Så hjälper du barnen

NYHETER

Psykologernas bästa råd till föräldrar, lärare och barn

Foto: Barnpsykologerna Eva Arvidsson, Anders Nyman och Julianna Weiss ger råd om hur man bäst hjälper barnen.

TILL FÖRÄLDRAR:

Hur förbereder jag mitt barn inför skolstarten?

Eva Arvidsson, barn- och ungdomspsykolog:

Förbered barnet för att allt inte kommer att vara som det brukar på måndag. Kort och konkret information är bäst om barnet inte frågar så mycket själv. Ta kontakt med skolan och lärarna och informera dem om hur ditt barn mår.

Anders Nyman, barnpsykolog som precis har varit i Thailand:

Kontakta skolan för att få information om några är saknade. Om någon saknas – förbered barnet på detta utan att överdramatisera eller oroa dem i onödan. Det är viktigt att vara rak och berätta för dem precis hur det är. Barn börjar förstå vad döden innebär redan i fyra- till femårsåldern.

Julianna Weiss, barn- och ungdomspsykolog:

Ring klassföreståndaren för att få information om hur det ser ut i ditt barns klass. Informera också om hur ditt barn har drabbats. Gör inte skolstarten till något hemskt, många barn tycker att det är skönt att komma tillbaka till vardagen, men berätta för dem sakligt om hur situationen ser ut.

Vad gör jag om barnet inte vill prata?

Eva Arvidsson:

Pressa inte! Om barnet inte vill prata innan det går till skolan – vänta med att fråga tills det kommer hem. Då är det lättare att vara konkret och ställa frågor. Tveka inte att söka professionell hjälp om det känns nödvändigt.

Anders Nyman:

Tvinga dem inte att prata utan invänta deras egna frågor. Sitt med dem framför tv:n och fråga om det är något de undrar över. Tänk på att vardagsrutiner tröstar och inger trygghet. Trygga barn brukar i regel kommunicera.

Julianna Weiss:

Tvinga dem inte att prata, det kan upplevas som väldigt skrämmande för många barn. För inte över din egen oro på barnet. Fånga istället tillfället och var beredd med följdfrågor om de tar upp ämnet spontant.

Hur gör jag för att trösta mitt barn?

Eva Arvidsson:

Våga finnas till hands och ge barnet extra uppmärksamhet. Barn har inte så stor erfarenhet av död, men de har nästan alltid förlorat något tidigare, ett marsvin, en katt eller en hund. Eller läs böcker som behandlar döden på ett mer lekfullt sätt.

Anders Nyman:

Åter igen, vardag, regler och rutiner tröstar. Om ditt barn blir ledset – finns till hands och lyssna. Förbli vuxna inför era barn och trösta er inte genom barnen.

Julianna Weiss:

Hitta på något trevligt och gör hemmet till en mysig plats. När barnet trivs kommer också ofta de nödvändiga frågorna. Fysisk kontakt är jätteviktigt.

TILL LÄRARE:

Hur ska en lärare bete sig när det saknas barn i klassrummet?

Eva Arvidsson:

Ta hjälp av kommunens kristeam eller skolhälsovård. Det är varje skolas plikt att ordna stöd åt lärarna. De utsatta barnen får varken bombarderas med frågor eller bli ensamma. Kontakta kuratorn och se om samtalsgrupper kan ordnas.

Anders Nyman:

Alla som tar hand om andra behöver stöd hos andra vuxna. För att inte överföra oro till barnen är detta jätteviktigt. Därför måste ni kräva stöd från er organisation.

Julianna Weiss:

Berätta kortfattat om vad som har hänt och var rak. Fånga upp dem som mår dåligt och hänvisa till skolkuratorer. Våga vara lärare, hänvisa till skolkuratorn för krisbearbetning.

Hur pratar jag med barnen om det svåra som hänt?

Eva Arvidsson:

Ta kontakt med barnens anhöriga och fråga föräldrarna hur just deras barn vill bli bemött. Tänk också på att många barn tycker att det är skönt att få komma tillbaka till skolan och återgå till det normala.

Anders Nyman:

Om ni vet att en elev är död – sätt ett kort och ett ljus på bänken. Be barnen skriva ner ett minne som de har av personen, rita en teckning eller prata öppet i klassrummet. Men det är viktigt att skolan fortsätter i sin vanliga trygga form.

Julianna Weiss:

Håll den vanliga klasstrukturen, men be barnen diskutera hur man kan hjälpa vänner som är ledsna, eller hur man kan ta kontakt med föräldrarna på ett fint sätt. Det kan vara ett bra sätt att få igång en nödvändig dialog.

Vad ska jag göra om barnen vill ha besked och jag inte vet?

Eva Arvidsson:

Om du inte vet varför en bänk står tom – säg det och försök få stopp på spekulationer.

Anders Nyman:

Erkänn att du inte vet. Försök inte undanhålla någon sanning och inge inga falska förhoppningar. Använd inte heller ordet död förrän det är bekräftat.

Julianna Weiss:

Om du inte vet – säg det rent ut. Försök undvika att skrämma upp dem i onödan, utan att ge falska förhoppningar. Och sätt gränser, annars sprids falska rykten lätt.

TILL BARN:

Hur tröstar jag en kompis som har drabbats?

Eva Arvidsson:

Var dig själv och visa att du bryr dig. Fråga om ni ska hitta på något, men pressa inte. Säg till vännen att det är okej att säga ifrån, men att du finns där som stöd.

Anders Nyman:

Barn är väldigt olika, vissa pratar med alla, andra pratar inte alls. Försök tänka efter innan du går fram till en klasskamrat vilken typ han eller hon är. Ett mejl eller sms är aldrig fel, hur lite du än känner personen.

Julianna Weiss:

Var intresserad utan att tränga dig på. Fråga gärna en vuxen om hur man bör gå tillväga för att närma sig någon. En rolig present, en blomma kan pigga upp. Använd din fantasi.

Hur kan jag hjälpa kompisens familj att ta sig vidare?

Eva Arvidsson:

Ta kontakt. Skriv ett brev, eller ring och visa att du tänker på dem. Det är nog bra om du väntar till det första kaoset är över, men en tanke kan på lång sikt vara en enorm tröst.

Anders Nyman:

Var inte rädd för att kontakta familjen. Det kan betyda jättemycket för dem. Gå ihop i ett gäng och köp en blomma eller skicka ett sms.

Julianna Weiss:

Skriv eller rita något fint och stoppa i deras brevlåda. Det kan ofta vara lättare än att prata. Det här kan ni diskutera i grupp i klassrummet.

Hur länge gör det ont? Hur kan jag gå vidare?

Eva Arvidsson:

Om det känns jättejobbigt får du inte vara rädd för att prata med din lärare, en anhörig eller kuratorn eller skolsköterskan på skolan. Men glöm inte att du inte behöver få dåligt samvete för att du har roligt ibland.

Anders Nyman:

Om du har förlorat en bror eller syster kommer det att sitta kvar hela livet. Om en kompis försvinner sitter det också kvar länge, men känslan förändras. Välj ut en vuxen att prata med och glöm inte att vi är konstruerade för att klara av sorg.

Julianna Weiss:

En god vän finns alltid kvar i minnet. Men man är inte ledsen hela tiden. Ibland är livet helt som vanligt och det ska du ta vara på och inte skämmas över.