Färre fälls med Säpos nya roll

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-03-02

Wihlem Agrell: ”Man har till uppgift att förhindra att terroristbrott begås – man sitter inte och väntar”

Åklagarnas bevisning räckte bara för att häkta tre av de sex terrormisstänkta männen i Sverige och Norge.

En av orsakerna kan vara säkerhetspolisernas förändrade roll efter terrordåden i USA i september 2001.

Wilhelm Agrell.

– Vi ser ett tydligt skifte efter den elfte september att Säpo, liksom säkerhetstjänster över hela västerlandet, växlar till att i ökande grad vara proaktiva i den meningen att man har till uppgift att förhindra att terroristbrott begås – man sitter inte och väntar, säger Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys vid Lunds universitet, till TT.

I torsdags greps tre män med somalisk bakgrund i Sverige, och tre i Norge, misstänkta för att ha finansierat terror utförd av organisationen al-Shabaab i Somalia. Men bara två av de misstänkta i Sverige, och en i Norge, häktades medan de andra tre släpptes – dock ännu misstänkta enligt polisen.

Agrell pekar på skillnaden mellan Säpo och vanliga polisen. De senare griper misstänkta efter brott, och med stigande beviskrav är det sedan åklagare som anhåller, tingsrätten som häktar – och domstol som fäller eller friar.

Når inte kraven

Säpos roll är en annan. Inte minst sedan terrorism hamnat i världens fokus ska Säpo långt mer än annan polis förebygga brott genom spaning, bevissamling och tidig störning av misstänkta – även om ingen förundersökning är inledd.

Men det får också följder för möjligheten att nå kraven för häktning, eller fällande dom.

– Ju mer man satsar på att förhindra att någonting händer, desto tidigare måste man göra tillslag och desto mindre bevissamling kan ske under spaningsfasen, med hänsyftning på en kommande rättsprocess, säger Agrell.

Han pekar också på att förebyggande arbete samt underrättelser och aktioner som är hemliga skapar ett stort problem för Säpo: ju mer effektiva de är, desto mer ineffektiva verkar de i allmänhetens ögon.

– Det lagförs inga personer och det verkar som att man inte gör någonting. Hur ska man i efterhand kunna bevisa att man verkligen har förhindrat någonting?

TT: Men de ser förhindrandet av brott som så mycket viktigare?

– Ja, det här är något de själva är mycket medvetna om.

Inte kan pröva

Men Agrell ser också på problem för de misstänkta. En oskyldig person förlorar också på om spaningsfasen, som kan påvisa just oskulden, förkortas av tidiga aktioner.

Ett annat självklart problem är rättssäkerhet, i Sverige inte minst understruket 2001 av frysningarna av tre andra somaliska mäns tillgångar samt avvisningen av två män till Egypten.

– Det är alltså sanktioner som man inte kan få prövade rättsligt och med hemlig bevisning. Det ställer krav på kanske andra typer av rättsliga garantier än vad vi är vana vid i existerande system, säger Agrell.

Tomas Bengtsson/TT

ANNONS