- Jag såg hur han höjde yxan och högg min man

NYHETER

GÖTEBORG

Mördaren höjer yxan mot krögaren - och slagen träffar huvud, ansikte och hals. Hans hustru ser allt.

I dag lever hon i skräck för att möta den utsläppta mannen.

- Hur kan en enda människas välbefinnande sättas före vår rätt till ett tryggt liv? säger Nancy Karlsson, 52.

Foto: "han ska inte vara ute, aldrig mer" För tre år sedan såg hon sin make huggas till döds. Nu har hon mardrömmar och lever i skräck för att möta trippelmördaren igen. "Jag vill inte att han ska vara ute, aldrig mer", säger hon. När han skulle få sin första permission i fjol överklagade hon beslutet i länsrätten och skrev brevet till höger.

Det är måndagen den 1 februari 2001 och utanför en lägenhet i Göteborg får en kvinna se sin make huggas till döds med en yxa.

- Jag såg hur han höjde yxan och högg min man. Sedan sprang han mot mig. Jag hörde någon skrika och insåg att det var jag som gallskrek.

Maken faller död ner på marken och nu är det frun som yxmannen är ute efter.

- Nu är du inte så tuff va, har mördaren själv berättat att han sade vid tillfället.

Kvinnan vänder och springer in genom en ytterdörr med mannen hack i häl.

- Jag såg hur han slog yxan i dörren. Jag flydde in på bakgården och då var det redan fullt med ambulanser utanför.

I dag lever Nancy Karlsson i ständig rädsla.

- Det är fruktansvärt obehagligt att veta om att han finns där ute. Jag ser hela tiden filmen framför mig, om och om igen. Hur han höjer yxan mot min man. Hur han höjer yxan mot mig.

Det första halvåret efter mordet och mordförsöket försvann Nancy helt och hållet från livet.

- Hon bodde hos mig i sex månader efter att det hänt. Under hela den perioden var hon helt under isen, säger bästa vännen Kamilla.

Vännen och en psykolog har blivit Nancys livlina och stöd.

- Jag kan bara drömma om att gå ut och äta middag på en restaurang. Vad jag än gör förföljer det mig. Jag kan sitta mitt i maten och plötsligt bli tvungen att gå iväg för att oron kommer över mig. Ibland kan jag se personer som är lik honom och bli helt skräckslagen.

Hur ser du på att han har fortlöpande permissioner?

- Det är hemskt att han får gå lös. Och visst är jag rädd för att möta honom. Jag tror inte på att han är så frisk. Och om han nu är så frisk, då borde han få livstids fängelse. Eller tre gånger livstid om jag får säga mitt.

Vad skulle du vilja säga till honom?

- Det kan du inte skriva i tidningen. Hans rättigheter är förbrukade.

Nancy Karlsson suckar.

- Jag vill inte att han ska vara ute, aldrig mer. Vi är många som drabbats av det här. Hur kan en enda människas välbefinnande sättas före vår rätt till ett bra och tryggt liv?

Claes Petersson