Le Pen i kris – trots Macrons bottennoteringar

Foto: Claude Paris / AP TT NYHETSBYRÅN
NYHETER

PARIS. Emmanuel Macrons popularitetssiffror har slagit i botten och vågen av IS-terrorism slår vidare mot Frankrike.

Det borde vara skördetid för Nationella fronten, men Marine Le Pen upplever sin största politiska kris i karriären.

Är det en tillfällig svacka eller har hennes partivänner rätt när de säger att drottningen blivit galen?

Foto: ERIC FEFERBERG / AFP
Macron vann valet, men hans popularitetssiffror dalar

Fyra månader efter jordskredssegern i presidentvalet tycks fransmännens tålamod med Emmanuel Macron redan har tagit slut. Opinionsundersökningar visar att Frankrikes president redan är lika impopulär som företrädaren på posten François Hollande, den minst omtyckta statschef landet haft i modern tid.

I veckan demonstrerade hundratusentals fransmän mot Macrons arbetsmarknadsreform, som betyder mer flexibilitet för arbetsgivare och osäkrare anställningsformer för allt fler fransmän.

Det borde, med andra ord, vara öppen gata för Marine Le Pen, som profilerade sig hårt som franska arbetstagares beskyddare under presidentvalskampanjen. Dessutom fortsätter den våg av mindre IS-inspirerade terroristattacker som Frankrike levt med de senaste fem åren. Det är brott som Nationella fronten länge utnyttjat i sin retorik.

Och ändå befinner sig extremhögerns ledare i sin djupaste politiska kris sedan tillträdet på partiledarposten 2011. En färsk opinionsundersökning visar att hela 56 procent av fransmännen upplever henne som ett ”sänke” för partiet. Det är ett hårt slag för Le Pen som jobbat hårt på att tvätta bort partiets antisemitiska stämpel och framställa sig själv som presidentmässig. 

– Det finns en väldig personkult i Nationella fronten. Paritet är i sitt sätt att fungera antidemokratiskt och därför slipper Marine Le Pen undan kritik inom partiet; folk är rädda att förlora sina uppdrag, säger historikern och Nationella fronten-experten Nicolas Lebourg till Aftonbladet.

Några mindre tecken på uppror börjar ändå synas i de egna leden. Efter att Le Pen drivit ett disciplinärende mot ledamoten Sophie Montel twittrade partikamraten Franck de Lapersonne att ”Drottningen har blivit galen”. Den högerextrema borgmästaren i kuststaden Bezier Robert Ménard har offentligt ifrågasatt Marine Le Pens kapacitet att någonsin ta Nationella fronten till makten. Samtidigt har partiets vicepresident Florian Philippot under sommaren lanserat den egna sidorörelsen Patrioterna, och sägs knappt prata med sin chef längre.

– Philippot måste rätta sig i ledet och göra avkall på sin egen narcissism. Han får inte glömma att det är Marine som är vår ledare. Det finns ingen etta, två och trea inom partiet, det finns bara en president och det är Marine, kommenterade partiveteranen Gilbert Collard situationen i veckan.

Le Pen själv är inne på samma linje angående sin vicepresident i en intervju med tidningen Le Parisien:

– Han måste klargöra sin position. Vi är mitt i en rekonstruktion av partiet, då måste alla i partiledningen ha sitt fokus på det och ta med sina idéer dit.

Den interna kritiken mot Florian Philippot har ökat de senaste månaderna och själv recenserade han sina fiender för tv-kanalen C News nyligen:

– Det är några stycken i partiledningen, samma personer som alltid. De borde arbeta istället för att babbla.

– Att många ger sig på Florian Philippot beror på att han är nummer två i partiet och lättare att attackera. Inom Nationella fronten har man alltid gett sig på vicepresidenten när man varit missnöjd med ledningen, säger Nicolas Lebourg.

Under sensommaren har vänsterpolitikern Jean-Luc Mélenchon, ledare för partiet Det okuvade Frankrike, profilerat sig som Emmanuel Macrons främste utmanare.

Marine Le Pen har en del interna angelägenheter att ta tag i under hösten, men det största hotet kommer ändå utifrån. Under sensommaren har vänsterpolitikern Jean-Luc Mélenchon, ledare för partiet Det okuvade Frankrike, profilerat sig som Emmanuel Macrons främste utmanare. Medan Le Pen slickat såren efter presidentvalet i maj och missräkningen i parlamentsvalet en månad senare, har Mélenchon utropat sig själv till röst för de franska arbetarna.

Fransk media har dubbat honom till den enda tydliga oppositionskraften och rubriker av typen ”Var har Marine tagit vägen?” har prytt dagstidningar under början av hösten.

Men att någon skulle utmana Marine Le Pen om partiledarposten bedömer inte Nicolas Lebourg som särskilt troligt – än:

– Hon får ett tredje presidentval på sig, 2022.