboratorium, SKL, rings upp av tingsrätten för att vittna.

Kammaråklagare Frieda Gummesson ställer frågor om brottsplatsen.

– Min roll där var att titta efter blodspår, säger Drotz.

– Det är svårigheter på en brottsplats där det rört sig många människor. Här är tre personer som möjligen är vid liv för livräddande personal. Och så ska det in polis också för att säkra brottsplatsen. Och när personerna tas ut därifrån kommer det att skapas nya blodspår, och det är svårt att veta om de orsakats av gärningsmannen, säger Weine Drotz.

– Även med fotspår naturligtvis, jag vet att man lagt mycket möda på det. Det har skapats en mängd fotspår, men det är svårt att avgöra vad som har med händelsen att göra, säger Drotz.

14 personer på brottsplatsen

Åklagaren frågar hur många som rört sig på brottsplatsen.

– 14 personer, sex stycken som jobbade med livräddning, poliser och dessutom N.N. (styvpappan), men 14 personer utom N.N. (styvpappan) och offren, säger Drotz.

– Förutsättningarna för att hitta biologiska spår, det man lite slarvigt brukar sammanfatta med DNA-bevis? frågar åklagaren om.

– Just den här brottsplatsen, det är inga goda förutsättningar. Man har inga förväntningar att gärningsmannen ska ha blött, och andra spår, har man ingen tydlig spottloska då är det svårt att hitta spår man kan undersöka. Tar man mindre spårmängder som inte syns så är det här en brottsplats där det här inte lämpar sig, säger Weine Drotz.

– Säkrar man av en sån yta får man med mycket kontaminerande DNA i form av blod. Förutsättningarna både att hitta spår för vanlig standard-DNA-analys och specialmetoder omöjliggörs i princip, säger Drotz.

Hårstrån i hallen

Den åtalade 32-åriga kvinnans advokat Per-Ingvar Ekblad ställer frågor.

– Efter en sån här händelse har jag stor förväntan att hitta stänk och möjligen kontaktspår av blod på gärningsmannen, säger Drotz.

Advokaten frågar om de hårstrån som hittades i hallen och som enligt vad analysen visade tillhörde en man (som inte var styvpappan).

– Det kan tillhöra en man eller pojke, det går inte att säga åldern, säger Drotz.

Lågt analyssvar

Ekblad tar upp att analysen med visshet talar för att håret inte tillhör den åtalade 32-åringen.

Analysen visade också att hårstrån från brottsplatsen kunde tillhöra Emma Jangestig, men säkerheten i analyssvaret var låg – bara +1 på en skala där +4 är ”bästa” träff.

– Tog man upp någon annan person av slumpen skulle det också kunna se ut såhär, säger Drotz.

Förhöret avslutas.

Efter en paus kallades ett nytt vittne.

Mannen träffade 32-åringen på en dejtingsida på internet i september förra året.

– Vi hade samma intresse i fotboll och sådär, så man blev nyfiken, säger vittnet.

– Jag kom inte ihåg hur lång tid det tog innan vi träffades. Vi träffades på Söder i Stockholm, på Medborgarplatsen tror jag det var.

– Vi drack öl, säger vittnet.

Pratade om runor

De gick sedan hem till den åtalade 32-åriga kvinnan.

– Vi fortsätter det allmänna snacket, vi snackar fotboll, och hon var intresserad av runor, hon visade böcker. Vi var aldrig fulla, men vi drack konstant. Jag sov över, säger vittnet.

Dagen efter följde 32-årigen med vittnet till tågstationen.

– Och sedan hörde vi aldrig mer av varandra, säger vittnet.

Åklagaren frågar om 32-åringens klädsel.

– Hon hade på sig en luvtröja, säger vittnet.

Åklagaren frågar om 32-åringen kan ha varit gravid.

– Enligt min uppfattning kan hon inte på något sätt ha varit gravid. Det var en helt perfekt mage, nej inte en chans, säger vittnet.

Åklagaren frågar om det kan ha varit så att kvinnan nyligen hade avslutat en graviditet.

– Nej, inte enligt min uppfattning, säger vittnet.

Advokat Per-Ingvar Ekblad tar fram en luvtröja och går fram till

vittnet och frågar:

– Var det den här?

– Ja, det var det, säger vittnet.

Förhöret avslutas.

Vittnar per telefon

Polismannen Dennis Helsing rings upp av tingsrätten för att vittna. Kammaråklagare Frieda Gummesson ber Helsing berätta om hur det gick till när de spårade en IP-adress till en adress i Skarpnäck (där 32-åringen var inneboende). Spårningen gällde ett mail som skickades till styvpappan från en person som påstod sig ha adopterat 32-åringens och styvpappans gemensamma barn.

Förhöret avslutas och polismannen Peter Röstwall rings upp av tingsrätten för att vittna. Frieda Gummesson ställer frågor om en undersökning av en digitalkamera. Bilder på den tilltalade 32-åringen från en digitalkamera visas upp i rätten.

Efter lunch följde förhör med rättsläkaren Lars Eriksson.

Kammaråklagare Frieda Gummesson ställde frågor om obduktionsprotokollen.

– Jag kan inte bedöma om skadorna är orsakade av en högerhänt eller vänsterhänt person – eller en person som hållit vapnet i höger eller vänster hand, sa Lars Eriksson.

Lars Eriksson berättade om skadorna på offren och om vilken typ av vapen som kan ha använts vid angreppen.

Den åtalade 32-åriga kvinnan tittade ner i bordet medan Lars Eriksson berättade om skadorna.

Rättsläkaren berättar sedan om skadorna på Saga Jangestig och Emma Jangestig.

– Skadorna som Emma Jangestig drabbats av har varit livshotande, säger Lars Eriksson.

"Fotograferade allt"

Förhöret avslutas och polismannen Kjell Eriksson kallas till tingssalen för att höras om iakttagelser på brottsplatsen.

Kammaråklagare Frieda Gummesson ställer frågor.

Kjell Eriksson berättar att han kallades till Arboga måndagskvällen den 17 mars – dagen för brotten.

– Vi dokumenterar det här som vi brukar göra, fotograferar allt, säger Kjell Eriksson.

– Vi får också kontakt med rättsläkaren Lars Eriksson (föregående vittne) som kommer dit, säger Kjell Eriksson.

Kjell Eriksson berättar att de ganska tidigt kunde konstatera att någon form av slagvapen använts, och att spaningsledningen

informerades om det.

Plockade hårstrån

Dagen efter fortsatte undersökningarna av brottsplatsen.

– Vi gick noggrant över den här hallen och plockade hårstrån, säger Kjell Eriksson.

Eriksson berättar sedan om hur de letade efter DNA-spår eller andra spår från gärningsmannen.

De första DNA-analyserna gav träff på medlemmar i familjen, berättar Eriksson.

– Men ingenting från en eventuell gärningsman, säger han.

Kjell Eriksson berättar sedan om hur han tror att händelseförloppet var.

– Jag tror att det kan vara så att gärningsmannen kommer in genom dörren med en spikhammare, en klohammare. Det blir tumult kanske en meter innanför entrédörren.

– Vi har tänkt oss att Emma (Jangestig) tar emot den här (gärningsmannen).

Den tilltalade 32-åriga kvinnan tittar ner i bordet medan Kjell Eriksson pratar.

Kjell Eriksson berättar sedan om de skospår som fanns inne i huset och berättar att de märkte 33 olika spår.

Sedan jämförde teknikerna skoavtrycken i huset med de skomönster som de personer hade som varit inne i huset under måndagskvällen i samband med räddningsinsatsen och kunde på så vis utesluta dem.

– Kvar blev ett skosulemönster, säger Kjell Eriksson.

Ett okänt sko-spår

Det ”främmande” skospåret säkrades på tre platser i hallen.

– Vi har så att säga ingen sko (bland de behöriga) som passar med de skospåren, säger Kjell Eriksson.

Målsägandebiträdena ställer frågor, och sedan ställer 32-åringens advokat Per-Ingvar Ekblad frågor.

Kjell Eriksson berättar att det går en månad efter att skoavtrycken säkrades.

– Det här innebär alltså att det inte förts något protokoll om vilka som har varit inne under en månad, säger Per-Ingvar Ekblad.

– Jo, jag har haft koll på det, säger Kjell Eriksson.

Eriksson förklarar varför det tog en månad innan spåren säkrades.

– Det är inte så länge som det låter, säger Kjell Eriksson, och förklarar att andra tekniska undersökningar måste göras innan den här typen av undersökning kan göras.

Förhöret avslutas och rätten tar paus.

”Kunde vara en Van-sko”

Efter en paus ställer åklagare Frieda Gummesson och advokat Per-Ingvar Ekblad kompletterande frågor till Kjell Eriksson.

Ekblad frågar om polisen säkrat spår utanför huset eller om hundar används.

– Jag vet inte om man spårat, säger Kjell Eriksson.

Poliskvinnan Elisabeth Rosén kallas nu till tingssalen för att vittna.

Frieda Gummesson frågar om skospåren inne i huset.

Elisabeth Rosén berättar om metoden polisen använt för att få fram skospåren.

– Vi fick som sagt fram flera skoavtryck. Alla utom ett kunde vi identifiera gent emot behöriga personer. Det här skoavtrycket hittade vi på tre platser, säger Rosén.

– Vi kunde på platsen inte göra någon bedömning av vilken skostorlek det var, så vi var skar av den här biten och tog med, säger Elisabeth Rosén.

Skoavtrycket jämfördes sedan mot polisens register över skoavtryck.

– Vi fick då fram att det kunde vara en Van-sko, säger Rosén.

Polisen kontaktade Vans generalagent i Danmark.

– Vi fick fram att det var en Vans-sko av modellen Bearcat.

Polisen gick via massmedia ut och frågade allmänheten om någon hade skor av nämnde modell.

Polisen fick in skor av modellen och de var identiska, bortsett från en del färgavvikelser, med skor som den misstänkta 32-åringen har på ett fotografi som ingår i förundersökningen, säger Elisabeth Rosén.

Rosén har med sig ett par av den aktuella skomodellen som hon visar upp för rätten.

Förhöret avslutas och Anne-Marie Svejderud, forensiker vid Statens kriminaltekniska laboratorium, SKL, kallas till tingssalen för att vittna.

Anne-Marie Svejderud berättar om analysen av skoavtrycken.

– Två av avtrycken visade främre delen av en vänstersko, säger Svejderud.

– Vi kunde fastställa av de här avtrycken hade storleken 40 till 42, säger Anne-Marie Svejderud.

Svejderud får svara på ytterligare frågor om undersökningen av skoavtrycken, sedan avslutas förhöret.

Emma: Försökte vara stark

Åklagaren ber sedan om att få ställa kompletterande frågor till Emma Jangestig.

– Varför har du inte berättat för Sven-Åke Christiansson hur du mådde den där dan när du gjorde (minnes-)provet?

– Min första tanke var att jag skulle ha med mig poliserna upp, men när de inte följde med försökte jag vara stark, säger Emma Jangestig.

– Jag sa ingenting på grund av det, jag var rädd och försökte göra mitt bästa.

Åklagaren frågar sedan om vallningsförhöret i huset.

– Under vallningsförhöret när de bad mig stå där jag hade den misstänkta framför mig fick jag en ganska klar bild av hur personen såg ut. Och jag var också ganska klar över var jag hittades, säger Emma Jangestig.

Åklagaren frågar om hon minns hur hon beskrev gärningsmannen.

– Långt mörkt hår, lite mörka drag, stor näsa. Det är de saker jag kommer ihåg i dag att jag sa då, säger Emma Jangestig.

Ekblad ställer sedan frågar till Emma Jangestig.

Ekblad citerar uppgifter ur förundersökning av vilka det framgår att Emma Jangestig under dagen för förhören uppgivit för Sven-Åke Christianson att hon inte var ångestfylld, deprimerad eller nervös.

– Ja, det gjorde jag, för jag har en förmåga att vilja vara duktig och jag önskar att jag hade berättat som det var.

Förhöret avslutas och åklagaren ställer sedan kompletterande frågor till Emma Jangestigs sambo om hans blogg och hans Facebook-konto.

Åklagaren ber sedan att få ställa kompletterande frågor till den åtalade 32-åriga tyska kvinnan.

Åklagaren frågar om hon är höger- eller vänsterhänt.

– Jag skriver med vänster hand, säger 32-åringen.

Åklagaren frågar sedan den tilltalade vilken skostorlek hon har.

– Det beror på skorna, jag har haft skor med storlek från 38 till 42, säger 32-åringen.

Förhöret avslutas sedan och rättegången är slut för dagen.

Rättegången återupptas på måndag klockan 9.00 och då genomförs slutpläderingarna.

ARTIKELN HANDLAR OM